Tankar...

C-uppstasen & ett gott nytt år...

2011-12-31T17:40:00.003+01:00

Juldagarna & mellandagarna har gått fort!

Jag hinner inte med någonting...känns det som.

C-uppsatsen tar nästan upp upp hela mitt liv.

Jag har försökt att inte skriva på den hela tiden, låtit den ta över min vardag som de andra uppsatserna har fått göra...

Det är krävande & en riktig träning... men när jag inte sitter & skriver på c-uppsatsen så upptar den hela min hjärnverksamhet.

Känns inte alls bra...alltså...det känns som att jag kommer att bli klar med den om ett år :)...

Men, men...det får tiden utvisa...

Mycket händer runtomkring mig som vanligt.

Jag har helt maktlös inför några personer, som jag älskar så innerligt djupt, som håller på att antingen knarka- och/eller super ihjäl sig.

Men jag försöker ta en dag i taget. Jag beblandar mig inte i deras missbruk....jag kommer aldrig någonsin kunna kontrollera någon annans supande eller knarkande...aldrig....

Jobbigt, eftersom jag vill kontrollera dem ibland :). Men det som händer, om jag ska "försöka" hjälpa dem & förklara vad dem ska göra... är att jag tappar bort mig helt.

Tuff kärlek...ingen tolerans för knarket eller alkoholen...att ej gå på deras lögner, inte ens vissa intresse för "deras anledningar till varför man måste & ska dricka/knarka".

Hade inte jag fått tuff kärlek så hade jag nog supit ihjäl mig.

Den värsta mardrömmen är att om någon av den jag älskar, som är sjuk i sitt missbruk, dör. Jag vet att det är en stor sannolikhet i att dem kommer att dö.

Men det är det jag bråkar med just nu... mina tankar, rädslan att jag aldrig kommer att få en nykter relation med dem igen. Det smärtar så innerligt...men vad ska jag göra? Jag kommer aldrig kunna tvinga dem att sluta använda. Personerna tar spriten & knarket självmant.

Frustrerande att dem inte ser vilka underbara personer dem egentligen är.

Jag ber...& ber...att dem ska få uppleva nykterheten innan dem dör & att det faktiskt finns en väg tillbaka i livet som är väldigt spännande :o) !!!!! Det kunde man inte tro när man höll på som värst :o) ... att livet på jorden är spännande & roligt trots motgångar etc. :)

Men du.... GOTT NYTT ÅR :o)

Dop...

2011-12-12T10:24:00.001+01:00

Jag har inte skrivit om att jag & min man & ett äldre par i min församling har haft hand om en alpha-kurs för personer med eller som har haft ett missbruk. Eller har jag skrivit om det? Kommer inte ihåg. Men iallafall....

I tio veckor har vi träffats varje onsdag & undervisat för deltagarna om kristendom.

Det är det alpha-kursen går ut på...undervisning om kristendom, samtala med kristna eller okristna & äta gott.

Vi var 10-11 stycken varav en har låtit sig döpas & två till skall döpas till söndagen :o) ... HÄFTIGT!!! De har kommit till tro på Jesus :o) ... LOVELY!!

Det är det som är så bra är att det finns någonstans att gå, som t.ex. alpha-kurs, om man har funderingar kring den kristna Guden & där får man hjälp med att bena ut sina funderingar kring den kristna Guden. Man får respons av personer som är erfarna och vet vad Bibeln handlar om & även respons på att man inte är själv med sina funderingar! Alla som kommer & är med på t.ex. en alpha-kurs vill lära sig mer om kristendomen.

Det blir lättare att förstå mina tankar när jag får dela med mig dem med någon annan utan att bli dömd.

Ta hand om dig!

2011-12-12T10:21:00.001+01:00

"Det var en gång en rysk astronaut och en rysk hjärnkirurg som diskuterade religion. Hjärnkirurgen var kristen, men det var inte astronauten.

- "Jag har varit ute i rymden många gånger" sa astronauten överlägset. Men jag har aldrig sett varken Gud eller några änglar".

- "Och jag har opererat många kloka hjärnor", svarade hjärnkirurgen. "Men jag har inte sett till en enda tanke".

:o) ...

Hade jag inte...

2011-12-12T10:18:00.001+01:00

Hade jag inte fått erfara det jobbiga som varit i det förflutna...hade jag inte vågat stå kvar när det kändes som att smärtan & skuldkänslorna höll på att äta upp mig inifrån...

Hade jag inte vågat ödmjuka mig & be om hjälp, ta dem stegen som krävdes för förändring...

Hade jag inte haft Jesus, min man & vänner som stått som en pelare bredvid mig,så hade jag inte varit den jag är idag...

För några år sedan trodde jag inte på mig själv men det gjorde dem runtom mig...

Ibland måste jag ta ett beslut, även om jag inte ser eller tror på det just då & våga tro på det jag inte ser...

Jag lägger mitt liv i händerna på Gud & jag ber om tillit ...

Julen närmar sig...

2011-12-12T09:44:00.001+01:00

Julen närmar sig...igen... Tiden går fort. Jag har märkt att när jag blir äldre så går tiden snabbare. Knepigt egentligt. Men det har kanske med att göra att jag är mer HÄR & NU :o) ... Vet inte...

Snart är min lärarutbildning klar. Jag håller på med min C-uppsats. Känns stressigt för jag vet inte om jag gör rätt eller fel. Handledaren jag har "har det sååååå stressigt för jag har sååååå många studenter att ta hand om"....

Hon skulle ha hört av sig för två veckor sedan för att ge mig uppbackning på om det jag redan hade skrivit i min c-uppsats var en bra bas att utgå ifrån.... Hmm...hörde hon ifrån sig? Nej, så jag hörde av mig igen & hennes svar var att hon råkade glömma bort mig.

Idag har vi möte. Känner mig inte alls taggad över att prata med henne när hon skriver spydiga kommentarer & tror att det är enbart hon som har det stressigt. Det är som jag säger till min vän, & hon till mig, att så vill jag inte bli som lärare!

Som lärare så är det, bland annat, en professionell roll jag har & jag ska inte hålla på & förklara för studenter eller elever hur stressigt jag har det osv. Jag som lärare har betalt för att hjälpa studenter & elever & klarar jag inte den pressen så måste jag be chefen om hjälpen för att inte gå under! PUNKT!

Studenter eller elever är dem sista som ska få skit för att personalen tar på sig för mycket ansvar. Jag, som lärare, måste säga nej när det blir för mycket till min chef eller arbetskollegor eftersom jag har antagit ett ansvar, som lärare, att faktiskt hjälpa till elever i sin utveckling. Vilket jag INTE gör om jag ska förklara hur mycket jag har att göra & låter elever får vänta osv.

Men jag har också gjort vissa saker som personer har stört sig på & jag har blivit förlåten :o) ...

Precis som jag har blivit förlåten och/eller accepterad, för vad jag har gjort/ eller för den jag är, så får jag acceptera och förlåta henne, min handledare. Hoppas bara inte att min handledare fortsätter att vara spydig (tänk om hon är så som människa & inte alls menar att vara otrevlig, för sådana personer finns oxå, då får jag ändra inställning) & att jag inte blir alltför mycket efter.

Det är helt okej att jag inte alltid räcker till & jag vet att jag kommer att känna att jag inte alltid kommer att kunna räcka till för mina blivande elever. Men jag kommer inte att bli den personen som gnäller om hur jobbigt & stressigt jag har det för mina elever. Absolut inte!

Ta hand om dig!!!

YeeeaaaaY :o)

2011-11-27T19:06:00.001+01:00

:o)

Vet du... Jag klarade min engelska tenta. Jag fick underkänd 4 gånger men nu när jag skrev den för några veckor sedan så blev jag GODKÄND!!

Som jag har kämpat!!! Det gick vägen & nu har jag bara den engelska grammatiska omtentan kvar :o). Jag kommer aldrig i mitt liv ge mig där heller! Jag skall bli godkänd om jag så ska skriva den tills jag blir över 100 år! :o)

Ta hand om dig!

Sista kursen...

2011-11-08T09:32:00.000+01:00

Nu är den sista kursen i full gång. Jag ska skriva en uppsats om läs-skriv svårigheter. Får se var det leder till! För övrigt så har inte finnarna, skrev om det i sista inlägget, försvunnit helt. Det har faktiskt blivit något bättre. Men jag ska faktiskt kontakta läkaren nu för det går liksom inte längre :o) ... det suger och det gör faktiskt ont i huden...

För övrigt vet jag inte vad jag ska göra efter utbildningen. Vet bara att jag har en tenta kvar att skriva, förhoppningsvis! Jag har haft två engelska skriftliga tentor som jag har skrivit sammanlagt 9 gånger. Vägrar att ge upp! Aldrig! Jag tänker inte börja någon annan kurs för att komplettera eller dylikt för att kunna få mitt slutgiltiga "Lärarexamen". Jag ska fixa tentorna eller tentan. Skrev en av tentorna för femte gången förra veckan så jag får se snart hur det går med den.

Det som snurrar i mitt huvud just nu är vad jag ska göra efter Universitetet. Har snart studerat sammanlagt 5 1/2 år och jag vill verkligen gå vidare, hitta ett jobb...ta ett nytt steg i livet. Men det känns lite läskigt....

Ta hand om dig!

Finnproblemet

2011-09-24T18:13:00.001+02:00

För nästan två veckor sedan beslöt jag mig för att sluta med mjölkprodukter för att se om finn- problemen försvann.

Jag fortsatte dock äta ost -men mycket mindre- och så bytte jag ut morgon mjölken till soya mjölk. Filmjölken med nötter och kokos bytte jag till havregrynsgröt.

Innan jag värmer havregrynen i mikron så blandar jag i två äggvitor (protein) och när det är färdigt blandar jag i kokos och mandelflarn (fettkälla). SUPER GOTT :o)

Mjölken jag har i mitt te har jag bytt till laktosfri mjölk. Grädden och dylikt som är i matlagningen är också bytt till laktosfri.

Vet du, vet du vad som hänt?

MIN HY ÄR MYCKE MYCKE MYCE MYCKE BÄÄÄTTRE :o) !!!

Problem med finnarna i ansiktet har minskat jättemycket och igår sa min man att jag såg så mycket piggare ut. Fast han mena på att det var för att jag hade min praktik och det var det som gjorde att jag såg piggare ut.

Det är min sista vfu (praktik plats) under utbildningen. Jag går heltid i en årskurs trea och årskurs fyra med en lärare som då också är min handledare. Superkul :o) .....

Men iallafall :o).... Jag ska fortsätta ett par veckor till, att hålla mig till det laktosfria och undvika mjölkprodukter så gott det går och se om min hy blir ännu bättre :o) !!

Finnar...

2011-09-11T17:43:00.002+02:00

Alltså.... nu har min "problemhud" i ansiktet kommit tillbaka. Först tänkte jag att det var den mörka chokladen jag åt nästan dagligen. Men efter några veckor utan chokladen så fanns problemen kvar.

Idag funderade jag över vad det var som gjorde att min hy blev fin igen (efter att ha haft problemhud i flera år) om det nu inte var chokladen som var boven.

Vet du vad jag kom att tänka på? Jo, jag dricker och äter oerhört mycket mjölk produkter igen.

För nästan tre år sedan när jag började äta LCHF så drack jag soja mjölk å sånt ....men även mjölkprodukter ibland fast då var det utan laktos.... så försvann finnarna HELT!

Nu när jag dricker och äter mjölkprodukter som en galning så .....när jag tänker efter....kanske det beror på det.... Jag vet inte... Tänk om det inte är mjölken....

Varför finns det bara ingen makapärr som bara kan tala om för mig vad det är som gör att min hud reagerar så?

Jag har t.o.m. bytt ut tvätt, sköljmedel, dusch-creme, ansiktstvål till PARFYM FRITT& allergivänligt!

Jag har även slängt alla produkter med alkohol till ansiktet/kropp som tydligen torkar ut huden vilket gör att huden i sin tur börjar producera mer talg för att "fixa den torra huden"och inhandlat saker utan alkohol...

Men icke sa picke.... Inget hjälper...

Jag kan inte ens gå i solen för då bara IIIIIIIIIIiiii börjar huden också att klia och prickarna ser helt galna ut!! Visst, jag vet att jag har solallergi och huden reagerar ibland men den har aldrig reagerat såhär kraftigt innan.

Men jag måste kunna få gå ut med kroppen när det är soligt innan kroppen ska liksom flippa ut?

Jag ska nog skopa mjölken en vecka... Jaa... jag tror att jag ska börja från och med NU och så återkommer jag om detta...om det är mjölken som är boven... om en vecka :o)

2011-09-08T21:06:00.002+02:00

Jag & min man var på en liten ökenresa när vi var på Kap Verde - Boa Vista ....

2011-09-08T21:06:00.000+02:00

Jag & min man var på en liten ökenresa när vi var på Kap Verde - Boa Vista ....

Min man.... modell...... :o)

2011-09-08T20:27:00.009+02:00

Kolla in.... http://www.oscarofsweden.se/inside/

Min man är modell för "Oscar of Sweden" klädkollektion.

Du kan även klicka dig vidare där & höra kort om hans väg tillbaka från missbruket.

Han är även med i "King Magazine" tidningen men den kommer inte ut i butiken förrän i slutet av september.

Men klicka in på deras hemsida - http://www.kingmagazine.se/ ....

Sen är han även med i GT - tidningen och till veckan kommer dem från TTela och ska intervjua honom :o) .... Kuligt för honom!!!!!!

Ta hand om dig!

FOTON tagna av mig...

2011-09-08T20:22:00.004+02:00

Min lilla prins :o)

Min lilla prins :o)

Vackra blommor!!!!

Kolla in min man´s blogg :o)

2011-09-08T20:16:00.002+02:00

Värt att läsa :o) ....http://henrikkarlsson.nu/Ta hand om dig!

:) ... Bönesvar...

2011-09-08T19:58:00.002+02:00

I början på veckan skrev jag att jag inte kände någon som har svår pms som jag. Jag tyckte det var jobbigt för att det går inte förklara hur hemsk det kan vara.

Två dagar senare är jag på ett tolvstegsmöte där jag delar med mig om hur det ligger.

Efter mötet är det två stycken som säger att de känner IGEN SIG och de förstår PRECIS vad jag menar.... De har lika svårt som jag.... :o) ...

Inget att vara lycklig över att dem också har det, men jag känner att jag är inte ensam om den svåra pms jag har ... Jag är inte ensam...

Jag tycker det är ett bönsvar. Det är som att när jag väl tar det första steget, berättar och erkänner mina t.ex. känsloutbrott vid pms...så kommer det något positivt! Jag får alltid respons av någon, stöd och mitt inre känns 50 kg lättare.

Ju mer jag håller fast vid mina tankar, försöker glömma/gömma dem,inte tala om det, desto jobbigare blir det att fortsätta som vanligt i min vardag! Men när jag talar om hur det ligger till, till rätt personer, så känner jag mycket friare...Paradoxalt...

Ta hand om dig!

typsikt,,,,

2011-09-05T11:48:00.002+02:00

Det var en för snabb avslutning på min medicin. Min kropp är helt wiki piki. Mitt psyke kan jag inte ens beskriva med ord om hur det känns.

Får börja äta en liten dos igen mot pms. Suger för det känns just nu som en motgång att göra det. Jag vill vara normal och funka utan medicinen mot pms. Men som min vän sa förut, vad är normal?

Jag måste ta hand om min själ och kropp. Jesus bär mig nu och hade det inte varit för Han och människorna som jag pratat med idag... så vet jag inte hur min dag hade sett ut.

Detta är inget roligt med nedtrappning. Eller ja... jag gör ingen nedtrappning just nu eftersom jag tyckte att jag lika gärna kunde sluta med nedtrappningen efter en vecka. Men jag ska säga dig att det var för fort. Det om något är dåraktigt.... har jag lärt mig nu:)...

Fascinerande hur en liten mini tablett kan hjälpa kroppen så otroligt.

Idag har jag fått en tid på vårdcentralen för att kunna få hjälp med nedtrappningen.

Idag kan jag förhoppningsvis börja med nedtrappningen (även om jag har varit utan den i två dagar) igen.

Ojojoj... jag har lärt mig något. Att lyssna på dem som kan detta. Jag kommer aldrig sluta så snabbt med en medicin igen. Även om jag vill vara utan medicin mot pms så kan jag aldrig sluta såhär fort!!!! Jag behöver träna på tålamod.

Ta hand om dig!

PMSSSS... jag har bestämt mig!

2011-09-04T18:17:00.005+02:00

Iiii...alltså... detta suger. Hormoner står mig upp i halsen.

Jag har beslutat om att sluta äta medicin mot min svåra PMS. Jag vill inte äta dem längre.

Jag kanske är en dåre som slutar med dem. Men jag tycker inte att jag är så nära mina känslor längre, fast det är jag ibland, men jag vill känna medlidande fullt ut.

När jag äter medicinen så vet jag när någonting är svårt, när jag känner medlidande osv. men jag känner inte känslorna så som jag brukar göra. Visserligen kan jag bli jätte "gråtig" och jag skäms för det. Men... så svårt....

Jag har halverat dosen en vecka och idag är den första dagen på 2-3 år som jag inte har tagit medicinen. Det är inte roligt just nu. Det suger.

Idag var jag i kyrkan och lyssnade på vår nya pastor och hans första predikan. En underbar predikan där jag verkligen kände igen mig!

Idag vaknade jag så trött, irriterad, avstängd i känslorna samtidigt som jag harmades på min man som jag inte tycker har förståelse alls för mig och min PMS (men jag vet att han försöker :) att förstå & det är såhär jag tänker vid varje PMS).

Iallfall, tillbaka till när jag lyssnade på pastorn :).

Jag satt där i kyrkraden och bara tänkte på att "somna inte nu, andas, fokusera, titta, det här är bra, jag är inte mina känslor jag har dem, jag är trött vilket är okej, somna inte" tills pastorn började predika.

Han tog upp om en händelse ifrån Bibeln då Jesus predikade i synagogan. Där SER Han en dam som har haft en krokig rygg i 18 år. Han ber henne komma fram och Han helar henne så att hon kan stå upprätt. De andra i synagogan blev såklart arga för att Jesus helar på en söndag.

Men Jesus i sin tur svarar dem att de kan minsann ge sina djur vatten och mat på en söndag men de blir arga när en kvinna som har lidit av smärta i 18 år blir helad. Hur kan dem bli det?!!

Det jag fastnade för i pastorns predikan var inte själva helande av denna kvinna utom hur han betonar hur denna kvinna har mått psykisk i 18 år. Han betonade åren som hon har haft den svåra smärta. 18 år är länge.

Då kom jag att tänka på min pms. Jag har haft den mer än halva mitt liv. Det är inte den fysiska plågan i min kropp vid pms som är det jobbigaste utan den psykiska plågan som är värst.

När jag går 2-3 veckor av en månad med att kämpa att inte vara arg, känna smärta, acceptera stressen i kroppen, att känna denna ånger när jag inte håller igen munnen och säger något sårande eller har kraft till att göra det jag ska, så tar det så in i bomben mycket kraft på mitt psyke.

Min man kan börja säga "nu har du pms, nu får du skärpa dig" samtidigt som jag i min tur tycker att jag ändå har rätt att vara "mig" och ha mina tankar, känslor under min värsta pms runda.

Varför ska jag trycka ner mig för att anpassa mig till samhället? Är inte jag lika mycket värd när jag har pms?

Men som pastorn sa, så är min Gud en Gud som ser varenda individ. Jesus älskar mig, ser mig, bara mig och Han ser/älskar bara dig.

Det gav mig ett sånt hopp när pastorn talade om detta så det slutade med att jag satt på kyrkraden och grät som ett barn.

En befrielse och åter en påminnelse om att jag inte behöver söka bekräftelse (vilket jag har gjort ett tag nu) hos min man eller av världen.

Visst, jag ska t.ex få bekräftelse från min man men när han inte förstår mig just om min pms och med att jag sluta äta medicinen mot den, hur ska han kunna ge mig den bekräftelsen? Bekräftelsen i detta behöver jag!

Jag skulle bli ÖVERLYCKLIG om jag hade en kvinna bredvid mig som har haft samma problem som mig med pms och som skulle stötta mig i detta nu. Men jag känner ingen och vem vet jag kanske kommer lära känna någon snart, sen, vem vet!

Men Jesus ser mig precis som Han såg den ryggkrönta kvinnan i synagogan, kvinnan som inte bara hade en svår smärta i ryggen utan även led psykisk p.g.a. att den kroppsliga smärtan tar på psyket.

Dem som lever/känner någon som har en daglig smärta vet att smärtan i kroppen påverkar humöret oavsett om man vill det eller inte. Jag tror inte att någon som lider av daglig smärta vill vara elak mot sina vänner/familj, men jag tror att det är lätt hänt att den som bär smärtan snäser till emellan åt.

Familjen/vänner kan ibland inte förstå varför den som har ont kan bete sig knäppt och för mig (jag har också gått med svår daglig smärta)påminner den kroppsliga smärtan med min svåra pms.

Smärtan/hormonkarusellen äter min kraft. All min kraft går till att orka göra det som jag ska göra under min vardag. När det sedan kommer extra saker i min vardag så kan det bli för mycket för min hjärna och mina närmaste får ut över det(och det vill jag verkligen inte)!

Jag vet inte om du följer med mig i mitt resonemang :).

Men när jag känner mig hemsk, kraftlös, elak för att jag har betett mig som jag har gjort, oälskad så är det någon som faktiskt hela tiden älskar, ser, bär och FÖRSTÅR MIG:)!

Jesus :)...

Han inte bara helade kvinnan från sin krönta rygg och smärtan hon haft i 18 år, Han helade hennes psykiska matthet, smärta och ånger så att hon kunde börja sitt liv med en helad kropp och själ :).

Varför ska inte jag kunna klara av att inte äta medicinen?

Visst, jag kommer gråta mer och humöret kommer kanske växla mer (inte vet jag än) i början, men kan jag inte få försöka? Jag behöver stöd från min man och idag verkade han förstå detta för han pratade om det till mig.

Det är lätt att stötta någon som går igenom det jag har gått igenom. Men det är svårare att stötta någon som jag inte kan relatera till i händelse, så är det för mig och det är lite så min man också fungerar.

Klart att det inte är så lätt för en karl att stötta en kvinna med pms- besvär men det är inte heller lätt för en kvinna att stötta någon om hon inte heller har haft svåra pms- besvär själv.

Ödmjukhet, ödmjukhet, lyssnade, stöttande, förståelse, acceptans är det jag kommer långt med när jag stöttar en annan människa. Jag behöver inte ha upplevt samma sak men jag kommer långt med ödmjukhet och inte dömande.

Hålla på och dalta med mig om att "ja, om du gör si eller så, det är "bara" hormoner, du måste skärpa dig, du är hemsk, du bryr dig inte, du gör ingenting" hjälper inte mig ett dugg när hormonerna är som värst.

Det blir ännu jobbigare för mig att sitta lyssna på sånt för då kan jag börja känna mig som en ännu hemskare människa vilket leder till att jag försvarar mig med ett utagerande(ilska) och personen i sin tur blir ännu argare för att jag inte lyssnar på denne och dess råd... en ond cirkel....

Jag är ingen sämre eller har mindre värde som människa för att jag har pms.

Det jag behöver när min pms är som värst är stöd och hjälp i min vardag.

Jag behöver nära som accepterar att några dagar av mitt liv är tuffa. Jag behöver nära som accepterar att några dagar av deras liv kan behöva att gå till att verkligen hjälpa mig. Hjälpa mig så att jag med min fysiska/psykiska kraft kan orka dagen.

Men kan inte nära personer stötta mig så ska jag försöka att inte deppa ihop igen. Det skulle vara ett stort plus att ha deras stöd och inte nedlåtande :)men jag har Jesus nu :)!

Jag förstår inte varför jag har en sån svår pms, varför inte jag kan bli helad. Men jag har hopp om att det kommer att bli bättre. Jag förstår inte meningen med att jag har haft den så länge och andra kvinnor har nästan ingen alls. Men det kanske finns en mening med att jag har svår pms, även om det inte känns så :).

Jesus ska ge mig kraften och vilan. Det är jobbigt idag utan medicinen men jag hoppas det blir en bättre dag imorgon. Blir det inte bättre imorgon så finns det saker under dagen som kommer att ske som jag tycker är roligt :).

Jag är inte jobbiga (eller glada för den delen) känslor, jag har dem och jag kommer inte att identifiera min personlighet i dem. De talar om att något har hänt/ händer vilket jag också är medveten om vad det är nu :). Nu släpper jag taget om pms-medicinen och jag har tillit till Gud.

Ta hand om dig!

tenta

2011-08-26T09:34:00.002+02:00

Blir så trött på dessa underkännande av tentamen jag får.

Jag skrev en kristen tentamen i början på Augusti. Vet att jag kan detta för jag tycker det är intressant!!

Men icke sa picke... Blev underkänd.... Alltså...

Det är opedagogisk att låta dem som inte har "skriva- tenta- generna".

Vissa studenter/elever har detta som sin grej, dem är superduktiga på att skriva tenta & jag tycker att dem ska få göra det.

Men sen finns det sådana som jag suuuuuuuger på att skriva och det blir inte bättre för att jag får underkänt efter underkänt efter underkänt efter underkänt på dessa tentamen.

Nej, jag ska INTE vara en sån pedagog som låser sig till att det enbart ska vara skriftliga prov.

Det ska finnas en valmöjlighet. Det ska vara så som lärarutbildningen lär ut, att jag ska utgå ifrån individen.

Jag kan tala om för dig att denna pedagogik som Universitetslärarna lär ut "utgå ifrån individen" inte stämmer.

Om dem anser att de utgår ifrån den pedagogiska läran så är inte jag en individ, elev, student etc..

Men det finns faktiskt två lärare på Karlstad Universitet som har hjälpt mig under dessa tre år när det gäller tenta.

En av lärarna lät mig efter att jag hade kuggat tentan två gånger att få göra den muntlig .... och vet du? Vet du vad som hände? Jag klarade det!!!

Men... dessa pedagoger verkar vara få förunnat att möta... Sorgligt...

Ta hand om dig!

Denna Cancer

2011-08-26T09:19:00.002+02:00

Igår fick jag reda på att en underbar dam som jag har lärt känna har en tumör.

Känner bara "INTE HENNE OCKSÅ"!!!

Jag är så ledsen men jag vill inte ta ut något i förskott.

Den kan vara en godartad!

Jag tycker om henne så mycket.

Hon får inte lämna jordelivet än.....

Men vem är jag som ska bestämma det....

Men jag tycker om henne så mycket... Gud...

Käre Jesus, tack för att du bär & omsluter henne nu, hela henne från cancern, i Jesu namn jag ber, i Jesu namn, Amen, Amen.....

Cancer

2011-08-26T09:08:00.002+02:00

Denna sommar fick jag ett samtal av min pappa att min faster hade dött, av cancer.

Hon hade inte berättad det för någon, hon höll det för sig själv.

Sista 9- 10 dagarna av hennes liv fick hon åka in akut & där fick alla runt om henne veta att hon hade cancer.

Fast hon sa ingenting om att hon visste om det hela tiden. Hon hade bara några dagar kvar att leva.

Ingen sa något till mig förrän min pappa ringde & berättade det. Begravningen
ägde runt mitten av juli.

På begravningen berättade prästen om att min faster visste om att hon hade cancer hela tiden.

Det var en fin begravning. Men jag kunde inte släppa den tanken som återkom hela tiden.

Min endaste faster jag har.... henne glömde jag att bjuda in på mitt bröllop. Min mamma sa att hon var jätteledsen över att jag inte bjöd henne.

Jag hade fått en hel flipp i huvudet för det är helt SJÄLVKLART att jag hade bjudit in min goaste faster!!!! Men jag gjorde det inte!

Jag gick hur länge som helst och funderade på, hitta en lösning om hur jag skulle kunna be om ursäkt för detta. Liksom, hur kan jag glömma något sådant? Men du ska veta att detta har jag lärt mig något av.... alla gör misstag... Men nästa gång ska jag verkligen rådfråga andra runtom mig om det är någon jag har glömt.

Jag tänkte att jag skulle ha skickat en bukett till min faster och ett kort som det stod förlåt på.

Men.... jag hann inte.... Hon hann dö. Jag har lärt mig att inte vänta för länga med att kontakta någon som jag känner att jag borde kontakta. Även om jag tror på ett liv efter det så ska jag ändå leva här på jorden ett tag och det är jobbigt att gå runt och tänka "VARFÖR GJORDE JAG DET INTE"!

Hoppas jag träffar min sötaste faster i himlen...

Ta hand om dig!

2011-08-20T09:34:00.003+02:00

Det har gått ganska bra med att avstå från chokladen. Jag har börjat äta mellanmål för att minska risken för suget efter choklad.

Igår tänkte jag dock att jag skulle faktiskt kunna ta en liten bit efter middagen :) ... Bara en liten bit :) ELLER HUR :).. Nej, jag gick inte på den tanken. Visst, jag hade kunnat fixat att ta en bit, men jag lovar dig att min hjärna skulle vara i full rulle med att få i sig choklad även idag.

Det är det som är så tråkigt med min hjärna. Den bara älskar det. Men det är viktigt för mig att våga vara kvar i suget och inte handla på det. Suget försvinner, det gör det. Men det är jobbigt när det väl kommer och det känns som att det aldrig försvinner.. MEN :) det gör det :).. Det är en känsla och jag är inte känslan :) ...jag HAR känslor, men jag ÄR inte känslorna.

Suget kan vara symtomet på den press jag känner inför tentan på tisdag. GUD, jag vill verkligen klara den nu!! Tankar från destruktiva händelser från mitt förflutna poppar också upp vilket jag också tror har att göra med att jag känner en sjuk press på mig. Men jag är supernoga med att inte låta dessa negativa tankar få sätta bo i mitt huvud eftersom tankarna även kan skapa jobbiga känslor.

När tankarna kommer så börjar jag t.ex säga tyst inom mig 'Jesus' eller ringer nån...etc. för att ändra inriktning i tankarna.

Såå..men tankarna, känslorna är inte farliga. Men dem kan ibland få mig att tro en massa osanningar :) och därför är det superviktigt för mig att vara vaksam på dem. Jag vill inte leva i det förflutna eller att mina tankar ska få mig på fall att börja dricka alkohol eller bli tvångsmässig i något annat beroende!

Ta hand om dig!

2011-08-14T07:46:00.002+02:00

Alltså... Under en längre period har jag typ ätit helst choklad över 70 Procent kakao innehåll eller mer... Varje dag! Nu under sommaren har det blivit mer när vi har åkt runt i europa i sommar. Den har varit en lätt tillkomlighet till ett mellanmål. Sen blir jag super allergisk mot massa under sommartid pgv min pollenallergi!

Jag är så less på chokladen så nu vill jag göra ett uppehåll med den. Började igår och det var jobbigt speciellt efter maten då jag alltid har tagit mörk choklad efter maten.

Men igår :) när vi var och handlade så hittade jag en ny grej :)!

Jo, jag gör min egen müsli så jag plockade på mig massa till den och så såg jag 'guji' bär.. Jag tror dem hette så. Dem ser som små jättetorkade lingon och va himmelsk goda dem är!!!

Givetvis hann jag äta upp en massa innan dem hann hamna i muslin :) ... Men det gör inget för mitt sug på choklad försvann omgående och jag kände inte av den senare heller :)!!

Bären innehåller tre gånger så mer järn än spenat, 700 gånger eller mer c- vitamin än vad det finns i apelsin, antioxidanter och massa massa MER :)! Kan du förstå :) i såna små mini grejer :)! Tycker det är så fascinerande, så jag ska åka senare för att införskaffa mig mer såna.

Undrar om jag namngav bären rätt.. Gujibär.. Hmm, låter lite konstigt men annars hojtar jag till med det rätta namnet :).

Ta hand om dig!

2011-08-13T19:06:00.003+02:00

Så häftigt :) jag kom in på min blogg :) ...Jag har inte kunnat det!! Nu har jag skaffat mig en iphone så jag kan skriva här nästan När jag vill :)..
Mycket har hänt i mitt liv och tiden går så snabbt! Igår skrev jag en tenta i Växjö. Jag har gått två kurser i sommar varav en var om Amerikas kristna utveckling! Den var verkligen super intressant och jag lärde mig hur mycket som helst om olika grupper inom kristendomen. Fast jag vet inte hur tentan gick. Jag har lite problem med att strukturera upp all kunskap när det är tenta. Men det blir bra till slut säkert :) ... Nästa vecka har jag den där engelska tentan som jag har nästan klarat några gånger.

Senare i höst har jag ännu en men då i en annan engelsk omtenta som jag hela tiden kuggar med nåt poäng...

Jättetråkigt...

Vill verkligen klara dem nu.. Alla är faktiskt inte bra på att få ut sig kunskap på prov och den här lärdomen kommer jag ta med mig ut till skolan när jag kommer arbeta som lärare. Synd att inte visssa lärare förstår att en har kunskap även om man inte klarar proven... Vi är olika även på att visa kunskapen man besitter!!

Ta hand om dig!!

Jag veeeet att vi alla kan dööö av att inta alkohol/droger men....

2011-06-06T21:21:00.006+02:00

det är så jobbigt när någon i min närhet gör det.

En ung person -min lillebrors första nära barndomsvän- på ca 20 vårar dog idag av sviterna efter en "festlig" natt. Kvävdes i sina spyor när han sov....

Tragiskt... Jag vet att de flesta som håller på & dricker/intar droger tänker att "det händer aldrig mig"... Men det händer alltid någon...

Ledsamt...

ViiIiiiiiiiii

2011-05-03T21:08:00.003+02:00

Tiden rinner ivääääg & jag har inte skrivit något på min blogg :( !! Det händer så myc´ket i mitt liv nu. Mycket i skolan, kyrkan, pollenallergi & varit sjuk.... Men ändå känns livet underbart gott :)

Jag & min har börjat tillsammans med ett annat pensionerat par att ha "gemenskapsgrupp" på onsdagar då vi träffas, fikas & läser ett stycke ur Bibeln.

Dem som kommer är människor från gatan, har eller haft missbruksproblem, fast dem behöver inte vara hemlösa eller må mindre bra andra får också vara med såklart :)

Nu ska jag lägga mig & läsa "David Copperfield"... en sån mysig bok. Skrev förresten min fjärde omtenta i Engelska kursen "Pronunciation" idag.

Känns inte alls bra. Men jag får vara positiv. Jag kanske slår mitt rekord på att få skriva en omtenta femte gången :) . Fast det skulle verkligen kännas mindre bra ändå!

Å andra sidan, vill jag vara en bra engelsklärare så får jag att se till att jag klara tentan. Lite irriterande är det dock när jag ligger 3 poäng från Godkänt.

Godnatt & Ta hand om dig!!

Kvinnor...

2011-04-04T08:11:00.006+02:00

Alltså, jag dras eller så dras kvinnorna till mig också, men jag har under min tid jag skrivit på bloggen mött på två kvinnor -minst- som jag har haft så svårt för.

Kvinnor, som kanske inte suger kraften ur andra, men gör det av mig. Jag blir likosm yr, svimfärdig & kan knappt andas. Fattar inte vad jag har hållt på med när jag känner så efter att ha träffat dessa kvinnor.

Men, en underbar kvinna bad för mig igår & sa till mig att jag måste lära mig att inte släppa in dem.

Mmmm....hur gör jag det? Vissa kvinnor blir jag ett med :D ... hehee... jo, men det är sant. Deras problem blir mina. Jag tar in deras känslopack & jag gör allt för att dem ska må bra. Men sen händer det något i mig. Jag får panik, vaknar väl till & flyr. Där står kvinnorna & fattar INGENTING.

Ja, det skulle inte jag heller göra om jag var dem kvinnorna.

Jag vill inte fly. Den sista kvinnan jag har blivit "ett med" igen i mitt liv (hon har INGEN ANING OM DET... hehee... knäppt egentligen)är en underbar kvinna´, men som har mycket att ta itu med. Om jag nu tror att jag kan hjälpa henne genom att ta in hennes problem & bara vara apatisk....alltså nu när jag skriver om det så låter det helt sjukt...kan jag inte hjälpa henne.

Hur kan jag hjälpa henne genom att bara låta henne suga min kraft? Jag är inte Gud som kan förändra henne. Jag MÅSTE INTE TA IN HENNES KÄNSLOR & TA HAND OM HENNE!!

Däremot kan jag vara med henne, med en armlängds avstånd, men hur gör jag då?

Jag har tillhört en studiegrupp i tre år & i januari var vi två kvar men en kvinna (jag haft med att göra í en annan grupp) slängdes in i våran grupp.

OJ OJ OJ, snacka om att golvet under började skaka. Kvinnan är en underbar kvinna & är ifrån en annan kultur. Hon vill så väl, för väl...

När en ny person kommer in i en grupp som har funkat kanonbra & arbetat på ett sätt i tre år, har sina åsikter & vill köra på sitt sätt...ja då blir det konflikter. Det är det som har varit sen i januari i denna grupp.

Men kristen som jag är, så såg jag till att detta i gruppen skulle ordnas till allas bäst -ja ä ironiskt- & jag flippade ut. Efter några veckor då jag försökte hålla masken så gick det inte. Pinsamt att berätta, men så blev det, jag bara fick nog för ingen i gruppen ville prata eller reda ut det. Det var som om det bara var jag som ville att detta skulle redas ut. Visst, jag hade kunnat hålle igen ett år till i denna gruppkonsulation...ööö...näää... ja funkar inte så :D... jag kan inte bita ihop när jag ser andra i gruppen må skit. Vi alla i gruppen drog ner varandra. Jag & min bästis i gruppen har ALDRIG varit såna ovänner!! ALDRIG, tills en ny kvinna kom in i gruppen!!

Vad hände? Jag skrev till dem på Karlstads universitet, kursledare & till kvinnan som var ny i gruppen. Jag sa till dem att jag kan inte studera på detta sätt. Jag har studerat i samma grupp - på distans- i tre år & jag har varit i blandade grupper, men denna gruppkonsulation funkar inte. Kvinnan blev jätteledsen. Men det är så jag ser på det. Jag kan inte hantera detta & jag vet inte hur jag ska fortsätta studera...

Dem på universitet var så nonchalanta -förutom min kursledare som verkligen försökte till en början- sa att detta får du lösa som om du var i ett arbetslag. Hmmm.... oki... då gör jag det!

Alltså, jag skäms, samtidigt så måste jag ta ansvar för mitt välmående. Jag kan inte lalla runt & le falskt mot kvinnan. Jag kan inte med att titta på henne & säga att "ååååå vad våran grupp funkar BRAAA" när den funkar skiiiit ... :D

Så... ja.... så nu kör jag & min bästis på själva i gruppen & min studieglädje har kommit tillbaka. Jag har varit så deppig av detta & antar att detta inte har gjort att jag har skrivit i bloggen på länge. Kvinnan & jag ska fortsätta träffas en gång i veckan då vi ser på föreläsníng ihop. Denna gång tänker jag inte fly från denna kvinna. Jag la korten på borden snyggt, sa vad jag tyckte om hur jag tänkte & handlade i gruppen. Jag vill inte göra kvinna illa.

Men jag kan inte bli "ett" med henne om hon ska kunna ta itu & ta ansvar för sitt eget liv. Jag kan inte lära henne hur man är i en grupp för att den ska funka.

Ja... nu måste jag plugga...

Ta hand om dig!!

Länge sen...

2011-04-04T07:55:00.002+02:00

Länge sen jag skrev här. Det är mycket som händer fysiskt, psykiskt & runt om mig. :)

Jag har börjat tränat & det funkar! Känner att min kropp är i behov av tränngen. Min kropp var verkligen svag. Träningscentrat jag går på är verkligen ett superbra ställe med utbildad och supergo personal.

Det bästa med allt är att det finns träning lunchtid! Som gjutet för mig :). Jag är ingen kvällsmänniska. När klockan närmar sig fem tiden på eftermiddagen så börjar jag mentalt & fysiskt att förbereda mig för att lägga mig ... det är sant :).

När någon då har försökt att få med mig på träning simning på kvällen, så har det inte gått. Jag vet hur jag funkar & jag kan lura mig några veckor att träna på eftermiddagar/kvällar men sen faller jag tillbaka. Vi är annorlunda.

En annan sak som är så bra är att träningscentrat är 8-10 minuters promenad härifrån :)!! Hur bra som helst!! Det finns ett träningscentra inne i stan & det tar 15-20 min med buss eller cykel & jag har försökt att ta mig dit, men har inte lyckats på två år. Det är för långt helt enkelt :).

Jag har även varit hos hälsocouchen där & hon har hjälpt mig med hur jag ska kunna bygga lute mer muskler :).

Det känns så gott!! Kroppen har blivit starkare & mitt humör jämnare! Det är FÖRSTA GÅNGEN I MITT LIV SOM JAG TRÄNAR FÖR ATT MIN KROPP SKA BLI STARKARE & INTE SMALARE :)!! Så, var det förr. Jag träna för att bli smal. VILKEN FÖRÄNDRING FÖR MIG! Jag trodde faktiskt ärligt talat inte om att jag skulle börja våga träna igen! Men nu står jag här idag & jag gör det :) & efter att rådfrågar med hälsocoachen om hur jag ska gå upp & bygga muskler, så ÄTER jag mer för att min kropp ska må bra! Förr träna jag & år sporadiskt. Inte konstigt att jag mådde skit. Stackars kropp.

Min kropp är mitt tempel. Jag vill leva länge till. Jag har mycket att lära mig & jag vill leva & lära mig allt det där jag vill lära mig :) ... Sen finns det massa annat som jag vill uppleva i livet såklart :D!

Ta hand om dig!

Hur kan det finnas en Gud när så mycket ondska sker?

2011-02-19T15:02:00.003+01:00

Har sett frågor hos människor som undrar hur det kan finnas en Gud när oskyldiga människor dör? Hur kan det finnas så mycket elände & skit här i världen om det nu finns en Gud? Hur kan människor som tror på Gud göra det? Dem måste vara helt dumma i huvudet!?!

Jag är inte dum & jag håller inte med er alls som tycker detta!

Varför jag skriver detta i min blogg istället för att jag ta diskussionen med dem är att -fast Gud vet hur mycket jag vill det- hatet känns redan från dem. Jag vill inte att någon ska få projicera sin vrede mot mig. Jag har gått med på sånt i för många år & det är bra med sånt!

Projicera menas med att man lägger sin frustration på en annan människa för att slippa ta tag i sitt problem! Men så länge en person låter en annan människa lägga sin frustration på sig, så kommer den personen aldrig att förändras.

När hatet känns så starkt hos en person, så vill jag inte diskutera om min Gud med denne. Personen har redan bestämt sig i sin sak & harmen mot religiösa personer vittnar om något helt annat.

En person som börjar agera utåt mot människor, flyr ifrån sina egna smärtor (det är vad jag tror).

Kanske kommer det en dag då någon vän har dessa frågor & vill prata om dem med mig, med en vänlig inställning.. då gör jag det mer än gärna!

Hade en vän inte kommit med sina elaka kommentarer om hur dumma i huvudet kristna är, så hade jag diskuterat det. Men.. vem.... vem kan säga så? Människor som säger så, vet inte vad dem säger.

Varför säger man så? Den personen vet inte något annat ... fördomar = okunskap.

Jag skulle aldrig uttala mig elakt om något om jag inte mådde dåligt eller hade haft kunskapen om det. Innan jag sluta med mina beroenden så "hatade" jag Gud. Jag förklarade för honom att jag inte trodde på honom & att Han inte fanns för mig...för om Han fanns så skulle Han aldrig göra sådana onda saker som finns i denna värld.

Idag, nu när jag tror på Gud, Jesus & Helige Ande & är befriad från mitt beroende så vet jag vem som låter allt det hemska ske i världen. Människan. Det är inte Gud som skapar vapnen, soldater, våldtäkter, mord osv. Det är människan. Vem lär barn/vuxna att bli soldater, vem våldtar, vem mördar, vem skapar vapnen?

Människan, det är människan som utför allt detta & idag kan jag förstå hur jag tänkte förr, att jag trodde att det var Gud´s fel!Jag mådde så dåligt & vågade inte ta i mina egna känslor, det var världen & Gud det var fel på & inte mig.

Om en person mår bra, känner mig & vet att jag är kristen, så låter den personen av respekt, låta mig få fortsätta att tro på Jesus.

Den personen spyr inte galla över mig om att det är Gud´s/religionens fel att elände & krig finns i världen.

En person som mår bra vet att det är varje människas egna ansvar, som påverkar hur världen ser ut idag.

Min Jesus säger inte att jag ska skjuta, döda, våldta. Jesus säger att jag ska älska min nästa så som mig själv. Jesus vill att jag ska älska mina brödrar & systrar & förlåta dem för det dem inte vet vad de pratar om. Kärleken... kärleken... Ondska kommer från ondskan. I kärlek finns det ingen ondska, det kan inte komma någon ondska som älskar sina medmänniskor.

Pengar & makt är roten till allt det onda idag...inte Jesus. Jag har aldrig sett Jesus eller Gud här på jorden & jag har verkligen INTE sett honom med en piccadol & skjutit människor!!! Har någon människa gjort det? Ja, hade den personen gjort det så hade det varit en världsnyhet!!!!

Jesus vill inte att någon ska göra någon illa...absolut inte... Människan är skapad med en fri vilja för att Gud vill att jag själv ska välja Honom & inte egots väg. Det är ingen som tvingar mig att tro på Jesus, INGEN! Jag har t.o.m. förklarat för Gud att jag har inte trott på honom & vill inte ha något med Honom att göra.

Men som sagt, nånting hände :) ... Jag började åter söka Gud efter ett tag & Han väntade tålmodigt på mig :D

Han har gett mig en fri vilja så att jag ska kunna välja själv, om jag vill gå Jesus väg eller inte. Men det gjorde jag.. tog ett beslut att följa Jesus ... Vihooo .. :D

Det som INTE får mig att tänka att dem som tror att "om Gud nu skulle finnas, så skulle det inte finnas så mycket skit i världen, kristna är dumma i huvet", är elaka personer är att dem inte vet mer, för det gjorde inte jag för några år sedan.

Jag visste inte mer & jag förstod inte mer att det var människan SJÄLV som skapade all ondska. Det är ingen Gud som skapar ondska eller tvingar någon att skjuta ett oskyldigt barn! Det är personen själv som trycker av! Den personen har fått detta lärd av någon annan människa.

Det gör ont i mitt hjärta, dels för att dem påminner om mitt "stenhjärta" jag hade & all det hat jag hade inombords då, men jag blir även påmind om hur ensam & tom jag kände mig.

Det spelade ingen roll hur mycket människor eller hjälp jag hade runt om mig, det var något som fattades.

Idag vet jag vad som fattades... Jesus :D ... Men det var först efter att jag vågade ta emot en väns hand, vågade fråga & tro.

Roten till allt ont är pengar & makt.

Krig, elände & skiten i denna värld kommer FRÅN MÄNNISKOR SOM VILL HA MAKT ÖVER MARK & MÄNNISKOR & VILL HA MASSA PENGAR.

:D

Nu har jag inget mer på hjärtat. Jo, en bön har jag, att jag en dag ska kunna få prata med personen som känner som jag gjorde för några år sedan, på ett moget sätt & få förklara min syn om varför det ser ut som det gör på denna planet idag.

Allting börjar hos mig. Jag kan inte rädda hela världen. Men jag kan rädda någon/något. Det behöver inte vara hela Afrika jag räddar utan kanske en själ i denna stad.

Jag kan göra något gott idag för världen & jag gör det.

Ta hand om dig!

Nya kursen & hormoner

2011-02-02T08:36:00.004+01:00

Nya kursen är såå spännande & kul!

Jag läser en bok kopplat till denna kurs som handlar om en teori om hur barn lär sig, ett annat inlärningssätt som jag har fått lära mig i de 2 1/2 åren som redan har gått i min lärarutbildning...jättespännande, på riktigt! Samtidigt skapar det funderingar på varför utbildningen inte har nämnt detta innan? Denna nya teroi om hur barn lär sig? Det är först nu när jag går "Konst och bildgestaltning" som jag får reda på detta!

Mmm... Men ärligt talat, jag håller på & kryper upp på väggarna. Jag sitter här & väntar som ett barn inför julafton till att informationen till nästa uppgift ska läggas ut så att jag ska kunna skriva lite i den, försättsbladet till den första individuella uppgiften är redan klar :). Det går så sakta...tycker jag!

Det visar sig nu vilket sjukt, så sjukt, tempo den Engelska kursen hade innan!!!

En kurskamrat räknade ut att kursen innan (Engelskan)hade 28 inlämninsuppgifter + 2 föreläsningar/vecka & närträff i Karlstad PÅ EN TERMIN.

Kursen jag går på nu har 7 inlämningsuppgifter & 10 föreläsningar från Januari t.o.m Maj + närträff i Karlstad PÅ EN TERMIN...så...

JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA med den energin som liksom känns kvar i kroppen att "plöja, snabbt, fort, fort, skynda, skynda, nu, nu, nu, NUU SKA DU VET & FORT LÄMNA IN UPPGIFTEN" ska ta vägen.

Känner mig stressig, lite nere & jag kan inte urskilja om det är hormonernas påverkan eller om det är för att "min själ" är lite deppi. Men vad det nu än är så behöver jag ta hand om mig.

Men grejen är att jag inte riktigt vet hur. Läsa? Sticka? Baka? Gå ut med hundarna? Jo, men visst, jag gör allt det där redan:). Det är nog att ta en dag i taget nu & försöka landa i denna (skojiga & intressanta) kurs som är (ovanligt)långsam för min del & jag tror att jag kommer att tycka om den långsamheten...så småningom.

När den förra terminen var igång så fanns det ingen andrum (& jag kan inte slappna av riktigt än förrän de två tentorna är Godkända) & ingen tid gick till betänksamhet över vad jag höll på med i kursen eller till mig överhuvudtaget.

Nu kommer tiden till mig & jag är som ett barn som är helt "klirr klirr" i huvudet. Jag kommer inte ihåg hur jag umgås & njuter av den lediga tiden jag har till mig själv. Jag gjorde det innan den Engelska kursen startade & det är läskigt hur jag kan glömma bort hur jag kan njuta av tiden som bara finns för mig.

Jag skulle kunna läsa Bibeln i massor, vila, gå sola eller få massage(fick ett presentkort på ett massageställe så det är bara att välja & vraka)men jag gör det inte.

I Bibeln beskriver en man "Paulus" att det som är bra för honom - det gör han inte - men det som är dåligt - det gör han- ... Så en karl för 2 tusen år sedan tänkte & gjorde som jag, då är jag inte ensam om det :). Skönt...men ändå... det är frustrerande!

Det är kanon bra att jag tänker på varför & hur jag skulle kunna göra för att underlätta mitt känslovirr just nu. MEN det skulle vara bäst att jag oxå HANDLADE därefter.

"Tro utan handling är lika med död."

Men, helt ärligt, så tror jag att jag behöver få landa i min kropp & själ lite, här hemma, fast enbart i några dagar. Jag vill träffa människor, men känner inga här så som jag skulle fika & så. Igår åkte jag in till stan & shoppade lite :) för att få den lilla sociala delen av att få se andra. Måste jag shoppa för det?

Shopping...mmm...jag flyr i shoppingen oxå...men det får bli en annan dag jag skriver om det. :)

Ena jag vill träffa massa folk nu men andra jag vill vara hemma & ta det lungt.

Helst skulle jag vilja ha ett öppet hus här hemma då vänner, bekanta kom som dem ville, fixade te & gott till mig :) -så att jag slapp göra något med mat & fika- & samtidigt då får höra hur dem har det, vad dem gör & tycker om livet just nu :).

Allt kan inte bli serverat på ett silverfat, nej jag vet, men tänk OM det kunde bli så ett tag :D.

Jag vet inte om du har fått grepp om vad jag skriver om. Det känns som om jag skriver emot mig själv hela tiden. Men det kanske jag inte gör. Det känns gott att jag är nykter idag & inte är besatt i socker iaf, att jag har en familj, att mina barn har vänner, att jag & min man älskar varandra, att vi har är ett bra socialt nätverk runt om oss som bryr sig om oss, att hundarna mår bra & att denna kurs lyfter mig.

Det finns mycket mer att vara tacksam över i mitt liv - mitt i denna "krusidull hormon perioden i kroppen". Men jag ska inte sticka under stolen med att det känns kämpigt ändå just nu med att jag kan känna & tänka saker som jag annars inte gör & inte är jag, fast det känns som att det är jag...fast det är det...men ändå inte...

När hormonerna är i kaos så känner jag knäppa saker & när hormonerna är i harmoni så är jag hur lugn & glad som helst(om inget tragiskt/jobbigt har hänt).

När jag är PMS-fri & ser hur mitt rationella tänkande försvinner i en-två veckor så blir jag skrämd över att känslorna (under min PMS) kan styra mig så kraftfullt!

Det är ingen lek (& utan Jesus vet jag inte var jag hade befunnit mig i livet) att försöka intala sig att "fokusera dig på Jesus, tänk på bra tankar nu, fokusera tankarna på något konstruktivt, gå åt sidan, ge inte efter för dessa känslor, tala om för dig nu att det är hormoner & detta är inte du, sov på saken, du är inte känslorna, byt fokus, strunta nu i din man för du vet att detta skulle du aldrig ha brytt dig om annars, ring någon, lyssna på annan..."!

Det är en övning att byta tankar & där övning till slut ger färdighet. Jag har blivit så mycket bättre på att byta fokus i mina tankar.

MEN, hehehe, jag har LÅÅÅÅNGT & jag menar verkligen LÅÅÅÅÅÅÅNGT kvar till att inte ge efter (i handling genom att tala eller agera ut tankarna) för mina tankar som inte gynnar mig eller andras utveckling. Jag har ändå sparat -faktisk- många konflikter med mig själv & med andra genom att ändra fokus i mina tankar eller att jag inte har agerat efter vad mina känslor & tankar har sagt mig, genom att knipa igen munnen.

Detta ser ingen annan -bara Gud- & därför är det viktigt att klappa mig på axeln & ge mig beröm för att jag utvecklas till det bättre, även om ingen människa ser det :) & att det ger positiva sidoeffekter på att välja konstruktiva tankar.

Apropå något annat. Jag har denna vecka återigen börjat tänka starkt på att kontakta kvinnokliniken & få en tid med en proffesionell person för att diskutera om att avlägsna äggstockarna, inte att jag ska göra det, men ändå fåinformation om hur det funkar osv.

Det är inge kul med PMS. Men jag vet att PMS:en är snart över & att jag får ta en dag i taget. Men det måste finnas mer hjälp att få för att kunna få ett bättre liv som kvinna som har kraftiga svårigheter med PMS. Det är många år som går åt att hantera & acceptera min PMS. Fast det är väl det att acceptera skiten, sluta tycka synd om mig & hitta en väg där min PMS kan vara till nytta...

Hmmm... vara till nytta...min PMS :) ...hehehee... Var kan den vara till nytta :D ?

Ta hand om dig!!

Omtenta

2011-02-02T08:29:00.003+01:00

Jaha... då kuggade jag den senaste tentan & jag vet vad jag skrev om jag skulle få underkänt på denna Engelska tenta, att jag har gjort allt jag har kunnat & skulle inte börja slå på mig själv...mmm...visst.

Men jag kan inte låta bli att tänka att när en vän -som gick samma kurs som mig fick G- kämpade jättehårt & pluggat varje dag för att få G & får det...& jag har oxå kämpat så får U. Vad gjorde inte jag som hon gjorde?

Jag måste ändå erkänna att jag har aldrig känt ett sådant lugn inför att skriva en omtenta som jag gör inför denna...konstigt. Men jag vet att jag vet vad som krävs av mig & jag vet kunskapen & svaren till denna tenta...undrar vad jag har gjort för slarvfel denna gång. Slarvfel!! Tänk, alla kurser som inte har haft tentor har jag klarat galant!! Men när det kommer en kurs med omtenta så bara :P !!

Men jag tänker inte ge upp :)

Ta hand om dig!!

Mmmm... Inte alltid lätt även fast jag vet!

2011-02-02T08:19:00.002+01:00

Nu har hormonerna i min kropp en riktig brak fest! Jag vet att jag kan må bättre/sämre vissa perioder i min PMS. Men det är inte alltid lätt även om jag vet! Det här med att tänka vilka tankar jag väljer, att min kropp blir som en "elektrisk chock pinne" & jag sover i en pool av svett. Ibland kan jag bara acceptera det men som den här gången så är det såååå jobbigt. Blir lite nere & måste vara vaksam så att jag inte spinner vidare på negativa tankar om mig själv & andra.

Just nu vill jag bara fly. Jag har upptäckt ett nytt maniskt betende hos mig, att shoppa saker på internet. Igår mådde jag fysiskt dåligt av det så jag raderade alla "bra sidor" som hade bra erbjudande att erbjuda mig :)!! Så sjuk, jag köper massa billiga böcker (som jag faktiskt läser)men även hittar bra "prenumationer på tidningar som erbjuder bra premier". Min man tycker att jag är helt knäpp som går på det där :) men jag vet inte jag :).

Jag vet inte ifall min maniskhet i detta "internetgrejen" är något som kommer i samband med min PMS & nedstämdheten? Ska begrunda detta :)

Ta hand om dig!!

Gruppdynamik

2011-01-28T08:14:00.006+01:00

Jag har äntligen börjat den nya kursen & jag älskar den... egentligen.

Kursens syfte & mål är att genom teoretisk förankring & praktisk tillämpning, visa på olika vägar att tillsammans med barn & ungdomar delta i en skapande process. Genom ett utforskande av konstnärliga arbetsformer skall deltagarna erbjudas verktyg att själva initiera ett estetiskt inriktat arbetssätt.

Jag har studerat i en grupp i 2 1/2 år där jag har lärt känna en av mina allra bästa vänner jag har & haft någonsin i mitt liv. Vi har hållit ihop. Nu när jag var i K-d, för några dagar sedan, så fick jag veta att en ny student skall tillhöra vårt lärcentra & att min grupp ska återigen omstruktureras.

Ingen ville prata om det, förutom den nya tjejen, som ville vara med mig & min vän. Faktum är att detta startade cirkus i mitt huvud, i min väns huvud & i de två andras huvuden. Nu skulle vi enas återigen om hur våran grupp ska se ut. Vi är sammanlagt sex stycken i vårat lärcentra varav av någon tar studierna med en klackspark...alltså bryr sig inte.

Jag är ambitiös, vill framåt & orkar inte med fjortisfasoner för det är förbi för mig. Jag skulle aldrig låta en studiekamrat få dåliga betyg bara för att jag var oförberedd. Det finns inte med i min livsfilosofi & tyvärr så har jag fått lära mig att det finns sådana människor i världen.

Vi var sammanlagt 4 personer av sex från mitt lärcentra i K-d veckan. Den första uppgiften var en gruppuppgift & vi som var där blev tillfälligt en grupp. Men hur skulle gruppen se ut sen, egentligen?

Ingen ville prata om det, förutom jag & den nya som ville veta & frågade mig hur gruppen skulle se ut. Tro mig att jag försökte verkligen få fram något KONSTRUKTIVT som vi kunde tänka på när en grupp skulle enas. Jag ville ha detta ur världen & ha en grupp färdig innan vi skildes så att jag visste vad som förväntas & vilka som är med i min grupp.

Innan jag fortsätter skriva så vill jag bara säga att en av de saker jag har svårt för är när personer försöker låtsas om som ingenting händer i gruppen, tror att det ska ordna sig, undviker diskussionen, bara ler ett falskt leende eller ser ut som en surmus men säger att den inte är sur utan har trevligt, lägger ansvaret på någon annan, tror att det ska bara bli bra om en vecka utan att diskutera om det... osv.

Detta som jag har svårt för hände i K-d och det frustrerade mig så in i bomben för ingen verkade vilja lösa de osynliga konflikterna som jag såg i gruppens kroppar. Tro mig att jag också ville skita i det, att diskutera om det, tänkte att jag kunde vara en grupp själv & blev emellanåt som en 3-åring.

En annan sak som orsakade konflikter i mig var att en av lärararna sa att vi MÅSTE vara på lärcentran för att diskutera med gruppen & se på den 2 timmar långa föreläsningen. För mig tar det cirka 6 1/2 timmar med enbart bilfärd tur & retur till lärcentrat. Hon menar, helt allvarligt, att jag ska åka dit, varje vecka, för att se en föreläsning på 2 timmar? Jaja, det ordnar sig. Varför inte använda skype med varandra samtidigt som vi ser på föreläsningen? Det behöver inte vara mer krångligt!

Tillbaka till gruppen. Jag tyckte att de två + jag som inte bor i K-d ska vara en grupp. Mmm, men den fjärde tyckte inte det, så den här trevligheten jag kände inför min kurs känns bara... BLÄÄ... just nu.

Det slutade med att jag blev sååååå arg på närträffen i K-d på min goa vän & skällde ut henne efter noter & hon mig, inför de andra 30 studenterna. En av de två andra från vårat lärcentra försökte lugna ner mig genom att klappa på mig som en hund & den andre skällde på min goa vän vilket resulterade i att jag skällde ut henne också för att hon skulle minsann inte tro att hon fick skälla på min vän eller tro att hon ska komma här & bestämma över mig!!

Några minuter efter det så skulle vi redovisa det vi hade jobbat med hela dagen & jag var helt slut!!!!

Titta på mitt kroppspråk! Jag försöker vara trevlig men jag kan inte ljuga för kroppen säger mycket den med!

Dessutom skämdes jag så inför att jag hade betett mig så illa åt mot min goa vän. Vem var jag som hade rätten & hålla på sådär mot henne? Det var inte hon som var problemet utan jag! Jag hade gått i två dagar, försökt nå alla alla i gruppen, medla mellan alla & möta allas behov... förgäves.

Det gick inte! Jag gick runt & var så frustrerad på att vi inte kunde mötas halvvägs & enas om hur det skall se ut i grupperna.

Eftersom jag känner mig trygg med min vän så fick hon ta emot all skit. Men jag säger detta att hellre kunna bli arg på varandra & prata om det vilt, utan att vara elaka mot varandra, så som de flesta gjorde av oss i gruppen då, än att gå runt & vara tyst för att sedan gå runt hemma själv & tänka på det.

Hellre att vi tar upp det som är frustrerande än att lägga frustrationen under ett lock!!

Ja, men hur ser det nu ut när det gäller grupperna?

Vet inte... Jag överlämnar detta till Jesus idag för jag verkar inte kunna lösa det :) på det rätt sätt.

Vad är det som händer egentligen med gruppdynamiken -med mig & min vän som har varit en grupp så länge- när personer har kommit & gått i gruppen? När vissa personer har kommit in i våran grupp så har det gått jättebra men med andra personer mindre bra?

När en ny människa kommer in i en grupp så upplever vi det olika. Någon kan känna att den inkräktar i gruppen, personkemin stämmer inte, har olika synsätt på vad dem vill uppnå med utbildningen eller står på olika mognadsnivåer osv. !

Vanligtvis har en ny grupp en "smekmånad" några månader, är intresserade av varandra & lär känna varandra. Men sen kommer tiden då konflikter kommer in i gruppen för att det "rosa" skimmret runt personerna & man börjar exempelvis se personernas brister.

Håller gruppen ihop under dessa konflikter, som kan bli väldigt stora, & löser dem tillsammans så kommer gruppen att hålla ihop nästan för evigt :). MEN kan inte gruppen lösa konflikterna så kommer gruppen att splittras.

Jag fattar bara inte vad som hände nu i K-d.

Ska inte vi ha någon sorts smekmånad i lärcentra gruppen FÖRST innan konflikterna kommer? Visserligen så är den nya tjejen inte ny för hon kommer ifrån det lärcentra jag befann mig i som inte var så bra. Hon är så snäll, söt, trevlig, hjälpsam & vill ingen ont, men hon är ny i gruppen & vi måste omstruktureras. Men vad är det som är så himla jobbigt då?

Jag vill bara att det ska bli bra...så nu överlämnar jag detta till Jesus & så återkommer jag om hur grupperna kommer att se ut :).

Ta hand om dig!

LP-möte i Säffle

2011-01-18T08:34:00.003+01:00

Igår var jag på LP-möte i Säffle & jag fick vittna om Jesus för 70 personer. Det känns så overkligt att jag nu -6 år sedan- få stå & vittna om vad som hände mig den sista natten jag var inlagd på sjukhuset p.g.v. min besatthet i mat, träning o.s.v.

Jag hade aldrig kunna anat att jag...som kände mig som ett värdelöst vrak...skulle få inge andra hopp om att det finns ett annat sätt att fylla det tomma hålet som jag så febrilt ville fylla med olika medel.

Hade någon sagt detta då för mig på sjukhuset, att jag skulle få berätta om det jag höll på med i hemlighet i så många år, fast dem flesta fatta väl vad jag höll på med innan utan jag :)& om min upplevelse den sista kvällen på sjukhuset, så hade jag brutit ihop av skratt...på riktigt.

Jag har varit väldigt trött den senaste veckan, så trött att jag inte har orkat göra något alls. Nu tar jag min trötthet på allvar & jag ger mig vila. Vi var bjudna på mat i söndags & det var sedan länge planerat att jag skulle följa med till Säffle dagen efter middagen.

På middagen berättade jag till dem att jag orkade verkligen inte följa med för jag var så utmattad i kroppen. Jag hade verkligen ingen kraft & sa att om det nu var väldigt viktigt att jag skulle följa med så...okej...

Visst, ni skulle sett deras hundögon :) när jag sa att jag inte skulle med. Det slutade med att jag sa JA till att följa med & jag blev smått sur på mig att jag inte sa NEJ.

Men efter någon timme efter att jag sagt JA till att följa med så tänkte jag att det blir nog inte så krävande att följa med. Jag ska bara sitta i stort sett :)

Kände att nu får Gud ta över & föra mig dit Han vill. Han får lägga dem orden -på mitt hjärta- som Han vill att jag ska säga.

Du skulle sett mig igår...hehehe. Jag vakna som en duracell kanin. Det var jätte länge sen jag var så energisk. I bilen på väg upp prata jag som en höna...tänkte flera gånger att jag måste hålla igen mitt snattrande :)

Väl i kyrkan så såg jag HUR många personer som helst.

Oki... Men det är Jesus som vill det här, att jag ska dela med mig :)då gör jag det.

Jag hade direkt inte planerat över vad jag skulle säga mer än den upplevelsen jag kände den kvällen för några år sedan på sjukhuset.

Efter några lovsånger blev jag uppbjuden & såg alla människor...många :)... Men jag körde på & du ska veta att mitt kacklande fortsatte...hehee...Jag skulle ha kunnat prata hela mötet men fick sluta.

Är så tacksam över att jag följde med, att dem stod på sig att sa att dem ville att jag skulle med. Ibland behöver kroppen verkligen vila men det är viktigt för mig att inse att jag inte alltid behöver prestera så himla mycket jämt & ständigt.

Jag får verkligen kraft av att höra på andras livsöden & jag får mod till att fortsätta på den vägen jag går idag!! Jag blir känslosam över att höra andras livshistorier & påmind om att jag behöver göra mitt fotarbete dag för dag, för att bibehålla mitt mående.

Apropå fotarbete, så kom det fram en kvinna & berättade om att hon hade i stort sett levt det liv jag hade.. fast hon började använda heroin på slutet. Men så säger hon att "du får inte tro att du inte gör något själv. Det är inte Jesus som gör allt".

Innan jag fortsätter med vad hon sa så vill jag erkänna en sak.

Jag har ett problem.... daaaa :)... & det är att jag har ibland väldigt höga krav på mig själv. När jag berättar om mitt liv så vill jag ha med ALLT & jag vill nå ALLA.

Jag vill att alla ska förstå.

Alltid efter jag har delat med mig av mitt liv till andra så funderar jag en stund över vad jag har sagt. För några år sedan, när jag började dela med mig av mitt liv, så hade jag ångest över det i en vecka, går in i mig själv, blir tyst & slår på mig själv OM jag ex. hade sagt A & B men glömt nämna C.

Jag kan ibland vara lite osammanhängande men har blivit mycket bättre på det & idag får jag SÄLLAN ångest (alltså riktig ångest) om jag glömde nämna "C". Det här ett bra sätt för mig, att stå inför andra & öva mig på att det jag säger, det säger jag & det ÄR HELT OKEJ, även om jag glömde C...det är ingen annan som vet om "C" ändå :)...bara jag.

Jag står inte inför 70 personer för att jag vill vara till lags till alla (som jag skulle ha gjort för tre år sedan). Det var så jag höll på med när jag var vilsen & sökte andras uppmärksamhet för att kunna överleva, vara till lags till alla, så att jag skulle bli omtyckt av alla.

Ett annat problem jag har är att jag inte kan skryta med att jag är så "stark" eller säga att det är min starkhet & vilja som tog mig ur ex. ätstörningarna. Jag kämpade som en dåre själv, med att komma ut det missbruket & alla ska veta att jag försökte MED ALLT för att slippa göra det sjuka, besatta som man gör i bl.a. matmissbruk.

Om jag var så stark, varför tillät jag mig ens börja missbruka?

Jag försökte vara stark när jag var yngre & speciellt när jag ville sluta med mina besattheter. "VA STARK, STÅ EMOT, DU KAN"!!

Hmm, jag försökte med HELA MIN VARELESE, MIN FYSISKA & PSYKISKA KRAFT ATT SLUTA MED BESATTHETEN/TVÅNGET men blev till slut så utmattad att hjärtat höll på -boktstavligt talat- att stanna.

Efter att jag ur djupet ur mitt hjärta ropade till Gud "jag orkar inte mer nu, ja orkar inte..." så kände jag en kraft fyllas i min kropp som är oskrivbar. Jag fattade det inte då men jag blev befriad av besathetten av min bulimi den kvällen. Det jag gjorde var att jag tog emot Guds hand & sa att jag ville inte mer. Mina jobbiga tankar som kom under min vistelse på sjukhuset den kvällen försvann efter den gudomliga upplevelsen, jag somnade & fick sova en hel natt efter flera års oroliga sömnlösa nätter.

Att några timmar innan vara helt besatt... haft ett fruktansärt tvång till att göra en handling av dessa maniska, destruktiva tankar...till att efter ha ropat till Gud... inte känt ens en liten tendens till att vilja utföra mitt tvång gentemot maten.

Dagarna gick, tankarna kom & gick men dem var inte farliga längre. Tankarna var inte jag längre :)

Tyvärr är det väldigt lätt att hitta andra saker att bli besatt av :),speciellt när jag trodde att jag inte behövde erkänna mina smärtor, skador gentemot andra, skuldkänslor osv. till Gud eller någon människa.

Jag började tycka att Gud var orättvis för Han gjorde inte som jag ville eller bad om & jag blev argare igen & tomheten inom mig börjades fylla av andra substituter. Det skulle ta ytterligare 2 till 3 år med att erkänna min maktlöshet inför dem också, men Jesus stod kvar :).

Jag började göra fotarbetet med Jesus & möta min smärta,ta upp de mörka hemligheterna i ljuset, möta svårigheterna från förr.

Jag har inget behov av att fylla mitt tomhål i själen idag, som förr kunde yttra sig i känslor som värdelös.

Tomhålet jag hade innan är fyllt med Jesus.

Efter några år av befrielse av min magnifika besatthet & tvång till olika substitut så har jag ett val. Jag kan välja idag för jag är inte besatt längre för tankarna riktas mot någon annan, jag låter gamla tvångstankar komma & gå & låter dem absolut inte få sätta bo på huvudet.

Jag kan välja att göra mitt fotarbete med Jesus som kan vara asjobbigt ibland. Men Jesus håller mig i handen då. Han leder mig igenom det... om jag vill. Gud gav mig en fri vilja :). Men jag hade aldrig klarat av att gå igenom smärtan om inte Jesus fanns här. Hade jag klarat av gå igenom det så hade jag gjort det för länge sen.

Mitt dilemma är att jag vill inte ta åt mig någon ära eller se mig som en "stark person" för jag är inte det :).

Jag är så beroende av andra människor & Jesus för jag blir lätt förvirrad i livets olika situationer. Skulle inte dem människor som finns här för mig, lyssna, ge mig konstruktiv kritik & stöttning så hade jag inte orkat detta liv.

Att jag har gått igenom mycket har inte gjort mig till en stark person som är mindre svår att "krossa". Det är kanske inte det som är en stark person? För mig är en person som är stark, en person som ska klara allt själv & kan hjälpa andra. Men det kanske jag som har fått en fel bild på en "stark person".

Mina vägar igenom olika situationer i livet har gjort mig klokare/visare, inte starkare. Skulle det komma hända något som jag aldrig har varit med om innan, så skulle jag "drunkna" om det inte finns personer & Jesus som hjälper mig då.

Gamla erfarenheter gör inte mig starkare till att kunna möta andra oförutsägbara händelser jag aldrig mött innan, bättre/som en stark kvinna. Mina erfarenheter har gett mig insikt om hur jag skulle kunna göra om jag möter samma sak igen, förståelse inför hur andra har det & empati för dem som fortfarande lider.

Skulle jag börja supa igen så tro mig, jag kommer aldrig vara så stark att jag skulle kunna komma tillbaka till där jag är idag, själv. Det är andra människor & Jesus som har hjälpt mig att komma tillbaka.

Jag har blivit "starkare" i min tro & tron till att jag lätt kan hamna tillbaka till det liv jag levde som jag levde förr... som jag inte vill ha :)

Jag går med Jesus & Han ger mig det jag behöver. Jag känner mig illa till mods när någon säger att det är jag som bara är stark som gör det här arbetet själv. Min mamma sa alltid att jag var så stark & modig. "Du är stark, du kan, gör det här, kan du göra det här för du är en sån stark person".

När mamma sa så, så ville jag gråta av rädsla :) för jag var så rädd...mot allt...MEN jag sa ALDRIG någonsin att jag var super rädd. Jag försökte hålla en fasad så att mamma skulle tro att jag var stark & inte rädd:), jag fick uppmärksamhet av det. Det var inte bara mamma som sa att jag var "stark" utan även vänner från förr.

"Du är så stark & modig". Så jag fortsatte med den rollen tills jag låg på botten utmattad & försökte kraftlöst ta mig upp med hopp om att jag skulle klara detta själv, eftersom andra sa jag var stark & då måste jag har varit det, fast inom mig skrek någon "BE OM HJÄLP, DU KAN INTE GÖRA DETTA ENSAM DU MÅSTE BE NÅGON OM HJÄLP".

Men å andra sidan så vet jag att fotarbetet är när jag har fått låta mina destruktiva tankar som har kommit vara, gått emot erbjudanden till festande, lämnat gamla vänner, låta bli att gå tillbaka till ätstörningar, flyttat, våga erkänna mina misstag & skadorna jag åsamkat andra & gottgöra dem, gå emot min lättja, högmod osv. & möta verkligheten som den är, även om det har gjort så FRUKTANSVÄRT JOBBIGT!!!

Det krävs kraft till detta fotarbete!

MEN JAG HADE ALDRIG KLARAT DET SJÄLV!!

Jag gör mitt fotarbete men jag hade ALDRIG...ALDRIG...orkat göra det utan Jesus eller mina vänner, ALDRIG. Min familj, vänner, dem som har varit i samma sits vet att starkhet & vilja...är inget som tog mig ur ex. ätstörningarna.

Varför sitter alkoholisterna kvar vid systembolaget, dricker hela tiden & övergivit sina barn & familj för ett gift?

Jag tror ingen alkis som har sålt sina barn & familj för att få dricka har gjort det med glädje! Jag tror absolut inte på att alkoholister som har supit bort sina barn ALDRIG har försökt med all sin kraft, att sluta drickan!

Det är nog svårt att FÖRST vakna upp från ett liv i en förgiftad låtsas värld, möta verkligen & se vilket lidande alkoholisten har skördat runt familjen & sen låta bli att ge efter för sitt tvång?

Tror du att dem inte vill sluta dricka? Tror du att en mamma eller pappa vill överge sitt älskade barn FRIVILLIGT för ett gift som varar tillfälligt? Tror du att det bara är att rycka upp sig, att dem måste vara starka & skärpa sig? Eller saknar dem karaktär tror du?

NEJ!! Det har ÖVERHUVUDTAGET inget med karaktär eller starkhet att göra!!!

Ingen som har älskat sitt barn vill överge det! Tänk, att en person blir så sjuk av sitt missbruk så att den ÖVERGER sitt barn...bara det...att man har övergett sitt barn! Hur får man mod till att ens våga tro att barnet...som mer än ofta drömmer om att få mamma eller pappa tillbaka... vill träffa en fruktansvärd person som valde bort sitt kött & blod för alkoholen?

Det handlar om att hjärnan är så förgiftad & beroende av ett gift att ingen alkis kan med "starkhet & egenvilja" klara av att sluta dricka själv & sedan leva lyckligt resten av sitt liv...själv...

Alkohol är ett symtom på kaoset inombord. Vad händer om det blir jobbigt för en person som varit nykter ett tag? Vet personen något annat sätt att handskas med kaoset inmobords än den gamla & enklaste vägen, att ta till alkohol?

Jesus gör under.

Jag har träffat barn till alkoholister, alkoholister till barn som har berättat hur barnen/alkoholisten har blivit förlåtna av barnen/familjen & är så evigt tacksam över att alkoholisten är nykter, har kommit hem & trots allt det den nyktra alkoholisten har gjort på fyllan så är den lika älskvärd som alla andra.

Jag tror att alkisar, som jag :), kan klara av att vara nykter ett tag med sin vilja, jag har själv gjort det & det var mitt LIVS VÄRSTA ÅR NÅGONSIN... Det enda jag tänkte var att inte tänka på alkohol. Jag har mött många personer som har efter några månader, 1, 6, 10, 15, 20 års nykterhet trott att dem har kunnat dricka ett glas igen.

Några av dem har mött döden i alkoholens sviter, ensamna, för dem trodde att de skulle klara av att vara nyktra själv, med sin starkhet. Olyckligtvis började de tro i sin ensamhet på hjärnans tankar om att "ett glas kan jag nog ta".

Några är alltså döda idag för det går fort när alkoholisten dricker, döden knackar på ofta på snabbt hos alkoholister!

Självklart måste alkisen vilja bli nykter själv, be om hjälp! Har det inte lyckats att hjälpa sig själv, varför ska jag fortsätta FORTSÄTTA hjälpa mig själv...om den inte har hjälpt mig :)?

Det kräva engagemang & förståelse för människor & kunniga människor runt om en beroende också. Det räcker ofta inte med att personen som är beroende slutar med att ex. dricka & vill börja leva utan sin sprit, familjen som redan har lidit mycket får också många gånger offra sitt drickande. En del har gjort det med glädje eller så har dem kanske inte ens druckit alkohol innan.

Men de flesta skiljer sig från den nyblivna nykteristen & familjer splittras när en beroende äntligen blir befriad av sin besatthet. Tidigare klagade alla på "alkisen" men när "alkisen" får hjälp så möter familjens medlemmar sina egna spöken som dem har kunnat gömma bakom "alkisen".

En familj som har stannat kvar hos en missbrukare har oxå blivit påverkad, skadad & behöver hjälp till att få tillbaka en tillit osv. Jag tror inte att en familj som har varit så dysfunktionell kan klara av att bli en funktionell familj igen enbart med sin starkhet.

Men jag tror att med en villighet till att vilja ta itu med problemen & modet med att utvecklas är en bra start. Det jag tror är bäst efter, det är våga ta steget & be en person som är kunnig & bra om hjälp & så Jesus såklart :D

OJ, va mycket jag har skrivit nu då!!!

Men det jag ville säga var att igår kom det en kvinna som sa "Du får inte glömma att det är bara du som gör arbetet, det är du som är stark & har viljan".

Men jag hade viljan att bli fri från mina ätstörningar...typ...ja ville ändå vara jättesmal, ville inte äta vissa saker,villa sporta & jag ville ABSOLUT inte ha en större midjemått en byxstorleken 22.

Hehehe... ja..men så tänkte jag!! Jag ville ändå inte fortsätta.

Den sista sjukhusvistelsen fick jag förnuft. Jag hade inte så mycket att tänka med eftersom hjärnan var nog som ett russin av fett/närings bristen & av de andra substituterna jag tryckte i mig. Jag hade ingen vilja till att gå upp i vikt när jag vägde 32 kg, jag ville gå ner ytterligare två kilo...någon timme innan jag bad till Gud då jag blev buren till en stolvåg & den visa 32 kg... till 30 kg.

När jag bad till Gud så fick jag en kraft & en villighet. Jag fick en känsla den kvällen av att allt skulle kunna bli bra även om jag inte hade byxstorleken 22 :).
Den kvällen tog jag emot Gud... Jesus :)

Mitt påstående är att jag tror inte att jag är så stark själv & att min egna villighet har fört mig hit... Men med Jesus har jag gjort det :)

Så länge jag går med Jesus så förser Gud mig med det som har planerat för mig här. Jag hade för två år sedan ALDRIG velat flyttat osv. Men jag får kraften, styrkan, villigheten till de saker som är ämnat för mig i mitt liv & dessa saker kommer i den takten det är meningen att dem ska komma :)

Varför jag känner så ambivalent mot att när någon säger att JAG är stark, det vet jag inte ännu.

Det kommer säkerligen någon insikt om det också nån gång. Efter att den här kvinnan hade kommit till mig & sagt att "ååå jag ville bara skrika rätt ut att det är du som gör det" så kände jag ett stung i hjärtat & jag ville gråta.

Kritiserar hon mig, dög inte mitt vittnesbörd, tror alla 70 personer att jag tror att Jesus har satt mig på ett rosa moln & blåser det rosa molnet förbi alla svårigheter & låter mig slippa alla svårigheter, vad det inte bra det jag sa, nej, det var det nog inte bra & så började tankarna snurra.

Men de stoppades av att jag kom på att jag hade lagt min vilja i Jesus händer & det jag sa var det som skulle sägas. Inget annat skulle ha sagts av mig då, för då hade jag sagt det :).

"När skulle jag ha haft tid med att berätta att det är jag som gjort fotarbetet, jag ville vittna om vad som hände den kvällen på sjukhuset & att jag några år sedan står här, befriad från mina besattheter & fått ett val. JAG KAN VÄLJA IDAG & det kunde jag inte när jag var sååååå tvångsmässig i allt. Det är FRUKTANSVÄRT lätt att gå tillbaka till det destruktiva livet, det är inte alltid lätt att leva, men det går att ta sig igenom dem dagarna när jag går med Jesus. Det är han som fyller mig med Hans kärlek, bär & ger mig kraft att fortsätta gå med Honom en dag i taget & han leder mig till det bästa för mig."

När vi åkte hem så pratade jag med en underbar man som är ansvarig för LP-verksamheten i Trollhättan. Jag tänkte att jag måste fråga honom om jag måste säga att det är jag som är stark. osv. oavsett hur knäpp min fråga lät & jag frågade. Han svarade mig att "genom Jesus får du kraften av Jesus & så länge du går med Honom så kommer det som ska ske med dig, ske. Fotarbetet gör du med Jesus. Allt har sin tid, när det är dax att saker & ting ska hända, så kommer det ske & du vet det då, forcera inte fram något, allt har sin tid".

Hm...alltså :) .. hade det varit meningen att jag skulle säga så som kvinnan sa, då skulle jag ha gjort det, eller hur? Det är så typiskt mig att jag blir sån :) när någon säger så :). Fast samtidigt är jag tacksam över att folk vågar säga det till mig för då kan jag möta mina rädslor & utvecklas.

Det är som den underbara mannen sa till mig på vägen hem från Säffle, att en del kanske tror att det blir som på dans på rosor när man blir frälst. Men så är det inte. Det kan t.o.m. bli jobbigare, den onde, bryr sig inte om dem som inte tror på Jesus, varför skulle han det? Han har ofrälsta i sin hand & bryr sig inte om dem, men han bryr sig om dem som börjar tro på Jesus & dem personerna kommer att mötas av massor av tvivel & motgångar för att den onde ville ha dem i sitt välde.

Jag kan bara instämma. Det står ingenstans i Bibeln att jag kommer att leva ett lyckligt liv om jag blir frälst. Tvärtom, det står att jag ska vakta mina tankar, andras tankar & se till att skydda mig med ordet, Bibeln. Det finns mörka makter här i världen som inte vill ha något med det goda att göra.

I början var det jätte jobbigt med att jag valde Jesus väg. De flesta vänner tog avstånd från mig för att jag valde att tro på Jesus. Men det knepiga var att jag kände en sån stark kärlek & trygghet efter ett tag ändå. Känslan kom att :) oavsett om hela världen skulle lämna eller avsky mig så är det en som inte gör det :).. Jesus..

Vissa frälsta har det jobbigare än andra men jag har aldrig mött någon som har ångrat, trots svåra motgångar, att följa eller fortsätta följa Jesus väg. Tvärtom, så har dem, precis som jag, trots att smärtan har varit fruktansvärd & mycket har hänt runt omkring... varit så enormt tacksama över att Jesus dog för våran skull & att Han finns!

"Jag är vägen, sanningen & livet" säger Jesus:D

Ta hand om dig!!

Mina sötisar... Ville & Arnold

2011-01-14T18:43:00.008+01:00

Trött...

2011-01-14T17:40:00.002+01:00

Jaha...då var utbildningens sista tenta avklarad! Jag är helt förstöd. Känner bara att jag vill sova men ändå inte. Det kryper i kroppen & huvudvärken börjar komma till känna nu när jag slappnar av.

Min kropp behöver sömn. Tenta i Engelsk grammatik, det är faktiskt rätt kul. Men jag vet att jag nyss skrev att jag skulle börja klaga på mig själv att jag inte har "pluggat" tillräckligt till tentan.

Jag vet att jag har gjort det MEN 30 minuter innan tentan börjar så ringer jag till min som sedan säger att det är 2 DELAR i tentan!

Öööö...har jag missat nåt? Hmm...ja...det kunde JAG LUGNT SÄGA! Jag har helt & hållet inte FATTAT att jag även skulle skriva en akademisk rapport/argumentation.

Jaa... vad ska jag säga :)... Visst,jag kan skriva om tentan...gör inget... just nu. För just nu är jag så trött av pluggandet att jag varken känner, märker av mig själv eller livet.

MEN när tenta resultaten kommer komma nerdimpande i min postlåda...ja då vet Gud att jag nätt & jämt kommer att grina ihjäl mig efter att ha öppnat DET STORA KUVERTET & tar ut resultet & det står IG!!

Ja, jag har aldrig varit så orolig före & efter en tentamen som denna. Den här utbildningen har satt DJUPA spår i min kropp & själ & jag kommer aldrig någonsin känna en viss rolig spänning...jo precis, rolig spänning, inför en tenta igen. ALDRIG.

Dem här tentamerna jag har gjort det sista året har varit en lärdom... vissa fruktansvärda & än är det inte över... & dem lärdomarna kommer att göra mig påmind om när mina blivande elever med svårigheter kommer att skriva ett prov. Jag kommer verkligen vara ödmjuk & hjälpa dem pedagogisk för alla människor är olika & därmed lär vi oss på olika sätt.

Ta hand om dig!

TENTA... Engelsk grammatik..

2011-01-10T12:59:00.003+01:00

Hehee... Ja vad ska jag säga egentligen.

Det tog mig tre misslyckande i "Engelska A" för att jag (äntligen) slutligen klarade den (engelska grammatiken) på Folkhögskolan.

Två år efter att ha klarat av "Engelska A" så söker jag in mig på en termin under lärarutbildning på Högskolan -att undervisa elever i grundskolans tidigare år i engelska grammatik?!

Hur är det möjligt? Ja...terminen är snart slut men jag kan inte sluta tänka på hur i hela friden tänkte jag på?!!

Hmm... allvarligt talat :) .. Heheee...

Alltså den här terminen är den värsta skolterminen i min historik.

Vad tänkte jag på? ALLVARLIGT TALAT?

Jag har pluggat dag & natt...på rikigt... vaknat på nätterna & ragglat engelska "phonetiska skrifter"... gråtit hur många gånger som helst över denna engelska, min familj har inte kunnat umgåtts med mig... har varit irriterad...

Om det har varit värt att gå den här terminen?

Absolut!! Jag

Jag börjar... börjar... tycka om att det är kul att klura ut grammatiska fel & varför subject ska vara före object & adverb ska vara efter verb eller tvärtom & varför & när det ska vara auxiallari & inte main verb osv.

Men jag kuggade tentan 2 ggr i den första engelska kursen nu & får vänta tre månader till att få skriva om den. Jag har så svårt att lära in & sätta in den korrekta phonetiska skriften i engelska ord...Men jag ska kunna det.

Nu på fredag är det tentamen i den sista engelska kursen & jag längtar tills det är över. Jag har gjort allt för att klara av denna engelska grammatiska tentan. Men jag har varit så positiv innan att jag känner att jag vill inte vara det något mer. Det brukar alltid skita sig med den första tentan i en kursen.

Vilket jag HATAR... Jag vill vara perfekt :) & klara allt på en gång!!

Jag har sagt att jag aldrig i hela mitt liv kommer att undervisa i engelskan. Vet inte varför jag säger så för egentligen älskar jag språk. Men när det kommer till grammatiken så skiter det sig & jag ger upp!! Det är min självkänsla som säger att jag kommer ändå vara värdelös att förklara...jag kan inte förklara bra.

Det är jag som sätter käppar i min utveckling alltså?!

Men å andra sidan skulle jag lätt kunna lära små söta barn engelska ord osv. Denna utbildning jag håller på med är 9:ans engelska & det är för att jag SKA KUNNA förklara varför barnen i årskurs 3 skall kunna just det jag kommer att lära dem då... för annars fattar dem inte det som kommer att komma i 9:an.

Men det jag ville skriva var att jag har verkligen gjort allt för att kunna klara kommande tentamen... precis som jag gjorde i den förra kursen som förresten var bara 3 poäng från G & mycket VAR SLARV AV MIG!!!

Behöver påminna mig om att OM jag inte fixar detta nu på fredag, så har jag GJORT ALLT jag har kunnat & dessutom TRÄNAT & STUDERAT SÅ MYCKET TROTS att jag har lidit av blodbrist senaste månaderna!! För jag vet...om det inte går bra på fredag...att jag kommer att anklaga mig själv för att inte ha gjort tillräckligt.

Min hjärna är jättebra på att lura mig :)

Den enkla vägen är inte alltid den bästa.

Det här är den svåraste & värsta vägen jag har valt och kommer att välja i min studerande historik! Det jag har lärt mig nu är att ha tålamod, gå emot min rädsla & även om jag inte får godkänt så är det okej! Jag har insett att jag inte kan lära mig på det sättet som alla andra gör.

Jag lär mig på mitt sätt & jag har svårt att bara lyssna & läsa på någon som föreläser för att sedan kunna få VG på en tenta. Jag önskar att jag kunde ha den hjärnan men det har jag inte och jag kommer att ha en stark förståelse & ge en hjälpande hand till dem barnen i skolan som har svårt med inlärningen.

Gud vet hur jag kämpar med min problematik med just det (inlärningsproblematiken) & jag lider med eleverna som inte får hjälp av sina lärare & får flera år i grundskolan förkastade på lärares okompetensen eller rektorns snålhet att spara in pengar på skolan.

Genom denna termin har jag lärt mig att hitta ett inlärningsätt som passar mig. Jag har kanske hittat ett inlärningsätt som hjälper min hjärna att fatta :) & det märks på fredag om det har funkat.

Som sagt så är inte den enkla vägen alltid den bästa. Mitt halvår - denna termin - har varit fruktansvärt!!

Men nu när det är två veckor kvar så börjar jag känna glädjen, lärdomarna & se insikterna jag har fått. Vilket jag blir evigt tacksam för! Jag hade aldrig fått dem om jag hade valt en kurs i något som hade varit i något område som "bara var kul".

Det kommer jag börja om två veckor :) nämligen estetik :). Det handlar om bild, färg & former etc. Den verkar superkul :) & efter den terminen är det C-uppsats & sen är jag färdig utbildad lärare :)

Jag läääääängtar så efter att börja jobba som det :) ...

:)

Ta hand dig!!

Allt går emot mig...

2011-01-05T18:15:00.002+01:00

Idag är det en dag där allt bara känns grått.

Sov jätte länge idag, vilket är väldigt ovanligt för min del, åkte in till stan med dottern.

Kom på inne i stan att plånboken ligger hemma... Grrr...

Åkte hem, kollade mailen där jag äntligen hade fått svar om jag får skriva en tenta på högskolan väst... men det fick jag inte & anledningen var att det inte fanns någon plats..

Nähäpp... kollade tågtider så att jag hinner vara framme vid åtta på morgonen i Åmål. Fanns det någon lämplig tid? Näpp...

Jag får åka till Karlstad & skriva tentan.

Nu, ikväll, skulle jag egentligen ha följt med min man till ett LP-möte i Uddevalla, men jag är helt förstörd i kroppen.

Såååå trött & så har jag lätt feber.

Vet inte om det är pms:en som ställer till det med febern (det brukar vara hormonellt & feber attackerna kommer en gång i månaden)...

Eller om det är blodbristen...

Eller om jag börjar bli sjuk...

Gud vet :) ... det lär märkas.

Var på bio i Göteborg igår med grannarna. Narnia...hmmm...

Ja, vad hette den nu då...

Mitt minne ska jag inte ens nämna hur hemsk den är!

Men det var den tredje versionen av Narnia på film:)

3D var det :) ... Göööör häftigt & filmen var såååååå bra :)

När jag kom hem inatt så gick jag in på nätet & köpte jag böckerna i Narnia-serien.

Eller ja... Jag köpte en bok där alla sju böckerna(i Narnia serien)var i en :)

Alltså, Narnia är såååå bra :)

Ta hand om dig!

Året som gått...

2011-01-03T15:45:00.002+01:00

Igår funderade jag på vad som hade hänt mig under det gågna året.

Det var väl egentligen inte så mycket?

Men sen kom jag att tänka på att det har det nog?!

Det har hänt mycket... Exempelvis så har jag klarat några kurser på universitetet, fått närmare kontakt med vänner, lärt känna nya människor, blev/är söndagsskola i kyrkan, vittnat för människor om Jesus, pratat om mitt förflutna för ungdomar/ kvinnor, varit i Polen & Grekland, klarat tentor... utmanat mig själv i saker som jag aldrig vågat göra innan :), skaffat en till hund-mopsen Arnold... osv.

Ja, det är ändå rätt mycket :)

Ta hand om dig!!

God fortsättning på detta år :)

2011-01-03T15:33:00.002+01:00

Just nu är jag trött. Jag vaknade för en stund sedan. Blir så trött nu för tiden efter lunchen. Jag brukar viserligen alltid bli trött efter middagen, men inte efter lunchen.

Blodbrist suger, har haft det ett tag nu! Har ätit järntabletter morgon & kväll & är inne på den sjunde eller åttonde veckan. Men det knäppa är att jag börjar bli yr i bollen,vit i ansiktet, ljuskänslig, ljudkänslig...får sitta med öronproppar i öronen ibland, bland familjen... & trött som en gris igen, irriterad....

Men jag får ha tålamod. Trodde att det skulle hjälpa med att äta tabletterna i 6 veckor. När jag slutade äta dem tog det några dagar & så blev jag vit som ett lakan, snurrig, trött osv.

Läkaren trodde inte på mig först :) ... Men, visst, jag är att en hypokondriker ibland...fast saken är att jag VET när det verkligen är något som inte stämmer med min kropp...på rikigt :)...

Vet du vad jag gör då? Då undviker jag att gå till läkaren & då menar jag att jag "tänker" att gå till läkaren. Detta kan ta någon månad innan jag går för att sedan sitta & le till läkaren & mena att "det är nog ingen fara, det är nog som du säger, det är stress."

Men, jag vill vara pigg nu.

Det är jobbigt & frustrerande när jag t.ex. vaknar på morgonen & känner att idag ska jag göra det roliga, energi krävande aktiviteterna med barnen. Efter någon timme så är jag så trött att jag bara vill lägga mig ner för att sova.

Men... jag har hopp & tillit :)

Det blir bra så småningom :)

Ta hand om dig!

LP

2010-12-27T18:45:00.002+01:00

På julafton ordnade LP ett julbord i Trollhättans Pingstkyrka för hemlösa, utslagna, missbrukare, ensamna & personer som inte har råd med mat.

Jag, min man & ena dotter var där. Innan var jag lite skeptiskt till att åka dit med min dotter. Tänkte att jag skulle vara hemma & mysa på själva julafton. Sen tänkte jag att det är nog inte så bra för min dotter att se utslagna människor..

:) ... Hur tänkte jag? Blev förvå¨nad över att ja tänkte så...men ändå inte.

Fördomar heter det. Jag hade såna fördomar så jag bestämde mig för att dra med min dotter & följa med min man till LP på julafton.

Jag är tacksam över att jag följde med dit.

Det är personer, som har varit barn som jag, som har hamnat snett, men liksom jag behöver värme, mat & kärlek.

Jag satt där & tittade på alla människor som var där. Dem såg VERKLIGEN INTE UT SOM JAG HADE FANTISERAT I MITT HUVUD.

Jag skäms över mig själv att jag har haft såna fördomar. Min dotter hade också supertrevligt.

Jag lärde även känna en afrikansk kvinna i min ålder, som bara hade bott i Sverige några månader & fick uppleva sin första snö & svensk jul någonsin.

Mötet med denna kvinna resulterade till att jag kom på att jag skulle gå på min första jullotta någonsin & föreslog att hon också skulle följa med.

Jullottan var morgonen därpå kl.07.00. :)

Vi hämtade henne & kom till kyrkan kl. 07.00 & det var såååååååååå mysigt.

Nu har jag lovat att hänga med på LP-läger fast det blir säkert till våren.

Personerna jag möter på LP är mycket lika värda som jag, dem har mycket att berätta &
mycket att lära mig!

Jag är så tacksam av att jag har fått den nåden jag har idag. Jag fattar inte hur det har blivit så här bra. Visst,livet går upp & ner, men det är hanterbart idag! Jag dricker inte & är inte anorektisk längre. Vad hände?

Jo, jag gav upp, började arbeta i de tolvstegen med en sponsor, började vara ärlig & döljde inga hemligheter.

Jag sökte Gud & gick med i en församling.

En dag i taget så lägger jag mitt liv i Guds händer & jag fortsätter att rannsaka mig själv.

Vad kan jag göra idag som kan hjälpa andra?

Är det nånting jag behöver arbeta med personligen? Exempelvis min ilska?

Vad beror den på? Min ilska...är det verkligen min man som är problemet till att jag är så arg någon dag?

:)... Nää.... så är det inte.

Det är jag som är problemet. Min ilska är ett resultat i att jag inte tar ansvar för mig själv, mina gränser & att jag inte kommunicerar rätt...säger som det är på ett bra sätt.

Jag har aldrig fått den rätten att skrika på min man & säga en massa elaka saker. Det trodde jag för tre år sedan men idag fattar jag... även fast jag skriker åt honom ibland... så har inte ag den rätten att behandla honom elakt.

Jag har faktiskt blivit bättre & bättre kan jag bli... med Guds kraft.

Jag ber ofta nu att Gud ska hjälpa mig eller ta över när jag börjar bli riktigt arg...för jag vill inte bråka.

Vill inte vara arg & slösa min tid på orelevanta saker för det finns så mycket annat jag kan göra...

Det bittra & ilskan tar bara min dyrbara tid...

Det finns så mycket annat jag är bra på att göra än att gå & irritera mig :)

Måste gå nu...

Ta hand om dig!!

Årets jul är förbi

2010-12-27T18:32:00.004+01:00

Tiden går... Julen är förbi & jag tycker det är tråkigt.

Jag har faktiskt fått fira min första jul med alkoholfritt :)!

Även om jag har varit nykter den fjärde julen i rad så har det funnits alkohol runt omkring.

Men denna jul frågade min underbara svärmor min man han ville att det skulle vara en alkoholfri jul...

GISSA om JAG blev glad :)!!

Min man har inte dem svårigheterna med att sitta bland folk som dricker, men jag har faktiskt det ibland. Min man sa att det var upp till henne & då ville hon det eftersom hon vet att alkoholen höll på att ta livet av hennes son..

Vackert!!! Jag beundrar verkligen min makes mamma, så ödmjuk, generös, rättvis & snäll. Hur kan man vara så jämt?

Hon är verkligen en sån fin människa...

Men iallafall, angående det här med att det var en alkoholfri jul, ja blev så glad :)att jag har fått uppleva det :)

Jag har inte kommit dit än att jag kan sitta opåverkad av lukten & synen av spriten för det blir jag... speciellt när livet inte är på topp.

Slipper jag då se spriten så blir det lättare att vara närvarande där jag är. Klart att det är en träning med att hantera olika sociala situationer där alkohol finns. Men det är inte bra att utsätta sig dem dagarna när jag inte mår bra. Då ska jag vara med vänner som inte tänker festa den dagen & göra något annat.

Nej... ska gå nu.

Ta hand dig!!

Första Advent :)

2010-11-28T18:11:00.002+01:00

Va på Vrångön över helgen... :) HELT FANTASTISKT VILKA KRISTNA MÄNNISKOR DET FINNs :) som gör allt för ungdomar...

Sov över med familjen i en kyrka & första adventfirandet var 5 sek från sovrummet. Paret som bjöd dit oss har lagt ner sin själ för ungdomarna där & de får driva en fritisgård i kyrkan :)

Vi vistades med ungdomarna, barnen & paret tillsammans i kyrkan igår kväll och sen imorse gick ja & min dotter upp, käkade frukost & spelade piano i kyrksalen ...

Alltså :) ... ja ä så uppfylld av tacksamhet just nu...

Jag trodde aldrig att jag skulle få känna en sån här känsla i mitt liv :)...

Det är sant som dem kristna, Bibeln säger... Jag förtänar inte nåden, jag får den av pappa Gud...

Jesus älskar mig för den jag är och Han hjälper mig med kraft & kärlek...

Det enda jag behöver är att erkänna Honom... att Han är Jesus :).. så kommer allt det här... ja känner idag... gratis!

Jag får träffa såna underbara, fantasiska, nyktra, kristna personer som levt det livet jag har gjort... bara sådär...Tänk att jag det här paret vi åkte till i helgen...dem hade jag sagt typ tre ord till & sett dem två-tre ggr...Å nu är jag helt euforisk av att det var så himla trevligt att träffa dem :O)

Jag behöver inte jaga lyckan & kärleken längre. Jag har den & den är min tro på Honom :)

Ta hand om dig!

Tenta

2010-11-01T10:04:00.002+01:00

Imorgon är det tenta i Engelska. Jag går en termin "Engelska. Uttal..." för att kunna undervisa årkurs 1-5. Jag, trodde inte att det var så svårt men har nu suttit i två veckor & drabblat phonetiskt skrift & uttal.

Det jag har sagt till min vän, som har lika svårt att lära sig detta, är att nu vet vi hur det kommer att vara & kännas för våra elever som faktiskt har det lika svårt att lära sig detta, som vi har haft det.

Jag är så fascinerad av människor som lär sig vissa saker så himla lätt & enkelt :o). Jag är verkligen det! Samtidigt har jag lättare att lära eller göra saker som dem som kan lära sig matematik & engelska snabbt.

Egentligen höll jag just på med att öva mig på Engelsk phonetics skrift & uttal. Men mitt upp i detta kom jag på att jag måste dela om just detta på min blogg.

Jag är helt sönderstressad av detta!! Det har satt sig på psyket & kroppen. Var hos läkareb för att jag trodde att jag hade fått en allvarlig sjukdom :o)

Men det hade jag inte :o). Fast jag hade fått en väldigt lågt blodvärde & hade ett bodtryck/undertryck över 90...så nåt är det.

Vet inte om det är att stressen & pressen har försämrat kroppen eller om det är något annat. Det får framtiden förtälja:o).

Alltså, Efter sista mattetentan...tentorna, fick skriva tentan 3 ggr & göra den muntlig sista gången för att fixa den... så är ja livrädd för att få göra omtenta på Engelskan.

Jag kommer inte att fixa att hå¨lla på att skriva om Engelska tentan.

Imorgon är tentaskrivningen & jag vill verkligen klara den. Det handlar inte bara om att tänka positiva tankar utan även att ha en förtröstan (självkänslan &självförtroende)på mig själv, att jag faktiskt kan allt det läraren vill att jag ska kunna.

Om jag har förtröstan på mig själv så kommer det att komma ett lugn inom mig, att jag kan & då kan min kun´skap, som jag faktiskt har, kunna flöda fram...på tentan :o)

Hm..nu måste jag fortsätta med tentan :o)

Ta hand om dig!!

Uppnå mål & drömmar... är det livet?

2010-10-14T19:47:00.003+02:00

Är det mitt liv? Att uppnå drömmar & mål? Är det vad mitt liv går ut på?

Nej... Alltså, jag vågar inte läsa min blogg för att se om jag har skrivit att mitt liv går ut på att nå mina liv & mål.

Kom att tänka på det härom dagen om att mitt liv handlar inte bara om att nå mina mål & drömmar.

Jag har trott det ibland. Men i söndags träffades vi i cellgruppen. Cellgruppen består av kristna vänner & vi träffas varannan vecka för att prata om våra tankar & kristendomen.

I söndags var en vän med i gruppen & hon berättade om en föreläsning hon blev inspirerad av. Den handlade om att Gud inte vill att jag först ska nå mina mål & drömmar & sen utveckla mig själv.

Utan Han vill att jag ska fördjupa mig i mig själv och i relationen till Honom först & sen kommer allt det andra på köpet.

Jag har svävat på rosa moln hur länge som helst nu när mina mål & drömmar sakta men säkert införlivas... men sen då?

Hur tar jag hand om mig under tiden jag jagar mina mål? Hur mår min man, familj, vänner & familjen? Har jag märkt dem under tiden jag har jagat mina mål?

Ja men, vilka är MINA mål & drömmar?

Att ha det bra ställt med pengar & det materiella, lyckas med karriären, vara skuldfri? Ähh :o) Jaaa...

Alltså, det får mig att tänka djupare... Jag då? Visst, en bra hälsa vill jag ha och en frisk kropp osv.

Men min relation till Gud? Min roll i kyrkan, som fru, mamma osv? Mina brister, blir dem mindre synliga?

Det är så lätt att glömma min själ, ande, när jag jagar de yttre målen. Fast de är ändå viktiga för mig, mina mål & drömmar. Men om jag inte tar hand om min själ, ande, vad har jag sen när jag har uppnåt & fortsätter jaga nya mål & drömmar?
Vad har jag då? Vad är det jag vill med alla mål & drömmar?

Jag får tillfälliga doser av att känna mig betydelsfull men måste fortsätta jaga om jag ska försöka återupphålla den känslan.

Det är viktigt att ha mening och drömmar med sitt liv.

Men tanken slog mig att de yttre drömmarna & målen jag sätter upp för mig själv som finns utanför mig själv, de som jag uppnår genom pengar & komma högre upp i karriären, inte ska vara prio ETT!

Ärligt talat, jag tror jag har prioriterat de yttre målen först.

Jag hungrar efter att bli meeeeeer...alltså jag mår verkligen bra idag...men...

Visst det är mycket i skolan, jag försöker strukturera & organisera upp familjens ansvar här hemma, pms:en har förvärrats. Men jag har ingen ångest längre. Jag står på en stabil grund idag fast jag saknar den enorma kärleken som infinner sig när jag tillägnar mitt liv till det som jag tycker är roligt & viktigt i mitt liv.

Hur får jag tid? Vet inte... Det kostar att leva idag...

Men jag kan börja omprioritera mitt liv ... igen :o)

Stackars min familj...hehee... Det är massa förändringar här hemma igen! Ja, Gud, Han skrattar åt mig, men inte min familj. Jag håller på & donar & förändrar här hemma så att alla i familjen ska kunna känna sig delaktigt i hushållets alla sysslor.

Jag får hjälp av en arbetsterapeuft som hjälper mig med ideér & tips på hur jag lättare kan få ordning & reda här hemma. Jag är lite tankspridd & så :) & det påverkar min vardag. Men nu börjar jag bli bättre på vissa saker här hemma :o)

Tänk,det tog bara nio år att be en arbetsteraupeft om hjälp för min o-organiserade m.m. handikapp.

MEN, bättre nu än aldrig.

Alltså, det är det jag känner nu. Istället för att lalla runt & jaga massa saker ute i världen som att vara mer perfekt än andra, vara skitsmalare än andra, snyggare kläder & frisyrer än andra, så att JAG blir sedd & får uppmärksamhet osv.

Klart att jag ska ta hand om mitt yttre men det ska inte vara till för att andra ska se mig. Mitt ansvar för mitt yttre ska inte vara på bekostnad för och att jag ska känna mig älskad & sed! Klart att jag vill bli sedd för mina nya snygga frisyr & kläder. MEEEN, den uppmärksamheten ska inte vara min källa till att känna mig värdefull...för det försvinner. Det håller inte när jag ligger själv i mörkret.

Mitt yttre (mitt inre) tar jag hand om för att jag mår bra av det...uppmärksamheten ska jag få infrån mig själv... Gud...

Vad som håller är att ge näring till min själ, ande, omprioritera mål. Att börja ta hjälp av en proffesionell person som vet hur jag kan utvecklas med en av mina brister. När jag utvecklar mina brister till att bli mindre så kan jag få mer kraft till att vara till för andra. Ha tid att fördjupa min relation & min tro till Gud.

Vilka är mina mål & drömmar egentligen?

Hmmm... vågar inte titta på dem... Fast det är svårt att låta bli nu när jag har blivit medveten om detta! :P

Ta hand om dig!!

Reatret

2010-09-27T13:42:00.002+02:00

Jag kom hem igår från en reatret. Vi var 15 stycken inklusive ledare som var tysta en helg tillsammans.

Vi hade 4 små andakter om dagen. Morgonen började med att vi blev väckta med en ringklocka... en sådär som nunnorna väcker varandra i klostren:)

45 minuter senare var det samling med nattvard & efter det frukost med kloster/klassisk musik i bakgrunden.

Det var även Bibelmeditation, vägledning mellan de 4 andakterna (då vi sjöng lovsång, läste psaltare & ett Bibelcitat lästes högt av ngn av ledarna).

Vi var tysta...hela tiden.

JAG var tyst en hel helg. Jag fattar inte varför jag inte har gjort det här tidigare!

Det var helt fantastiskt! Inga som pratade med mig, störde mig, inga måsten, krav, prestationer osv.

Det var bara jag & Gud...& Bibeln. Jag promenerade i skogen, tänkte, frågade Gud om livet och det var så meningsfullt! Jag ville inte åka hem men jag längtade faktiskt efter min familj.

Jag kunde verkligen känna tacksamheten och hur bra jag har det idag!

Det kom upp så mkt som jag inte hade tänkt på annars under reatreten. När jag, andra pratar, tv, radi, reklam, skvaller, måsten med mera prackas på mig...

...så hinner jag inte vara i den tanken som kanske är väldigt viktigt för just mig då, det är fruktansvärt tufft att stanna upp i vardagen när "alla måsten" fixas..

"Det är bara att ta det lugnt". Heheee...ja... eller hur...framför teven :o)

För mig börjar resan efter reatreten idag...alltså nu.

Jag trodde inte att gillade att vara i tystnaden, med mig själv, för förr vad det väldigt jobbigt med allt jag kände ombord, jobbiga tankar kom som jag inte visste hur jag skulle hantera.

Men :o) det har hänt något...kom på det under reatreten.

Jag har handlat, handlar, tagit ansvar, tar ansvar för mig, mitt liv och mina känslor. Jag skäms inte för vad jag har gjort längre i mitt tidigare liv, även om jag kan medge att jag var en riktig dåre ibland, och jag vet att jag är en människa som begår misstag & att andra som har gjort mig illa också bara är människor.

Det blir lättare att kunna förlåta någon när jag vet att människor inte är perfekt.

Jag vet vad jag vill just nu i mitt liv. Jag vill vara mer i tystnaden, dra mig undan lite för att kunna vara i tystnaden. Jag behöver inte bli perfekt & kunna sitta hela dagarna utan teve & så...

Men jag vill kunna vara själv, i tystnaden, med Gud & mig några minuter varje dag. Jag behöver börja idag, även om det bara är en minut :o) men jag gör det, om det är bara som jag gjorde förut... sitta på en sten & begrunda min söta mops & chihuhua leka!

Jag vill kunna njuta av mitt liv nu och inte i kväll... Det är kanske försent då.

Ta hand om dig!

Villkorlös kärlek

2010-08-27T10:14:00.002+02:00

Jag är så tacksam... så tacksam att jag vågade möta min rädsla, så tacksam att jag vågade möta kärleken, så tacksam att jag inte behöver gömma mitt förflutna, så tacksam att jag har vågat förlåta, så tacksam över att jag vågar möta dagen och framtiden, så otrolig tacksam för att min man, trots mina brister :o) vågar stå kvar och älskar mig för den jag är.

Jag är så tacksam att han är en man, som inte ljuger, manipulerar eller vill äga mig, för då hade jag inte varit den jag är idag. Jag är så tacksam över att den smärtan som har funnits, har förvandlats till en tillgång och lärdomar... så tacksam...

Man kan inte äga kärleken, en människa... det går inte.

Kärleken är fri och inget som jag måste förtjäna.

Kärleken är och jag har den redan och människor som är runt mig ger inte mig kärlek för att jag har gjort något bra. Kärleken finns där redan hos dem gentemot mig.
Det är så viktigt att omge sig med människor som accepterar mig som jag är och inte vill ändra mig för att jag ska passa in i deras fack.

Så mycket tid av mitt liv, har jag gett till såna människor, jag visste inte mer, och det är inte konstigt, jag visste inte, jag ville bara bli älskad. Visste inte att det dög med att bara vara jag. Jag har själv även försökt ändra andra människor, så att dem skulle vara som jag ville. Det tar så mycket kraft och det är inte konstigt att jag missade så mycket i liv, nådde aldrig mina drömmar, när all kraft gick att domdera och att bli domderad av andra.

Idag vet jag :o)

Jag hade inte klarat av att möta mitt förflutna, nuet, framtiden, eller våga känna/möta kärleken/förlåta/få förlåtelse, utan Gud och människors ovillkorliga kärlek gentemot mig.

Ta hand om dig!!!

Mopsen Arnold

2010-08-20T11:09:00.002+02:00

Vi har fått en ny familjemedlem... en mops som heter Arnold. Han ser ut som en svart köttbulle, är helvild och jätteklumpig.

Vi var oroliga att våran chihuahua Ville skulle hata Arnold. Ville har aldrig vågat vara med en annan hund. Ville är livrädd för andra hundar och hade aldrig lekt eller velat leka/umgås med en annan hund.

Men jag tänkte inte låta den rädslan få vinna över Ville pille. Så i måndags när vi kom hem från Grekland hämtades Arnold hem...

Hehehee... ja... Ville reagerade typ ingenting mot Arnold mer än att Ville typ tittade på honom och gick undan när Arnold försökte hoppa på Ville :)Dem sov under trappan bägge två under den första natten...

Helt fantastikt... för nu leker dem och busar. Ville markerar när Arnold gör något dumt... åå ja.... ja blir så rörd :) för det är Villes första vän :)...

Otroligt att Ville bara har accepterat Arnold sådär! Ville har träffat andra valpar och hundar som har varit lugnare än den här tokiga Arnold som tuggar och biter på Villes svans, snor Villes tuggben och leksaker. Men ändå är det Arnold som Ville har accepterat, som är en hund, för första gången!

HÄRLIGT :o) ...

Ha det gott!!

Grekland

2010-08-20T10:59:00.002+02:00

Kom hem från Grekland i måndags. Det var så mysigt fast väldigt varmt! Hela familjen plus svärmor/far å svåger/sambo var där.

Värmen kan jag säga var hemskt, inte riktigt min grej, men jag löste det genom att ligga i skuggan och att snorkla i det underbara havet. Det är såååååååååååååååååå kul att snorkla! Vilken känsla det är att bara vara under havets yta och uppleva allt liv som finns där under.

Iakta fiskar å Gud vet vad mer det finns för varelser där. Men jag blir väldigt lugn av att vara i vattnet.

Funderar på att börja simma... funderar :o)...

Varför jag funderar är för att jag är så himla lat och tycker det är jobbigt att ta mig till simhallen. När jag växte upp så tog det fem minuter till simhallen och det var mitt andra hem :)

Nu tar det nog 15 min att cykla eller nåt... Fast jag vet inte om det är jobbigt att ta mig dit eftersom jag aldrig har försökt. Det kanske är en jätte mysig och givande väg dit :)

Grekland har en fantastisk mat! Jag trodde inte att den var så go. Sen var vi på Rhodos varmaste stad, Lindos, när min svärmor fyllde 55 år. Men som vanligt när jag är utomlands och ska göra något kul... så blir jag dödsjuk! Fattar inte varför det alltid händer!

Jag är sällan sjuk, men när jag väl blir det, då blir jag det ordentligt!

Under färden till Lindos så stannade vi vid havet som var omringad av berg och låg där på stranden... stekhett...vindstilla.. och försökte svalka oss i det varma havet... kändes inte att man var i vattnet...

Jag hade feber ont i halsen och gav upp. Bad min man köra mig tillbaka till hotellet för det var inte alls givande även om min goa svärmor fyllde år, så gick det inte att uthärda värmen och febern. Men min svärmor vägrade låta mig åka till hotellet och kom med ideén att hitta ett fik där aircondition funkade... WHY NOT :) ...

Så den dagen slutade jättebra med fina upplevelser och minnen :)...

Nu måste jag gå ut med hundarna...

Ta hand om dig!

Beslut :)

2010-08-03T15:45:00.001+02:00

Japp..så ä det, å jag trivs med mina beslut.

Ett beslut ä inte att säga "nu ska jag skärpa mig" för att sedan efter ngn vecka, månad, år.. "bryta" beslutet.

Ett beslut ä ngt som ja fullföljer jordelivet ut, även om det kämpigt å folk anser att ja är kocko manocko i huvet :)

Men det ä okej, jag känner en trygghet efter att ha tagit dessa beslut som har varit avgörande för att mitt liv ska bli till till det bättre och ja växer å detta är bara början :D

Ta hand om dig!

Mår gott..

2010-08-03T15:38:00.003+02:00

Ja mår gott nu efter några dagar av hormonella svängningar :D. Ja håller på och gör en inventering i mitt liv där jag skriver upp händelser som jag harmas, är rädd för osv. Det är väldigt utvecklande och en påminelse om att jag har en och en annan brist hos mig :D

Jag håller på och läser som en tok... Jag har kommit in i en bok...besatthet :D Ja har läst 18 böcker sen i juni och jag har skrivit ner varje bok som jag har läst och noterat vad den har handlat om, på min dator. Min kära gamla dator som har haverat!

Suck, fantastiskt att jag inte är argare för det är nog ganska mycket som har försvunnit. Men jag orkar inte älta för jag är så less på det just nu. Sommarlovet börjar ta sitt slut och jag vill njuta av varenda lediga dag jag har. Det värsta är att dagarna springer iväg då, när jag verkligen njuter av mitt liv som mest!

Om cirka två veckor ska vi hämta Arnold, våran nya lilla medlem, mops :D ... Hehe, ja det ska bli väldigt intressant att se hur Ville (våran första hund som är livrädd för andra hundar).

Ja är positiv, än så länge :D....

Ha det gott och ta hand om dig :D

Back... again :)

2010-07-28T22:55:00.003+02:00

Wow... livet rullar på som bara den!

Idag fyllde jag år :o) och uppvaknadet var nästan det bästa. Jag älskar när jag hör min man och barnet/ns sjungan på födelsedagasmornar!

Fick systemkamera, bikini, klänning, tröja och REATRET :o)... Alltså, hela dagen har varit så perfekt. Jag älskar min Gud, familj och grannarna. Jag älskar när folk vågar ifrågasätta mig och mina tankar och vågar säga sina åsikter utan att domdera och köra över mig.

Å vet du`? Den där reatreten är på Smyrnakyrkan, inte just där, men dem har en stuga som man vistas i, runt, en helg under TOTALTYSTNAD! Det jag får göra är att äta, läsa i Bibeln och sova. Har ingen aning om hur jag kommer fixa att vara heltyst när det kommer vara massa andra människor där reatreten. Men det ska bli så spännande med denna utmaning samtidigt som jag förstår att det kommer nog bli rätt så intressant och...mmm... jobbigt? Ja vet inte :o)

Jag är gla ida...

Är oerhört tacksam. Jag har så mycket att vara tacksam för ida! Funderar på och börja skriva ner saker igen dagligen, som jag är glad över att jag har fått erfara eller har fått idag....

Jag kan ibland bli likt ett offer och bli avundsjuk på andra, men när jag skriver ner och får även med andra sinnen betrakta att OJ, det är inte synd om mig :o)

God natt och ta hand om dig.

2010-07-08T16:40:00.002+02:00

Jag läste en roman baserad utifrån Bibeln och hittade ett stycke som var så himla klokt, tyckte jag :o) så jag vill dela med mig till dig. Stycket tilltalade mig eftersom jag håller på och skriver i ett fjärde steg. (Jag skrev om det häromdagen i bloggen.

Stycket tycker jag beskriver fjärde steget kanon (om vad det verkligen handlar om) att ta upp saker som fortfarande stjälper mitt liv. Ta upp händelserna ur mörkret till ljuset...så att det inte fortsätter leva.

Ljus kan finnas i mörkret men mörkret kan inte finnas i ljuset.

Stycket är ett möte mellan en man i Bibeln, Kain, och en präst. Kain känner stor ångest för det han har gjort i det förflutna och kan inte släppa det förflutna.

"-Varför hålla en avskyvärd känsla som plågar mig?
-För att du väljer det. Gå tillbaka till dig själv och du kommer att finna orsaken. Du hittar troligen något svårt som hänt dig för länge sedan. För att överleva den gången valde du att stänga det svåra ute, du orkade inte att förstå.

Kvar blev plågan, vars orsak du blundat för. När något händer dig, som påminner om detta, är smärtan där, aldrig utredd av tanken och du blundar igen, det har blivit en vana...

- Jag ser inte verkligheten som den är?
- Nej, du måste reda ut orsaken och sedan lära dig att det förflutna är dött, det kan aldrig återuppstå. Varje dag är ny, bara när vi förstår det kan vi gå vidare...

- Min mor såg aldrig mig med glädje.
- Jo...
- Men varför kom jag aldrig ihåg det?
- Du har valt bort det. Det passande inte in till den bild du skapat av ditt liv. Och hur mörk den bilden än är, ger den dig trygghet. Den är den enda du tror att du har. Det som hotar den hotar dig. "

När jag var 18-19 år och ångesten började ta tag i mig ordentligt så var jag helsäker på att jag inte behövde hålla på och gräva i det förflutna och jag fick också höra det av vänner.

"Varför älta, glöm det förflutna, det är bara skitsnack att man måste snacka igenom hemska saker... se på mig, jag har det bra..visst ja dricker,slåss,har skulder men det ordnar sig alltid Josefina..." Det fick jag höra och jag trodde också på det.

Men desto mer jag försökte trycka bort det förflutna desto mer destruktivare blev jag som person för att fixa leva, klara av ångesten.

Jag vet inte men jag tror att jag är en ganska "svag själ" för jag fixade inte att leva med saker som hade gjort mig illa i det förflutna. Jag gjorde inte det, men jag är glad att jag inte var stark i mig själv för då hade jag levt kvar i misären då jag kämpade att vara stark. Jag är glad att jag gav upp så tidigt. Det finns personer i mitt liv som har dött kämpande med sin ångest, för att de skulle vara starka.

Men jag är hellre svag, mår bra, har familj :o)och är tacksam för livet än att hålla på och kämpa för att hålla bort det som plågade mig i det förflutna.

När jag slutade kämpa, erkände det som gjorde ont, vågade vara snäll mot mig och lät såren bli läkta, erkände mina känslor, lät mig vara arg,ledsen eller vilka nu mina känslor var, började se förnuftigt på vad som hänt i mitt förflutna, om jag hade någon del i något som hade sårat någon, vågade ta ansvar i det och be uppriktigt om förlåtelse(även om den personen hade varit elak mot mig)och erkände mig maktlöshet över att kunna förändra det förflutna (vilket logiskt sätt inte heller funkar).

Men att jag verkligen vågade tro att jag hade makt att kunna förändra något idag.. som var konstuktivt i mitt läkande till mig och andra... då...då kom befrielsen...friheten...en lätthet..

Utan hjälp av Gud och andra människor som var tålmodiga och kärleksfulla så hade jag inte klarat det heller. Det var först genom Gud och människor som jag kunde börja min resa i tillfriskandet för jag hade inte klarat det själv. Aldrig. Mitt förflutna hade ätit upp mig levande...vilket det redan hade börjat göra...

Så... :o)... hellre att jag vågar öppna ögonen idag..även om det gör sviiiin ont...än att gå ytterligare flera år och må skiiit. Men mitt liv är en process. Det finns saker som inte är moget än att ta upp i mitt liv. Det kanske kommer upp saker i min hjärta om fem år som är jobbiga men det tar jag då.

Jag forcerar inte fram saker ut mitt förflutna utan låter saker som ska redas upp dyka upp om det är meningen att det ska redas ut nu :) ... Förstår du? Om jag inte känner någon jobbig känsla eller att jag går loss på vissa saker så är jag i balans :o)

Jag märker att sen jag gjorde fjärde steget sist så tog jag upp saker som var as jobbiga för mig och om jag hamnade i en viss situation som var asjoobig...då kom jag ur balans.

Situationen kontrollerade mig.

MEN idag fattar jag inte hur jag kunde reagera så... eller jo :) ... det gjorde jag.
Det var faktiskt "något i det förflutna" som jag inte vågade öppna ögonen för igen för att det var en vana...

Den dagen då jag vågade lyfta upp mina rädslor osv. och var brutal ärlig om vad som hände i mig och vad jag tänkte på när jag hamnade i en situation.. som blev jobbig för mig.. och vågade sedan berätta det för en annan människa... Då hände det något..

Vissa saker som gjorde mig rädd innan den förra fjärdesteget är jag inte rädd för idag så jag VET att genom att våga berätta för en annan människa (som jag full tillit till) om något som känna jobbigt...så är det en början till något bra. Sen är det viktigt att ha verktyg till hur jag kan leva på ett konstruktivt sätt. Om jag innan inte visste hur jag kunde leva ett konstruktivt liv så behöver jag ha proffesinoella och konstruktiva människor som hjälper mig att visa och ge konkreta tips på hur jag kan hantera vissa situationer som är jobbiga på ett bra sätt.

För att kunna lära mig något nytt så behöver jag ge plats för det genom att städa ut det gamla.

Allt det jag skriver i min blogg är erfarenheter som jag har gjort och som har hjälpt mig och hjälper fortfarande mig att leva ett liv som jag vill leva.

Ta hand om dig... Du är värdefull!

Ta hand om dig..

Fjärde steget...

2010-07-06T23:04:00.002+02:00

Mmmm... Det stämmer ... Fjärde steget igen. Jag pratar om att göra en inventering igen i tolvstegsprogrammet. Visserligen har jag gjort det förut men jag känner igen min melankoli som infinner sig, insomningsbesvären, sover längre på morgonen osv.

Men den här gången känns ändå annorlunda för att det känns inte lika hetsande inom mig. Jag tar det lugnt med vad det är jag ska ta upp. Vad det är jag ska ta upp för att sedan redovisa det i femte steget för min sponsor?

Jo, jag skriver t.ex. upp personer/händelser jag exempelvis är ledsen, harmsen, rädd eller arg på. Sedan funderar jag på vad det kan vara som gör att jag reagerar på en viss person med ex. rädsla. Det kanske är för att jag är rädd för att förlora en person jag älskar i en oförutsedd dödsolycka ?

Men varför blir jag rädd? Alltså...min rädsla visar mig att jag är livrädd för att (tappa kontrolleran över ngn jag älskar:) ... förlora någon jag älskar igen...

Dessa spår av en onaturlig rädsla att hela tiden gå och tänka på att någon jag älskar ska gå å dö (visserligen är det normalt att personer dör) härstammar ifrån barnsben. Att som barn få gå och vänta på någon, som sa att ja skulle packa väskan och vara redo och lovade så många gånger att komma och hämta mig, men aldrig kom ...

Det sätter sina spår och sedan förlora personer som betydde mycket under tonåren... det sätter sina spår.

MEN... om jag nu i min investering har varit ärlig så återstår det några steg för att kunna släppa denna rädslan..och ja... det funkar :o) ...

Hehehee... om jag jämför med vad som kommer dyka upp i mitt fjärde steg under denna process så.... nej... det går inte jämföra :o)

Men jag mår bra över att gå igenom mig själv, mina brister och sår, vara ärliga om dem, våga berätta och be om hjälp (även om det är tufft ibland) för att sist våga släppa taget och tro på att Gud, kärleken, tålamodet, toleransen osv. hjälper mig att vara jag :o) och våga följa min drömmar...

För när jag blir bitter, harmsen, gnäller ofta, på dåligt humör, tycker att min man är trög, då är jag inte min bästa vän.

Jag behöver vara min bästa vän för att kunna vara till för andra och nå mina drömmar. Allt det där mörka och negativa håller fast mig i ett järngrepp och jag utvcklas NAAAADDDDAAA.... INGET... jag fastnar i det förflutna. Jag vill inte bli en bittermus...

Jag vill leva... Leva :o)

Livet på jorden är ändå så kort och jag vill faktiskt fortsätta ha det bra här, även om jag vet att det kommer att bli jobbigt ibland. Men jag vill hellre satsa på att ha det gott de sista åren, med med- och motgånar, än att bara vara rädd och oja mig om själv och andra.

Ta hand om dig!!!

4 år idag ♥♥♥

2010-06-24T21:43:00.003+02:00

Det pirrar i magen av tanken att idag är det (exakt) 4 år sedan jag drack alkohol sist! Inte en endaste droppe på fyra år :o) .. en dag i taget .. och jag vill inte tillbaka dit jag var! Tänk att det har gått ca 1600 dagar men ändå känns alkoholen så nära ändå. Minnen försvinner inte och alkoholen är lika nära mig (en armlängd bort) som den var för 4 år sedan... Jag ä så tacksam idag ♥

Men ja måste medge att jag är fortfarande livrädd för att jag ska få för mig att börja dricka igen. Vore jag inte beroende av alkohol så hade jag inte tänkt på alkohol vid det här laget. Men det gör jag...

Tankar som ... hur kändes det egentligen att vara full... vad var det som fick mig att dricka alkoholen igen även om jag var sjuk som en stucken gris dagen efter eller hade förnedrat mig så in i bomben?

Det kanske bara var en fjortisperiod som jag höll på och festa så och idag har jag kanske mognat så att det är bara fritt fram att bara "ta ett glas"?

Fast... jag har aldrig någonsin under hela min dryckeskarriär druckit ett glas vin etc. ALDRIG.

Jag trodde att desto längre tiden gick och desto fler år jag hade varit nykter så skulle det kännas lättare mot att inte lockas och känna oro över alkoholen som flödar överallt.

Alltså, jag trodde inte att jag skulle känna mig starkare mot att jag har bara en armslängd från att börja supa igen utan att oroligheten inför att min hjärna (min halvsjuka hjärna) skulle hitta ett rättfärdigan till att jag skulle få för mig att börja dricka igen.

Det är endast genom Guds försynt som jag är nykter idag. Med Gud, kärleksfulla personer, familjen och programmet har jag idag (genom att enbart ta en dag i taget) varit alkoholfri i 4 år.

Fattar inte att det är sant....

Ta hand om dig!!!

I´m back :o)

2010-06-21T09:58:00.003+02:00

Oj, nu var det flera veckor sen jag skrev här!!

Tänk att jag har haft en sån längtan till att börja skriva här igen...

Det andra året på Universitet är avklarat (förutom en mattetenta som suger röööööv är kvar att fixa). Det har aldrig skett i min historia att jag har klarat av att börja läsa det tredje året (typ gymnasiet) för jag har alltid tröttnat. Men det är så skumt nu för nu vill jag faktiskt inte att utbildningen ska ta slut. Jag har fått en sån fin vän där också och pedagogik är så spännande och intressant :o)

Nu under sommaren läser jag halvfart på två sommarkurser och jag tycker det är superkul. MEN vilken skillnad det är på 15 poängs kurser och den kursen jag går nu som är på 7,5 poäng. Blir lite halvstressad och förvånad att det inte är mer som ska lämnas in och så...

Strunt samma... Jag tycker om att plugga och jag får lära mig att inte göra allt i högtempo..

Snart ska jag iväg med min goa dotter till innovatum (ett stort ställe med massa skoj för barn som handlar om teknik och matte). Jag köpte ett årskort häromdagen så nu ska jag och min dotter bli stamgäster där:o)

Det är jätteskoj med teknik och matte och det är inte bara räknetal maskin utan såååå mycket mer :o)....

Ta hand om dig !!

Tre veckor kvar...

2010-05-09T20:45:00.002+02:00

:(

Det är bara tre veckor kvar på min vfu...

Jag vill verkligen jobba på den skolan för den är så bra!!! Jag viiiiiiiiiiiill!

Jag skriver inte så mycket just nu på min blogg för tiden räcker tyvärr inte till, till det!

Men om tre veckor kommer jag börja skriva mer :o)

Ta hand om dig!

Vfu

2010-04-27T21:21:00.001+02:00

Jag trivs så himla bra i skolan! Barnen är så underbara. Lärare är verkligen det yrken jag vill jobba med!!!

Jag får så mycket tillbaka av barnen.

Tänk att en pedagog har ändå rätt så mycket att göra under dagarna med barnen. Men jag kan inte beskriva i ord om hur mycket glädje och kraft jag ändå får tillbaka :o)

Ta hand om dig!

2010-04-25T19:45:00.002+02:00

Jag är inte min historia... Jag HAR en historia :o) ... Förstår du? Det jag har gjort i det förflutna är inte det som beskriver min personlighet!!

Historian beskriver handlingarna jag har gjort då. Men DÅTID har förflutit och varje dag är en ny möjlighet att sträva mot mina konstruktiva mål och visioner.

Min personlighet är den jag ÄR. Mitt JAG och JAGET har INGET att göra med min historia.

Jag ÄR inte min historia... jag HAR en historia...

Ta hand om dig!

Alkoholen... och Gud vet allt jag...

2010-04-18T20:30:00.004+02:00

flytt i... Nu när det inte finns i mitt liv så kan jag förverkliga mina drömmar. Wiohoo :) Jag har kontroll över mitt liv idag :o) och det är lite skrämmande ibland.

Det är mycket lättare att fly in i något annat än att våga stanna kvar och ta ansvar för det som behövs...för mig är det jobbigt ibland iaf...

Det är mitt liv och jag kan antingen leva det konstruktivt och fullt ut på denna planet eller fördärva mitt liv...som jag har varit expert på...

När jag har hållt på med mitt beroende så fanns det ingen plats för att förverkliga mina drömmar eller utveckla mig själv.

Leva som en balanserad person med pojkvän, ekonomi, jobb, utbildning? Öööööö....bläää... det var rena skräcken för mig att ens tänka så...vem ville leva ett sånt bra liv? Jag brukade alltid poängtera att det var så himla skönt att leva ensam, utan pojkvän,hus osv...men vet du? Mitt hjärta brann av längtan efter en familj, hus osv.

Jag grät av längtan!! Men träffade jag någon man som var snäll och verkligen brydde om sig om mig...vad gjorde jag? Jo, jag poängterade väldigt noga med hur underbart det var att leva ensam...snacka om att jag var rädd för kärleken och en falsk person...gentemot mot mig själv och andra!

Blir så ledsen när jag tänker på hur jag har varit...varit mot andra som älskar mig. Men samtidigt vet jag att så länge jag håller mig nykter och i tillfrisknande så kan det bara bli bättre...

Om jag ska vara ärlig så ville jag känna smärta inom mig. Det var ett sätt för mig att inte ta ansvar för mina känslor,liv eller fullfölja mina drömmar. Jag var så rädd och trodde att folk skulle skratta och frysa ut mig när jag gjorde bort mig.

Trodde att jag var en sån usel människa som inte skulle lyckas med nåt i livet och då var det lika bra att visa mina dåliga sidor för ALLA... för då fanns det inget dem kunde skratta, retas eller ha rätt i... skitsnacket folk pratade bakom ryggen om mig... för det trodde jag alla gjorde om mig... jag trodde dem sa att jag var en sopa som inte kunde göra något rätt här i livet...

Men eftersom jag redan hade visat dem sidorna...så kunde ingen säga något!!

Undrar vilka dem personena var?

Kände jag ångesten, som var ett tecken på att saker och ting var tvugna att redas ut i mitt liv, så lät jag den vara kvar i mörkret, gömd bakom en mask, fast blandat med kemikalier jag hällde i mig för att det skulle lätta något.

Låter jätte sjukt, men jag visste inget annat! Må bra? Jag var livrädd för att må bra för vad gör jag då? VEM VAR JAG DÅ...UTAN ATT MÅ DÅLIG... INGEN... trodde jag!

Vad gjorde människor som mådde bra? De hade det bra runt om sig och hade vänner osv. Någonstans hade jag en stark längtan över att få vara som andra och må bra...

Men hur skulle jag kunna platsa in i mig själv och i en krets med personer som mår bra och är trygga? Såna personer ville nog inte vara med såna som mig ändå...som inte visste så mycket och misslyckade jämt?

Masken jag bar växte in i mitt ansikte och blev jag...

Ingen är värd den skiten som en beroende hamnar i till slut. Det är skrämmande ibland att tänka på a att jag verkligen var en helt annan människa när jag höll på med mitt beroende!!!

Den jag är idag var den personen som egentligen skulle börja utvecklas som 11-12 åring. Men när jag kom i kontakt med alkoholen/ätstörningarna så var det som om jag fastnade i min utvecklingen.

Eller ja...som om? Jag stannade i min emotionella utveckling! Där jag började fly där fick jag börja när jag slutade med det destruktiva och la av med mina beroendesubstitut...

Det var jobbigt i början... Men det är mödan värt att kämpa sig igenom den första perioden när man lägger av med sitt beroende.

Men det jobbiga blir inte inte lika jobbigt desto mer tiden går...Det som kan vara jobbigt idag jämfört med det jobbiga som kändes förr... ÄR EN FIS I RYMDEN! DET ÄR INGENTING MOT FÖRR!!!! JAG TAR DET :o) och för varje gång jag vågar gå igenom det jobbiga... typ känslor eller möten med det förflutna eller något nytt....så växer jag!

Jag växer och känner att "WOW, jag vågade... vågade gå emot min rädsla/lyssna på mig själv etc". Jag flydde inte in i något kemikaliskt!

Ibland är det jobbigt att gå emot mina rädslor.... men det har hänt mer och mer nu den senaste tiden att jag kommer på mig själv göra saker som jag tidigare var LIVRÄDD FÖR ATT GÖRA!!!

Livet :)... Jag lever.. bara det... att jag lever och det är jag som har makten att förändra mitt liv. Förr hade mitt sjuka, destruktiva makten över mig och den kan få det om jag tillåter det genom att sluta gå på möten, slutar prata med andra eller t.ex. börjar dricka eller börjar med ätstörningen osv.

Jag får inte glömma att jag när som helst kan börja där jag slutade sist med det destruktiva. Jag vet hur FRUKTANSVÄRT JOBBIGT DET ÄR I ETT BEROENDE och det är inte att "BARA" sluta.

Verkligeheten för en beroende ser inte ut så... att "bara sluta". Många beroende dör och får aldrig uppleva en befrielse från sitt beroende. Många av dem kämpade in i det sista i livet...själva med att försöka bli fri ifrån det... Det sägs att 90 procent av alla beroende/missbrukare dör till följd av sitt beroende... Det är för många :(

Det är jag som kan förändra mig när jag har fått tillbaka kontrollen över mitt liv. Jag väljer om jag vill jobba bort eller ha kvar bitterhet, avund/svartsjukan, missmod,girigheten, högmodet, rädsla och Gud vet vad som finns där inne hos mig kvar att bearbeta :o)

Jag vill inte ha det där destruktiva i mitt liv....för då finns det ingen plats för det som är positivt för mig som t.ex. tolerans, ödmjukhet, kärleken osv. Jag måste dagligen se till att t.ex. jobba med min tolerans, ödmjukhet, kärlek för mig själv och andra för att kunna växa och må bra i mig själv.

In med det positiva och ut med det gamla :o)

Ta hand om dig!!

Allergi

2010-04-17T22:31:00.004+02:00

Allergin håller mig hårt i sitt näste. Är såååå trött! Det går inte att beskriva hur allergin påverkar mig. Jag har inga större besvär med kliandet och hosta. Men det är precis sådär... när ja efter några sömnlösa nätter äntligen kan somna in och sedan vaknar på morgonen... och känner mig ÄNNU tröttare och vill bara fortsätta sova.

Men pollensäsongen är bara några månader :P och sen är den över och jag får tre månader utan allergibesvär. Jag fick en spruta förra veckan...kortisol... och den skulle göra så att alla allergibesvär skulle försvinna och ja skulle bli pigg :o)

Eller hur? Hjälpte det? NOOOT... Men sköterskan sa att jag kanske kan behöva en till och den ska jag ha!

Jag gör allt för att slippa denna allergi, trötthet osv.! Nästa vecka ska jag äntligen få avsluta min astma utredning som har hållt på i...20 år! Anledningen? Jag har varit så slapp och bara skjutit det vidare till nästa vecka, månad, år!

Utredningen kunde ha blivit klar förra sommaren. Men :) den här gången var det så att jag skulle avsluta utredningen i Karlstad men jag hann flytta innan min bokade tid kom... så jag var tvungen att avboka.

Jag ringde till sköterskan ganska omgående när vi hade flyttat hit här och jag sa att jag ville avsluta astma-utredningen men det blev nog nåt krångel för henne. Ringde igen efter några månader...på början av november förra året... och hon sa att den tidigaste tiden var i början på december. Oki, sa jag...

Hon måste ha blivit sur på mig för mitt ifrågasättande...kommer inte ihåg vad jag ifrågasatte. Men jag tror att hon la mig mig sist i sin prioriteringslista som "icke viktigt" :)

Jag fick iaf en tid till slut ...efter att jag hade påpekat detta till min läkare. Det tog alltså "bara" fem månader för henne att boka en tid för mig :o)

Intressant att se vem denna kvinna är:)

Nu ska jag vara allvarlig ;)

Det ska bli såååååå skönt att få avsluta denna process med astma-utredningen. Jag känner långt uti i fingertopparna att jag inte har astma :o)... Det känns verkligen som att mina lungor mår bra :o) och jag hoppas också att resultatet på lungtesten ska bli PERFEKT :o)

Ta hand om dig!

Vfu..

2010-04-15T20:58:00.002+02:00

Är ute på vfu i sju veckor (praktik) i en årskurs fyra. Jag älskar läraryrket :o) Det är verkligen så kul och kraftgivande att vara med barn! Vilken..åå.. :o) ja...inte vet jaaaa.... :o)

Jag mår bra :o) men tyvärr hinner jag inte med att skriva lika mycket på min blogg just under min tid på skolan :(

Men det händer som vanligt massor i mitt liv och jag ska försöka att minnas allt så att jag kan skriva ner det här!

Ta väl hand om dig!!

okii..

2010-04-11T22:12:00.002+02:00

Psalmer kan vara fint... om de sjungs av en kvinna som har världens vackraste röst :o)

Tack och lov fick jag vara med om det :o) Det gick t.o.m att sjunga psalmerna men om hon sjöng med. När hon sjöng dem så lät det verkligen inte som tråkiga psalmer kan göra. Det lät liksom modernt :o)...

Men jag kommer nog aldrig kunna gilla psalmer som sjungs av äldre stämmor. Det liksom.. ja..eller... NEJ.. det kommer jag inte. Om jag inte har gjort det hittils av mina år på jordelivet så kommer jag inte göra det nu heller.

Det här är egentligen världsproblem men jag vill så gärna att det ska sjungas mer moderna sånger i kyrkan... som det gjordes i K-d. Där var det "FULLT ÖS" och musiken och undervisningen var till för alla åldrar.

Men i den här församlingen som jag är i nu så är det mer riktat åt den äldre generationen. Tråkigt :( ... Gudstjänsten skall vara till för alla åldrar. Dem äldre kristna dör inte om de får höra ex. lite mer popp.

Men kommer det yngre till kyrkan och inte är kristna (men sökande) och som dessutom har samma syn på psalmer som jag har, då kommer han eller hon inte vara så långvarig, i kyrkan. Tyvärr. MEN JAG TYCKER att kyrkan ska vara till för alla och Inte bara för en generation!!!

Ta hand om dig..

Psalmer

2010-04-01T22:50:00.002+02:00

Jag kan inte hjälpa det men jag tycker det är såå tråkigt med psalmer. Försöker...och GUD VeEEEET vad jag försöker... att liksom hitta något som är vackert i psalmerna. Fast det finns det såklart :o) innehållet i psalmerna är vackra sångtexter.

MEN jag tycker det är så jobbigt med..vet inte vad det är. Jo, Ljudet, tonerna i hur dem sjungs, hur folk sjunger dem med en darrande, självande röst så att...aaaa... ja vet inte.

JAG KAN INTE HJÄLPA DET, jag gillar inte när det sjungs gamla låtar från 18oo-talet och framåt!! Jag borde nog skämmas fast å andra sidan så gillar nog inte äldre den popmusiken som finns idag. Undrar om det finns unga som tycker om psalmer. Klart det finns.

Vet du, det kan faktiskt vara skillnad på att lyssna på en psalm om det är en duktig kör som sjunger den. Det kan låta bra men när det är människor som inte kan sjunga och dessutom sjunger psalmer så låter det...förlåt...hemskt!

Jag går till kyrkan för att vara med Gud och andra men jag måste vara ärlig om dessa psalmer. Det är mitt problem men jag fattar inte varför det kryper i skinner på mig varje gång den underbara pastorn bara nämner ordet "psalm". Har aldrig gillat psalmer men jag hoppas innerligt att jag kan börja acceptera dem och att jag aldrig glömmer att påminna mig ständigt att det finns många i kyrkan som älskar dem!Dem måste få sjunga psalmer tycker jag! Måste tänka så men jag vill så gärna att det ALLTID ska vara "pop" lovsång. Jag älskar när jag kan stå och rocka lite och sjunga i "vanliga" toner.

Nej, nu börjar mina ögonlock falla ner.

Sov gott!!!

Svett å tårar...

2010-03-30T18:01:00.002+02:00

Ja mår alltså fysiskt illa inför morgondagens tenta i matematik. Men tentan håller på i fem timmar så jag kan ta det lugnt där :o). Vi får ta med oss ett A4- papper med våra egna anteckningar. Gissa om jag skriver smått :o)...joråå!!!

Samtidigt så blir jag så arg på mig för jag VET att jag kan många av dessa tal som jag har noterat ner på papperet. Men jag är för rädd för att glömma bort dem, har ingen tillit till mig själv där och rädslan tar över!

Sen kommer även min "Fröken präktig" sida fram. Anteckningarna jag gör skall sedan lämnas in till kursledaren och när han får se mitt A4 papperet så kommer han nog fundera över om jag kan matte eller inte :o).

Berättade för min vän förut att jag kände mig dum angående att ta med mina anteckningar till tentan. Jag vill att min matte lärare ska tycka att jag skiiiiit duktig på matte :o)! Men min vän sa "DET SKA DU SKITA BLANKA ... I... om han har sagt att vi får ta med oss anteckningar, så jag skiter väl i hur A4-pappret ser ut i hans ögon!"

"JA MEN... det gör inte jag!! Jag har inte kommit så långt som dig, jag bryr mig!!" Hehehee...Det var inte direkt uppmuntrade ord ifrån henne... hon är sådär rak och ärlig vet du :o). Jag vill ändå tänka som hon gör... strunta i vad andra tänker om mig... om det nu inte är något destruktivt och elakt jag gör... för då vill jag verkligen bli medveten om det!!!

STRUNT SAMMA... Jag kan massa matte men det här med sannolikhetslära har jag svårt för...fast jag behöver inte kunna allt :o) .... Åååååå va jag vill klara tentan. Är jätte taggad men såååååååååååååååååååååååååååå nervös! Hoppas jag somnar ikväll bara :o)...

Ta hand om dig!

Tenta på onsdag

2010-03-29T19:21:00.003+02:00

Jag har nog aldrig varit så nervös inför en tenta som jag är nu.

Nu är det matte-tenta som står på tur på onsdag och det är nog det jag är nervös för... att det är matte!

Men sen är det nog för att jag fick göra en omtenta förra gången och det sööööööööööööööööööööög!

Talen bara snurrar i mitt huvud nu och i magen flyger det fjärilar. Vill verkligen bli godkänd!

Jag VILL VERKLIGEN DET :o)

Nu ska ja fortsätta plugga...

Ta hand om dig!

Gabriellas sång...

2010-03-29T07:52:00.001+02:00

Gabriellas sång är fantastiskt och jag känner igen mig i hela texten...

"Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv".

Matematik...

2010-03-25T14:45:00.002+01:00

Jag tycker det är kul med matte. MEN nu håller jag på och kreverar!! Om sex dagar har jag en tenta i matematik och jag känner mig stressad. Visserligen har jag fattat en hel del men det jag inte fattar då?

Vet inte vart jag tar vägen om jag måste göra en omtenta. JAG VÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄGRAR! Har lånat massa matteböcker på bibblan nu och jag har lovat mig själv att plugga som en knäppis.

Gör jag det? Pluggar som en knäppis? NÄÄäää... långt ifrån... ja bloggar, åker till stan och sen sätter jag mig på kvällarna för att plugga. Men då orkar jag bara plugga typ två timmaar och så somnar jag.

Tänk om jag istället kunde vara en sån person som blir extra kreativ när jag har en deadline och mycket runt om mig. MEN jag är inte en sån person för jag blir lat eller nej...jag blir grymt ofokuserad när det blir för mycket runt om mig. Det blir bara gröt av alltihop.

Fast jag kan ändå medge att plugga matte på kvällarna när alla har lagt sig funkar kanon för mig. Jag får mer fokus och fattar mer när det inte är en massa snurr runtom mig.

Men jag ska ändå försöka plugga lite matte nu ändå :o). Jag kan alltid försöka lära mig att läsa matematik när det är massa runt omkring mig :o)

Ta hand om dig...

...

2010-03-25T12:20:00.002+01:00

Jag tycker det är intressant att diskutera med icke-kristna vänner om min tro. Men ibland blir jag sååååå trött. Varför? Jo, det är när någon försöker förklara att jag är kocko som tror på att Gud kan göra underverk. Orkar inte längre hålla på och diskutera om HUR Gud KAN GÖRA UNDERVERK. Hade jag vetat det så skulle jag varit Gud själv och helat alla sjuka och de som behöver det.

MEN varför ska jag diskutera om det EGENTLIGEN om personen ifråga vägrar förstå mig? Om en person har en öppenhet och ett INTRESSE över hur jag tänker så är det bara SKOJ att prata om min tro. Men när det är en massa ifrågasättande och att bevis skall frambäras på att jag har RÄTT så blir det bara trist och en massa energi tas ifrån mig. Jag vill inte bevisa något för en icke-kristen för jag har inget behov av att överbevisa att Gud finns. Om en vän vill veta mer om Gud så är det bara en ära att få berätta om honom. MEN jag kommer aldrig och vill aldrig tvinga någon till en tro på Jesus!! Kommer aldrig att ske att jag gör det!

Tänk på en dörr.

På ena sidan står du och du har ett dörrhandtag på din sida av dörren. Men på andra sidan dörren finns det inget dörrhandtag och där står Jesus. Det går alltså inte öppna ifrån den andra sidan. Jesus kommer ALDRIG att öppna dörren till dig även om Han står där och hoppas såååå innerligt och djupt att du ska öppna dörren och släppa in honom. Det är du som har den makten, viljan, att öppna dörren. Om du vill lära känna honom så är det om du vill. Ingen tvingar dig... inte ens Jesus.

Hade en diskussion med en jättego vän till mig angående att jag tror på att det är Guds nåd att min lilla valp är frisk idag. Från att han har varit jättesjuk och att det troligen var hans lever det var fel på...till att helt oförklarigt bli friks på tre dagar och inga tecken alls på att det har varit något... så vill jag TRO på att det är Guds nåd :o)

Min söta vän håller inte med mig och hon tycker att jag är helknäpp :o). Hon får tycka att jag är knäpp men jag bad henne ändå att respektera min tro och jag vet att hon gör det. Hon undrade varför Gud skulle lägga tid på en valp och inte andra värre saker. Men min fråga var varför hon anser att min lilla valpis är mindre värd än andra hundar?

Jag är inte Jesus och jag kommer aldrig kunna förklara varför han botar vissa och inte andra. Många icke-kristna undrar varför det är krig och så mycket orättvissa...orkar inte förklara längre att det INTE ÄR GUD som skapar krig osv. Det är människor... vi har fått en vilja att göra vad vi vill. Men klandra inte Gud att det är Hans fel för att det är krig när det är människor som håller i vapnen.

"Ja, men varför svälter så många barn ihjäl i Afrika och om Gud är så allsmäktig varför gör Han inget åt det"...tänker någon... Återigen så är det människan. Det finns hur många lösningar som helst angående om vattenfrågorna och annat för människorna i Afrika. Många människor kan hjälpa och har pengar att hjälpa till fast de väljer att hålla dem själva och ägna sin tid åt annat...

"Ja men, alltid ska Gud tackas när det händer något positivt och när det går dåligt så skylls det på att det är människan som är boven".

Vem har sagt att det dåliga inte är Guds vilja? Vad är dåligt? Jag kan tycka ibland att när det händer något... som jag anser är en negativ händelse... så är det såååååååååååååååååååååååååååååååå orättvist. Men du kanske tycker att jag överdriver och menar på att det är väl inget orättvist med det utan en toppen lärdom.

Ja :o) ... nu blev det tomt i huvudet!

Ta hand om dig!!!

Min valpis...

2010-03-25T12:02:00.003+01:00

I tisdags lades våran valp in hos veterinären. Han skulle vara där hela förmiddagen för att de skulle få reda på vad det var med levern och de andra förhöjda värdena.

MEN gissa vad!!? Alla hans prover och röntgen visade INGENTING och HAN VAR FRISK!! De kunde inte förklara hur hans värden som var så DÅLIGA härom dagen...helt plötsligt var helt normala. Det kan jag :o)... Guds nåd :o)..

Jag bad ca 30 kristna vänner att be för våran lilla fyrfotade varelse som jag älskar så. Ingen kan få mig tro att det var en ren slump att hans värden blev så¨bra efter bönerna. Veterinären kunde inte ens förklara hur det kom sig att allt var bra med honom nu.

Han är pigg som en mört och leker igen som en galning:o)

Fantastiskt och fascinerande hur ett djur kan framkalla så många känslor hos mig :o)

Ta hand om dig!

Ängslan och oro...

2010-03-19T20:12:00.002+01:00

Telefonen ringde förut och det var veterinären. Hon sa att våran valp Ville har förhöjda värden och dessa värden tyder på en leversjukdom. Jag hoppas verkligen att det går att operera så att han slipper detta drickande och kissande.

Vet inte vad jag tar mig till ifall vi måste avliva honom. Ush, tanken gör mig super ledsen. VARFÖR ska detta hända nu!! VARFÖR frågade jag inte veterinären om han kunde dö av detta? Det enda jag har tänkt på sen samtalet är ifall han måste avlivas. Jag skiter i hur mycket det kommer att kosta, visserligen MASSOR,men jag vill bara att den lilla varelsen ska få må bra nu! Jag bara hur tröttare och tröttare han börjar bli och jag kan lova dig att det är INTE normalt för att han!

Han ska till veterinären hela förmiddagen på tisdagen och jag hoppas att det går att göra något åt detta.

Låter larvigt kanske men jag älskar denna lilla varelsen...

Det enda jag kan göra nu är att be och att vara närvarande, dels för valpens skull men även för de andra familjemedlemmarna. Tänk hur snabbt något kan hända i ens närvaro som jag inte är beredd på. Trodde aldrig att jag skulle bli så känslig och berörd för att lille Ville blir sjuk :( ... Men va fel jag hade... igen...

Ta hand om dig!

Min lilla Ville...

2010-03-19T09:58:00.002+01:00

Våran chihuahua valp är sjuk. Han kissar och dricker enorma mängder vatten! Han kan inte hålla sig för kissingen men han har annars varit jätte duktig med sin rumsrenhet!

Igår fick lille Ville åka in akut till farbror doktorn och de kunde inte hitta något fel. Inte ens urinvägsinfektion. Jag dör ifall han har någon dödsjukdom!!

Veterinären kommer att ringa idag och då får vi svaren på proverna han tog igår.

Jag hade en sån hemsk dröm i igår. Jag skulle mörda min lille Ville tydligen med ett dödligt karateslag mot huvud. När jag hade slagit Ville med det dödande karateslaget så gick det inte så bra för han låg där och skrek och blodet rann. DET VAR SÅÅÅÅÅÅÅÅ VERKLIGT OCH HEEEEEMSKT! Han låg där och tittade på mig och jag var helt knäckt men jag var tvungen att mörda honom så jag gjorde ytterligare ett karateslag och då dog han.

Jag kan inte koncentrera mig på något annat än Ville nu.

Ta hand om dig!

Jag och Biblioteket

2010-03-18T11:50:00.002+01:00

Jag vet inte vad det är med personalen på biblioteket här. Allvarligt talat så blir jag frustrerad VARJE gång jag är där och ber dem om hjälp. Jag fattar inte varför. Idag när jag kom till bibblan så blev jag påmind om när en bibliotekarie blev irriterad på mig sist... och jag på henne :o)

Tänkte idag för mig själv att så ska jag aldrig tänka eller bete mig igen på bibblan här. Det tog fem minuter... FEM MINUTER att hålla det löftet. Jag hade glömt bibliotekskortet någonstans och var tvungen att gå till lånedisken. Där står den trevligaste av damerna som jobbar där och jag har aldrig blivit irriterad på henne. Men sen säger hon att jag har en skuld på 27 kr och att jag ska få en påminnelse.

Påminelsse? Nu? Det är faktiskt liiiiiiiiiiiite försent.Men hon mena på att när jag skulle få brevet så blir det 50 kr till. Okej... men strunt samma! 27 kr hit och dit spelar ingen roll men sen frågade jag när de skulle börja skicka en påminelse innan själva lånetiden tar slut.

Hon började vela, prata och jag förstod ingenting om det hon sa och hon förstod tydligen inte mig. Jag har kommit in i en period där jag blir sur när folk pratar över mig och jag hinner inte förklara. Hon gjorde så idag för det enda som hördes var hennes röst när jag försökte förklara. Hon prata alltså i mun på mig. Till slut vrt jag grinig och jag började tala ÖVER HENNE.

MEN hon vägra sluta prata och jag tänkte att NU... NU är det krig. Åååååå va pinsam jag är :o)!!! Vad tänker jag med ibland. Kvinnan fortsätte iaf prata om någonting fast jag vände bort min blick och tänkte att NU SKA JAG FÅ PRATA KLART!! Till slut sluta denna kvinna prata och lyssnade på mig.

Det finns nog ingen mer på denna bibblan som jag inte har irriterat mig på när de har bemött mig. Jo, det finns :o) men jag måste komma på varför jag beter mig såhär på bibblan så att jag kan sluta med detta pinsamma beteenden!

Ta hand om dig!

Påminna mig om människors okunskap...

2010-03-17T22:54:00.003+01:00

Även om jag är kristen så har jag känslor. Jag har funderat lite över varför media eller okristna personer alltid ska måla upp saker ENORMT STORT när någon kristen gör bort sig. Hur kommer det sig att det alltid sticker i ögonen på icke-kristna?

Idag berättade min man att en kurskamrat hade suttit med de andra 25 kursdeltagarna och sagt att fri-religiösa personer är äckliga svin med dubbelmoral osv. Jag tappade hakan när han berättade det. Skulle jag höra nåt så skulle jag antingen börja gråta eller sagt något så att han resten av dagen hade varit tyst.

Snacka om hat mot frireligösa personer, inklusive mig, den mannen har. Eller så är han bara en omogen man som inte har någon kunskap. Jag tror på det sista, att han har okunskap.

Fördomar är trots allt okunskap!!

Hur kan en person annars säga och mena att jag är äcklig eller att min man är det utan att känna oss? Jag kan slå vad om att denna man inte har träffat mer än tre personer som är kristna och säkerligen är en av dem en person som han har bråkat med och är bitter på.

Jag tror även att den här mannen gillar min man :o). Men han har ingen som helst aning om att min man är, som han utryckte sig, ett frireligiöst äckel osv. Tycker så synd att denna man inte ser sin okunskap och att han drar alla kristna över en kam.

Men vem vet, min man kanske kommer fråga honom imorgon om varför han tycker att min man är ett sånt äckel utan att känna honom :o)

Åååå...va piiiiinsamt :o)... Nej, jag hoppas INTE att min man frågar det :o)

IIIIIiiii... va pinsamt för den här mannen att behöva få förklara sig inför 25 andra personer om varför han tycker att min man är en knäppgök och ett äckel efter att bara sett honom några gånger :o)

Sov gott!

Kurs...

2010-03-16T10:19:00.003+01:00

Ska snart iväg på kursen om Asberger. Den har gett mig mycket. Kanske inte just kunskapsmässigt utan mer insikt om att jag är inte ensam att ha den familjen jag har:)

Mitt liv känns mycket enklare att leva nu när jag vet att vi inte är själva! Jag har även kunnat prata med psykologen och arbetspedagogen som ansvarar för kursen. Vågade fråga dem om vissa saker som har varit väldigt tufft i flera år och de sa att detta var väldigt vanligt och de skulle prata med en läkare. Efter en vecka fick vi tid hos en läkare som ÄNTLIGEN kunde hjälpa oss och han var SKIIIIIIT BRA:o)

Tänk vad saker och ting händer när jag vågar be om hjälp!!!

Varför lär jag mig aldrig att våga be om hjälp på en gång?

Fast det kanske jag gör och inte märker det? Nej, jobbiga saker kan ta flera år för mig att våga be någon annan om hjälp. Eller ja... jag har faktsikt blivit modigare än hur jag var förr :). Mitt högmod höll på att bokstavligt talat ta ihjäl mig förr, hellre det och leva ett liv i ohanterbarhet än att be personer om hjälp.

Farligt, farligt ... Tack gode Gud att jag gav upp... annars hade jag faktiskt ärligt talat varit döööö. MEN jag lever, mår bra och solen skiner ida!! Wihooo :o)

Jag har fått massor av energi och det var länge sen jag njöt så av vårsolen som jag gör ida! Våran lilla valp, chihuahuan Ville, är inte sådär jätteglad över att få följa med mig på promenader.

Fast jag märker att lite på honom att han gillar solen och att det är varmare :o). Men ni ska se vad LYCKLIG han blir varje gång han kommer hem igen.

Stackars Ville... han har ingen aning om vilka planer jag har för honom till hösten. Nämligen att han ska få börja springa med mig. Hehehee.... ska bli väldigt intressant och se hur han tycker om det :o)

Ta hand om dig!

Sjukgymnast

2010-03-15T08:04:00.002+01:00

Snart ska jag iväg till sjukgymnasten. Jag ringde i torsdags och förväntade mig att det skulle vara upptaget. För ett tag sen försökte jag nå någon sjukgymnast där i vecor men det var alltid upptaget.

MEN tänk förra veckan så kom jag fram :o)... Vilken tur va :)

Ska bli skönt nu att få ett schema så att jag kan träna upp muskulaturen. Fast jag kan säga såhär mycket... JAG HAR INGEN LUST TILL ATT "STYRKE" träna kroppen. Tycker det är så booooooring. Men sen är jag även rädd för att jag ska blir lite besatt. Ellet ja... jag kan aldrig bli "lite" besatt utan jag blir verkligen besatt uti fingertoppar och tår.

Jag har ändå kunnat hålla mig med att jogga tre gånger i veckan. Det har varit mer åt det hållet att jag har försökt med alla sorts olika ursäkter för att inte jogga :)

Men med min kropp och styrketräning så går det fort att få resultat. Snabba resultat på min kropp kan få min hjärna ha fler och mer resultat och till slut ser jag sjuk ut :o).

Fast det känns ändå lugnt och att jag är i en balans i mitt tränande som jag aldrig har varit i förut. Jag vill verkligen må bra i min kropp.

Min kropp är ett tempel :)

Jag behöver ta hand om min kropp för att kunna göra det jag och Gud vill i mitt liv. En icke fungerande, näringsfattig kropp och ett surt humör hjälper inte mig att nå mina delmål och drömmar jag har...utan den stjälper mig!!!

JAG VILL...ååååååååååååå va JAG VILL ha ut mer av mitt liv :)JAG VILL verkligen leva idag och då får jag fasiken mig LYSSNA på min endaste, endaste, endaste kropp :o)

Nu hoppas jag bara att sjukgymnasten inte hittar något allvarligt fel på min kropp.

Ta hand om dig!

Popcorn...

2010-03-14T19:50:00.003+01:00

Vi hade några vänner på besök förut och hon sa något klokt som stämmer in på mig just nu:)

Jo... hon började prata om popcorn... att börjar ett popcorn poppa så börjar de andra poppa snabbt efter. Hon drog paralleler angående hennes tankar om det förflutna och poppande popcorn.

GISSA, om jag kände igen mig :o)Det är bara såååååå JAG!

När jag skulle natta min dotter förut så kom jag på att mitt huvud är som en spis fast med en kastrull på huvudet fyllt med olja och popcorn. När jag börjar tänka på något i det förflutna så blir det så varmt på huvudet att jag värmer upp kastrullen.

Till slut blir mitt huvud jättevarmt p.g.a. alla de gamla och tråkiga minnen från det förflutna som dyker upp så... ur kastrullen så sprutar det bokstavligen ut popcorn åt alla håll! Popcornen är mina dystra minnen. Det är svårt att bara dra upp positiva minnen från det förflutna utan att något dystert strax dyker upp.

Det är så svårt att bara tänka på något gammalt minne utan att inte börja tänka på något annat. Till slut sitter jag där med ett illamående p.g.v. att jag har ältat i det gamla.

Vad får jag ut av det? INGET!

Ska skärpa till mig nu... igen :o) ... när det gäller vilka tankar jag väljer att tänka på :o)

Jag får faktiskt påminna mig ibland om vilket stor makt orden, tankarna, har i mitt liv. Jag märker direkt när jag låter mig dras in i gamla tankemönster. För min del är detta tankemönster en flykt från verkligheten.

Om jag går på promenad så kan jag vara så inne i mina tankar så att jag missar vart jag har gått och ibland funderar jag på ifall jag ens har gått en promenad :o)

Det är bra att tänka djupt och filosofera om livet ibland faktiskt ... om det ger mig något positivt nu eller senare i livet :o)

Ta hand om dig!!

Ledsamt...

2010-03-07T12:21:00.002+01:00

Blir ledsen när jag ser reklam för Jonas Gardell "serie" på ettan. Hur tänker han? Jag ska nog skicka ett mail och bara fråga honom:) hur han har fått ihop det ifrån Bibeln? Gardell måste ha glömt bort att ta med resten... av vad som skedde efter Gamla Testamentet. Gardell kanske inte har läst hela bibeln eller? Jag vet inte hur han har tänkt och det bästa kanske är att på något sätt få svar från honom... Men det går nog inte:)

Alltså...jag vill inte se den serien fast egentligen vill jag det.

Jag vill se hur det onda vill få det goda att bli svartmålad. Men det kommer det onda aldrig få mig att tro igen... att kristendomen är något mörkt, ondskefullt, sekt...att Gud är hemsk och en straffade Gud.

Aldrig att jag kommer att tro så igen för när jag trodde det så var mitt liv ett enda stort kaos och det var så braaa att svartmåla Gud för då kunde jag fortsätta slippa ta ansvar för mitt liv och våga se vem den där Gud egentligen var. För jag vågade inte att må bra och innerst inne förstod jag, när jag såg kristna personer, att jag kunde få det fina livet som dem hade och att Gud ville att jag skulle ha det livet.

Han ville inte att jag skulle må så som jag gjorde utan Han ville att jag skulle ta emot den kärleksfulla, ovillkorslösa nåden som Han vill ge till alla sina.

Vad du än gör... läs inte bara Gamla Testamentet utan även Nya Testamentet. Läs gärna "Handbok för livet" där det står förklaringar till(ofta) VARENDA text i Bibeln!!!

Börja gärna med att läsa de korta breven i Nya testamentet så att du inte tröttnat efter ett tungt kapitel i Moseboken. Glöm inte att Bibeln även är en historisk bok och det krigades förr. Om jag säger såhär så har inte Bibelns författare inte förminskat verklgheten i kaosens tid som du kan läsa i Gamla testamentet.

MEN i Gamla testamentet finns det mycket, mycket, mycket fint också :)...så mycket klokt!

Varför gör inte Gardell en serie om när Jesus kom och om Hans tid här på jorden, som du kan läsa i Nya testamentet?

Jag har ingen annan förklaring än att det mörka, onde vill inte att personer ska få se, känna och uppleva kärleken, ljuset, livet och hoppet. Så enkelt tror jag att det är. Tänk dig personer som inte är kristna och kanske harmar på kristendomen, de LJUBLAR av Gardells serie. Personer som tyvärr har fördomar alltså ingen kunskap om Bibeln.

Det är egentligen knäppt att plocka ut en bit från Bibeln för det skapar bara mer osanning och osämja.

Är det inte så journalister som jobbar för skvallertidningar gör? De jagar kändisar och plockar ut smarrigheter ur en helhet som de kan tjäna pengar på?

Folket som köper tidningar läser och tror vilt på det som skrivs, tidningen tjänar massa pengar och folk sprider vidare så att det blir osanna rykten om kändisen, utan att ha en endaste ANING om vad kändisen EGENTLIGEN går igenom. HELHETEN finns aldrig med i en skvallertidning och inte heller Gardels serie.

Jag väntar ivrigt och ber att någon ska kunna göra en serie av HELA Bibeln,så att det svenska folket ska kunna få se en rättvis och ärlig bild på vad som egentligen finns skrivet i Bibeln.

Ta hand om dig!

Barnkalas...

2010-03-06T16:33:00.002+01:00

Ida hade min dotter barnkalas.

Trodde att det skulle bli åtta barn men det kom elva. Saken var att min man var tvungen att åka iväg med min bonusdotter för hon mådde inte så bra. Han skulle egentligen varit med och hjälpt till. Fast jag tyckte inte att det skulle bli mycket med bara åtta barn så han åkte och jag skulle fixa allt själv. YEIHAAAAAA RIGHT :)

Men det kom elva barn som sagt och föräldrarna måste ha missuppfattat om att de skulle ha ringt ifall barnen kunde komma på barnkalaset.

Mamma mia säger jag bara :)... Aldrig att jag utsätter mig själv igen för att servera 11 hungriga barn med korv, dricka och tårta SJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLV igen :o)

Vilka energiska, viljestarka och glada barn alla var!! Jättekul men jag är heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeelt slut!

Efter att kalaset var slut undrade min dotter varför hennes kalas var så himla högjutt? För när hon har varit på kalas så har barnen knappt vågat prata med varandra. Men här var barnen överallt och stojade. Vad skulle jag svara:)...

:o) ... och jag ska jobba som lärare som inte ens kan få barnen att vara tysta i en kvart iaf?

Ojoj...ja vet inte vad det var med barna...eller det var nog jag:) men de kanske oxå hade socerkickar allihopa. Men de lyssnade iaf på mig angående att de var tvugna att vara lite tystare...i fem minuter :o)

Nu har jag kommit på i efterhand om hur jag hade kunnat göra så att jag slapp hysteriska barn vid t.ex. en lek. Vid den leken så sa alla barnen i mun bara "jag vill vara nu...jag vill vara nu... MEN du sa att jag fick vara nu...." Jag kan lova dig att jag fick dåligt samvete för dem barnen som inte fick vara det dem ville.Du skulle ha sett deras sorgsna ögon :( ... Måste skärpa mig nu!!

Till slut sa jag iallafall STOOOOOOOOOOOOOOPP!!!! Barnen blev tysta tittade på mig...iiiii... tänkte jag inombords... va ska jag göra nu?

JO, fiskedamm :o)

"Kom nu barn, nu blir det fiskedamm, gå upp på övervåningen så länge". Barnen gick upp och det blev knäpptyst. Anledningen? Teven var på så några fastna i den. Tack Gode Gud för det!!!

Det som gick bäst var fiskedammen. Barnen var jättelugna och goa så nu vet jag hur nästa kalas blir. Tårta, godis och dricka framför teven med en bra film:)...

Ähh.... fast ja tror inte det skulle funka:). Men nu har jag lärt mig två saker. Den första är att jag behöver ha en till person som hjälper mig på kalas och den andre är att det går inte vara elva barn på en undervåning :O)

Nu ska jag vila benen och hjärnan.

Ta hand om dig...

Alla har lite släng av Adhd, Asberger...

2010-03-04T08:50:00.005+01:00

Jo...det är sant:).

Men det som skiljer en person som VERKLIGEN har diagnosen Adhd eller Asberger eller både och...och en person som har en "släng "av det... är hur min vardag blir påverkad.

Om jag har en diagnos så påverkar den min vardag, mig själv och min familj både negativt och positivt. Den tar över mitt liv och mitt och familjens liv blir otroligt begränsad om jag och familjen inte får hjälp.

En del tror att personer med Asberger egentligen bara har en sådan personlighet och ingen diagnos. Mycket riktigt finns dem som bara har sådana personligheter.

MEN det som utmärker en person som verkligen har Asberger är hur personen HANTERAR sin vardag och olika situationer, hur personen blir påverkad av händelser. En person som har en personlighet som en Asberger flippar inte ut om något går emot henne/honom. Medan en person med diagnosen Asberger som utsätts för samma händelse rent ut sagt inte vill leva längre och det blir kaos i familjen.

Alltså, en skillnad mellan en person som har lite släng av diagnoser mot den som verkligen har diagnoser, är hur hon/han hanterar sin vardag och situationer som hon/han blir utsatt för.

Det handlar inte om att jag kan få en diagnos för att jag under en period av mitt liv känner att mitt liv är ohanterbart och full med ångest. Det handlar inte om att få en diagnos för att jag har under mitt vuxenliv blivit deppig.

Diagnosen finns redan hos mig antingen i mammas mage, via gener, komplikationer vid födseln eller att någon bakterie/virus angriper hjärnan under graviditeten eller spädbarnsperioden.

Den finns där sedan barnaben och påverkar mig redan som litet barn. Men det är svårt för en förälder att se om det är en diagnos eller trots. Alla barn går igenom trotsperioder så vad är vad?

Skillnaden med trots, puberteten och en diagnos är att jag, genom personliga erfarenheter, såg hur personen "hanterande" sig själv under och efter dessa trots- utbrott. De var inte som alla andras "vanliga" barn/ungdomars utbrott.

Ett "vanligt" trotsigt barn kan bli ledsen och säga förlåt och mena det. Barnet kanske vid ett senare tillfälle gör om samma sak men du ser att empatin finns där och att barnet ångrar sig. Det har jag inte sett hos hos en peron med Asberger...empati.. utan personen kan svara med ett väldigt starkt utagerande och situationen kan bli ohanterbart både för mig och barnet.

Jag tycker personer med Asberger är så intressanta. Någonstans inom mig vill jag inte tro att de kan sakna empati för dem jag har träffat är väldigt charmiga, mystiska, glada och visar stor empati. Men det kanske är för att dem har lärt sig att så ska de betee sig bland andra. :)Det är ändå en gåta att de skulle ha svårt att känna empati för det verkar så trovärdigt. Fast det finns olika grader av Asberger. En del kan kanske känna lite empati medan de som har svårare Asberger inte alls har empati? Varför fundera över om det är riktig empati:)? Skit samma!!

Så innan jag säger att alla har lite släng av Adhd eller Asberger så tänker jag mig lite för. Asberger är trots allt en funktionsnedsättning i hjärnan, samma sak med Adhd fast den kan jag lära mig att hantera och kan "försvinna" medan AS aldrig försvinner.

Ta hand om dig!

Jag är inte ensam!

2010-03-03T10:03:00.005+01:00

Kursen var helt super, kanon bra igår!!!

Det gick upp ett ljus för mig igår att jag är VERKLIGEN inte ensam med att ha dessa funktion- nedsättningarna i familjen! Jag är inte knäpp och jag inbillar mig inte! Jag är ingen dålig person!!!Jag fattar bara inte och det är inget konstigt med det eftersom JAG inte har denna funktionnedsättningen Asberger Syndrom! Jag kommer aldrig kunna förstå hur en person med AS tänker. Men jag fascineras av deras bla. intelligens och estetiska förmåga!! Det jag kan göra är att försöka sätta mig in i deras problematik och underlätta genom att tala klarspråk!!

:)... det finns andra som har EXAKT SAMMA PROBLEMATIK HEMMA SOM VI HAR:)!

Jag trodde inte att det var sant när vi var på kursen och lyssnade på vad som hände bakom deras stängda dörrar hemma. DET VAR EXAKT SOM HÄR hemma!!! Ingen trodde på dem heller när de försökte förklara för andra hur det ser ut hemma! Alltså:) jag är inte ensam:)

Jag är inte knäpp!! En annan delade med sig om en annan exakt händelse som jag råkar ut ofta och det är att ingen i skolan tror på när jag försöker förklara hur det egentligen ser ut. "Men det verkar så lugnt. Jag kan inte förstå eller tro det."

Varför tror dem mig inte? Dem har ingen kunskap om detta. Personer med Asberger S. kan t.ex. spela en roll eller verkligen anstränga sig så otroligt mycket att härma andra så att när de kommer hem så brakar det loss av ren utmattning och övriga familjemedlemmar kan bli lidande. Klart att ingen tror på en :)om personer med Asberger(AS) är supersnälla och söta bland andra bekanta.

Men NU VET JAG att andra som har anhöriga med AS också bemöts av skeptighet och en klapp på axeln för att det låter som om jag överdriver när det kommer tuffa perioder med nedstämdhet och utmattaning. Vi, anhöriga, kommer fortsätta att bemötas av detta från personer som inte har kunskap om vad Asberger är.

Därför är det så viktigt att familjen VÅGAR be om hjälp av proffesionella personer som vet vad det handlar om, finna strategier, rutiner, be om hjälp av anhöriga, stöd, avlastning, träffa andra som har samma problematik och får kunskap om diagnosen så att vi kan få leva ett bra liv.

Jag...ååååå....

Det är en stor lättnad över att jag inte är ensam längre:). Det börjar rulla framåt även för den familjemedlemmen som har AS. Vet jag och andra i familjen vad det handlar om och hur vi kan göra så blir det lättare. Men det känns lättare att träffa andra familjer som har det som vi för då kan vi känna igen oss hos dem. Vi blir inte familjen som tror att vi har det jobbigare än andra familjer.

Vi har det jobbigare för min familj är inte som alla andras familjer som inte har några diagnoser i sin familj.

Jag önskade att jag kunde få ha en "normal" familj ibland. Men det kommer aldrig bli aå. Viserligen kommer det bli bättre i våran familj OM vi lägger mycke kraft i att investera i den en dag i taget. Jag vill det och Gud är en stor källa där jag hämtar min kraft ifrån och jag vet inte vad jag hade varit utan Honom.

Det sägs att skulle det inte ha funnits personer med ADHD och Asberger Syndrom så skulle vi fortfarande leva under jägartiden och bo i grottot.

AS är mycket, mycket intelligenta och de har oftast ett intresse som de är super duktiga i. Ta t.ex. Einstein :) han hade matematiken. Jag tror att det är många personer med AS som jobbar inom databranchen, medicin osv. och de har kommit på många lösningar som har gjort att vi lever där vi gör idag och inte i grottor:)

AS-personer är oftast inte så superaktiva och de vill inte att det ska hända så mycket. Många tycker om att få vara för sig själva och gillar inte att socialicera sig med andra människor mer än nödvändigt. De vill göra det dem tycker om att göra.

Men personer med ADHD är inte alls som AS. Visserligen så kan de finna något väldigt intressant och blir ivriga och duktiga i det. Men ADHD-personligheter kan tröttna fort på sitt intresse om det inte är lika kul hela tiden och hittar något annat någon annanstans. Adhd-personer kan veta mycket om saker och ting men stannar inte där utan vill även veta mer om annat. Personer med AS har en lång... vad ska jag säga... en enträgen tålamod med saker och ting de gillar och kan hålla på med sitt intresse lääääääääänge... väldigt länge... tills de hittar något annat.

Medan ADHD får panik om det inte händer något ganska omgående för att få till någon spänning.

Tänk dig att dessa två personligheter möttes för några tusen år sedan. Vad hände?

Jo, AS fick en superbra idé och ADHD såg att det var en superbra idé och började pusha på AS att visa sitt intresse för andra så att de också skulle få bevittna det sensationella i det AS har skapat. Men AS ville inte göra något annat med den än att ha den som ett intresse och AS tycker förresten inte om att beblanda sig med andra okända personer.

MEN det gör ADHD-personer, som vanligtvis är väldigt sociala, och gillar att umgås med personer där det händer massa skoj. ADHD personen VET att AS idé kommer att slå igenom och försöker övertala med sin inlevelse, envishet, charm och kraft om att visa idén inför andra.

AS personen bryr sig inte så mycket om vad andra tycker och ger efter en stund. ADHD personen visar andra det AS har skapat via sitt intresse och mycket riktigt... det blir det en storartad succe. Jag vet att det ser ut såhär än idag och hade det inte varit för AS med sina intressen och ADHD:n med sin energi och mod... så hade vi inte haft det så bra som vi har det idag!

AS och ADHA personligheter dras till varandra eftersom de kompletterar varandra... faktiskt väldig bra:)

De har ett och annat att lära sig ifrån varandra :) ... Hehehee

Tro mig... Jag vet :o)

Ta hand om dig!

ALLVARLIGT!!

2010-03-02T11:39:00.002+01:00

Ååååå... så pinsam jag är! Eller ja... Jag och min man! Alltså snacka om att jag är virrigpanna! Idag så skulle jag och min man äntligen gå på den där kursen!

:o)

Ja, vad tror du hände? Jo, det var visst en annan inbjudan till en annan kurs vi fick ner i brevlådan förra veckan och som vi anmälde oss till.

Förut när vi (äntligen) hade kommit till den kursen(vi trodde vi skulle va på) så sa min man väldigt tyst till mig att "Vi är nog på fel kurs älskling."

Mmmm... jo det märkte jag också för föräldrarna började presentera sig själva och varför dem var här. Många av dem hade barn som var några år men som ännu inte hade börjat pratat än.

Fast det var väldigt intressant att lyssna just på den problematiken men när det var bensträckare så kilade Henrik till receptionen och sa att vi hade nog hamnat på fel kurs.

Mycket riktigt så hade vi det. Kursen vi ska gå på är i eftermiddag så vi var varmt välkomna då.

Suck...

Fortsättning följer :) huruvida jag kommer fram till den efterlängtade kursen...

Super cool mobil...

2010-03-01T17:25:00.002+01:00

Jag har köpt en jätte cool mobil :o)

Det som är så bra...märkte jag efter att jag hade köpt den... är att jag kan skriva noteringar och ha dem framme så att jag ser dem direkt när jag tittar på mobilens dicplay:O)

Nu kan jag skippa att skriva ner noteringarna om vad jag ska göra på dagarna på små lappar hit och dit som jag ändå bara tappar.

Jag kan inte missa det jag ska göra under dagarna:) för när jag ska titta på vad klockan är så blir jag påmind om vad jag ska göra!

Suuuuperbra! Nu gäller det att ha med mig mobilen bara ;)

Ta hand om dig!!

Imorgon...

2010-03-01T17:18:00.003+01:00

Imorgon ska vi äntligen till den efterlängtade kursen :) om asberger syndrom!! Det ska bli såååå intresant! Pinsamt bara att träffa kvinnan som håller den för hon måste tro att jag har typ hundra olika diagnoser:)...

Vi fick en ny lapp hem skickat där det stod tid och att vi skulle anmäla oss...vilket vi gjorde. Men sen undrade min man igår vilken tid det stod på lappen. Lappen? Ja, lappen...hmmm...vart är lappen?

SUUUUCK!!!

Visst va lappen borta, så det var bara att skicka ett mail, vilket jag vägrade först att göra! Jag tycker det är sååååå pinsamt att hålla på så som jag gör!! Men min man sa till mig att jag skulle skärpa mig och våga skicka... Men jag vägra, så han gjorde det.

Jag vet inte hur jag ska få bukt på detta virrvirr i huvudet! Så less på det!! Min dotter har mer koll på saker och ting och det är så synd om henne när jag ibland t.ex. lämnar henne i skolan och åker hem med hennes ryggsäck på min rygg.

Ja ja... träning träning träning. Nu sitter... eller ja.... lutar min familje- almanacka mot väggen där alla viktiga datum är noterade. Hoppas det funkar :)

Ta hand om dig!!

Hemma igen...

2010-02-25T21:21:00.002+01:00

Jag har haft det så mysigt i Karlstad de här två dagarna. Jag och två kamrater har bott på hotell i två nätter...mums och plus för hotellfrukosten och att någon som bäddar min säng:)

Tänk va lite jag kan bli glad för idag :) ...nån som bäddar min säng och fixar frukost liksom :o)

På universitet var det fullt ös med matematiska lekar, spel och dramatiseringar om historiska matematiska genin :)

Det var lärorikt och jag har fått skratta ordentligt...speciellt med min goa vän:o). Trodde inte att jag kunde finna såna bra, roliga vänner vid den här åldern som jag har. Men det kunde jag :)

Jag kommer ihåg förra året då jag fick för mig att byta utbildning, tack Gode Gud för att jag inte gjorde det, hur ledsen jag var över att inte kunna umgås så med den nyfunne vännen. Ledsen är kanske ett milt ord över hur jag kände för jag gillade verkligen henne.

Men NU :)... NU... umgås vi varje dag via skype. Hon är så härlig och ja ä gla för att hon vill va min vän!

Sov gott...

Karlstad

2010-02-22T12:47:00.002+01:00

Ska till Karlstads universitet imorgon men det verkar som om det blir problem p.g.v. av Sj. Jag vet inte hur det kommer att se ut med tågen till veckan. Men jag vägrar att åka någonstans för att sedan bli strandsatt där för att inte tågen kan åka:P ...

Tågen till Karlstad är inställda idag... undrar om det är så imorgon....

Öppna ögonen...

2010-02-21T21:33:00.001+01:00

"Min lärare i psykologi sa; finns det någon arbetsmarknad? Ja för dem som lever mitt i den är den uppenbar och självklar. Finns det någon Gud. Ja för dem som lever i tro på honom är han uppenbar och verklig. I tro möter man honom därvid växer tron till övertygelse. Utan tro möter man inte honom därför kan den som inte tror se. Öppna dina ögon i tro så får du se vad som händer."

Mmmm...fint sagt av läraren och väldigt filosofiskt och sant :o)

Inflammation i höftmusklerna..

2010-02-20T20:43:00.003+01:00

Hur det har gått till ... det vet jag inte. En vän sa till mig att om man springer så kan man få inflammation etc. i höftmusklerna.

Jag kunde inte gå igår morse!!!

Vaknade vid halv fem igår morse och bestämde mig för att gå upp efter att flera gånger tidigare vaknat av smärtan i höftena. Sen vid sex¨på morgonen tänkte jag att löpning kan lindra smärtan i höften, vilket det alltid brukar göra, så jag sprang iväg på en tur. Smärtan försvann :o)...

Tills jag skulle stretcha!! Det gick inte!! Sen vid åtta-tiden så skulle jag gå med min dotter till skolan och då fick jag nästan inte på mig skorna för det gjorde så himla ont. Jag bestämde mig för att gå till läkaren efter att jag hade lämnat min dotter och fixat ett ärende, då vårdcentralen hade sån där öppen tid mellan halv tio och halv elva på förmiddagen för alla med akutbesvär.

Men det skumma var att smärtan lindrades när jag promenerade på väg till läkaren av snön och den kalla blåsten. Den kalla snön och blåsten liksom lindrade smärtan i höftena.

När jag väl var framme så hade jag såklart inte ont utan hackade tänderna istället för att jag frös så. Men när läkaren väl undersökte mina leder/muskler i höften så kom smärtan tillbaka.

Beskedet var inflammation i höftmuskulaturen. Läkaren misstänkte något annat men hon uteslöt det reumatistiska sen för jag borde ha haft ondare isf. Men jag har länge FÖRSTÅTT att det är reumatism :) ... i mina fantasier!!!

Fast det har liksom kännts så :) att jag har det. Men jag måste lita på läkaren, fast det är svårt :).

Vill bara att denna smärta i höften ska försvinna för jag har haft den på vänstra sidan av höften från och till i 10 år! DROPPEN blev i torsdags då smärtan även kom till högra sidan på höften... för det har jag aldrig haft.

Läkaren gav mig en kur på någon medicin i 10 dagar... så jag hoppas och ber på att smärtan ska ge sig av nu.

Sov gott/ Kram

Snökaos!

2010-02-20T12:56:00.002+01:00

Jag har ALDRIG varit med om något liknande snökaos! Imorse gick jag upp vid halvfyra :P ... sen nån gång vid sex skulle jag gå ut med Ville(valpen). Snacka om att jag fick en chock! Det var sådär så att jag stod och kollade på snön en halv minut och konstaterade till slut att jag var tvungen att byta ut skorna till min mans stövlar. Inte ens dem räckte för snön höll på falla in:P ...

Väderprognoserna brukar aldrig stämma, så varför skulle det stämma igår? Vi skulle egentligen ha skjutsat min svärmor dotter och bonusdotter till Landvetter. Men de varnade för klass två av snöoväder så svärmor tog bilen igår kväll med barnen till Gbg och sov över på hotell. De åkte till Kanarieöarna i morse :o)

Dem är säkert framme NU förresten. Ååååå... jag är så orolig att min dotter längtar ihjäl sig och är livrädd för att flyga. Det var första gången hon åkte flygplan. Men jag tror att det gick bra iaf!! Varför skulle det inte göra det?

Nu har vi en vecka barnledigt. Dagen började med att min man var tvungen att gå ut och skotta och det var vid nio... nu är klockan ett. Mycke, mycke, mycke snö!!!!

Tänk, en veckas barnfritt... eller hur!!! Jag ska vara i skolan tre dagar nu i veckan. Det ska bli kul att träffa min studiegrupp, men det är såååå tråkigt att det just ska vara denna vecka :P.... för jag ville umgås med min man också.

Ja, ja... förhoppningsvis kommer det en sådan möjlighet till i våra liv.

Ta hand om dig!

Jag och hålla koll?

2010-02-17T17:56:00.003+01:00

Alltså...ibland blir jag så trött på min brist på organisationsförmåga, struktur etc. Igår skulle den efterlängtade kursen börja som handlar Asberger syndrom.
Jag hade längtat som bara den! Innan ja och min man skulle åka så skulle jag kolla upp vart det låg med hjälp av internet. Men jag fattade ingenting så jag började freniskt leta efter inbjudanlappen vi hade fått från dem för minst en månad sen. Jag hittar det som tur är MEN det jag såg var ANMÄLAN TILL KURSEN.

Öööööööh... hade jag anmält oss? Kliade mig i huvudet och funderade riktigt noga över om jag hade gjort det eller inte. Men varför skulle jag ha missat att anmäla oss? Jag hade verkligen, VERKLIGEN, så gärna velat gå på kursen i över ett halv år skulle jag då vara så knäpp att jag hade glömt bort att anmäla oss?

Näää :P

Jag ropade på älsklingen att han skulle ringa och dubbelkolla...vilket han inte ville... men han fick göra det ändå. Svaret vi fick var att ingen anmälan hade kommit in till kursen och det var försent att komma.

Min man hade tagit ledigt en heldag från jobbet dels för detta. Jag blev så arg eller ja...ledsen blev jag... att vi inte skulle få gå kursen.

Ibland är det så jobbigt med mitt funktionshinder(adhd).

Det är verkligen så svårt för mig att förklara för någon som inte har dessa problem om hur jobbigt och energikrävande det är för mig att t.ex. anmäla sig till en kurs, hålla reda på tiden, skriva ner det i almanackan, hålla reda på almanackan, fixa påminelse, säga till min man att jag har bokat en dag, organisera barnvakt etc. för att kunna komma iväg på t.ex. en kursstart.

Efter ett sånt projekt som innebär en kort omplanering i min vardag kan få mig att bli jätte orklös. Jag är duktig på att tala om för vad min familj ska göra under dagarna men när det gäller mig? Nej, det är jag inte så himla bra på. Eller ja, jag har blivit mycke bättre än vad jag har varit. Förr sket jag i sånt som var jobbigt men idag gör jag det även om det får mig att bli trött och orkeslös.

Igår när min man berättade att det inte skulle bli någon kurs så blev jag sur på honom i tio minuter(jag tyckte en stund där att det var hans fel, för han kunde också ta lite ansvar för att anmäla och så:)

Men sen började jag gråta för jag blev så trött på hur jag kan vara...var så less på min ouppmärksamhet ibland! Suck alltså! Jag kom på att vi kunde börja använda våran familjekalender 2010... som vi köpte i november förra året för att hålla koll på vad vi ska göra.

Idag har jag plockat fram den, tre månader senare, men du vet... det är aldrig försent att börja anteckna i den.

Undrar vart den almanckan ska hänga bara!

Funderar på att införskaffa mig en klocka från habiliteringen som piper och lyser samtidigt med en text om vad det är jag ska göra. Fast... jag har min mobil som jag brukar skriva in möten och sånt. Men mobilen brukar jag inte ha med mig alltid.

Varför?

Jo... suck...jag glömmer bort den med. Med en klocka på armen så kanske det går bättre? Eller? Jag har använt klockor och det slutar med att klockan ligger i någon skål någonstans.

Ähhh... nu får jag försöka lirka ut vad jag ska kunna göra NU åt min glömska och virrighet. Kanske vara snäll mot mig? Det är okej att glömma ibland... Visst, men det tar över min vardag... min glömska och virrghet..och det går ut över min man och familj :)

Men min man visste ifrån första början att jag hade adhd fast han tyckte inte då att jag verkade ha det.

Nej, det är inte alltid en "överaktiv" person som kan ha adhd utan det kan vara en lugn kvinna som jag :o) ... Det märks inte utåt för jag har lärt mig hur jag ska hantera det. Men de som känner mig, plus min man kan se det i mitt vardagliga liv.

Min man VET idag att jag har adhd...utan tvekan:P... för han har lärt känna mig och min vardag och den vardagen är inte alltid enkel med detta funktionshinder

Men vet du? Igår när jag började gråta, efter att jag hade varit arg på min man...så berättade han att någon skulle ringa morgonen därpå till oss för det kunde gå att vi hoppade in nästa kurstillfälle.

Idag ringde hon och berättade att vi kunde hoppa på kursen ändå :)

Wihoooo...

Så nu... får jag vänta två veckor till nästa kurstillfälle... spännande :o)

Ta hand om dig!

springa eller inte...

2010-02-14T08:48:00.002+01:00

Har beslutsångest... Vet inte om jag ska ut och springa eller inte. I torsdags bestämde jag mig för att springa i helgen och igår bestämde jag mig för att springa idag. I morse vid halv sex funderade jag på om jag skulle springa efter frukosten och kände att det är klart att jag ska det.

MEN, så hände något. Jag tittade på Dr. Phil och det var skitbra. Mmmm... JAG KAN INTE DRÖJA UT PÅ TIMMARNA OM JAG SKA SPRINGA... får då gör jag det inte. Det blir för jobbigt att springa desto äldre dagen blir. För mig brukar oftast SEN aldrig komma.

Men jag kom på nu att jag har faktiskt sprungit tre gånger den här veckan. Fast det skulle vara så skönt att springa.

SNACKA OM små problem jag har :o) .... ååååååå.... va jag är lycklig för att jag har småproblem istället för dem jag hade för fyra år sedan :o)

Ta hand om dig!!!!

Borde plugga...

2010-02-12T09:05:00.005+01:00

...men tankarna åker runt där inne i huvet på mig.

Igår såg jag på Ophera W. Det var ett inslag om ett rån som aldrig blev av. En kille i 23- års åldern störtar in i en butik med en laddad pistol. Kassan står öppen med massa pengar och kasörskan står bredvid. Detta är alltså inspelat så hela världen får se detta, även jag. Kassörskan börjar gråta och ber gärningsmannen att inte skada henne. Men han skriker och gapar till henne att hon ska ge honom pengarna, samtidigt som han har sin pistol riktat mot hennes huvud.

Därefter ber hon(kasörskan)till Jesus och säger "HerreJesus, förlåt mig för mina synder, nu kommer jag hem till dig." Jag ser hur hon knäpper sina händer och lutar sitt huvud neråt och ber.

Sedan tittar hon på killen vädjande och frågar varför han gör såhär? Hon talar om för honom att han är älskad och han behöver inte göra såhär, det finns hjälp att få och att det finns en annan väg för honom att gå än den han går just nu.

Han tittar på henne, bryter ihop och bara gråter. Han sätter sig på sina knäna och börjar be till Gud och frågar om även kvinnan vill be ihop med honom... vilket hon gör och hon sätter sig ner och de ber tillsammans till Gud. Han laddar ur pistolen, låter bli pengarna, vill ta sitt straff och väntar på polisen.

Igår då när kasörskan blev intervjuad av Ophera så intervjuade hon även killen som skulle göra rånet... ifrån fängelset där han avsatte sin tid. Kvinnan talar då om för killen, som tänkte råna henne, att hon har redan förlåtit honom och hon önskar att han ska gå den vägen som är tillämnad för honom...

Hon börjar gråta och säger att han är älskad av Jesus. Killen gråter och ber kvinnan ifrån djupet av sitt hjärta om förlåtelse...

När jag såg det här så rös det i hela kroppen. Killen sa att han visste att det var Jesus som använde kvinnan för att förmedla den kärleken som Jesus har för killen. Killen kunde inte förklara det på något annat sätt och han sa att INGEN hade någonsin pratat med honom på det kärleksfulla sättet som den här kvinnan gjorde under rånet och efter.

Tänk, ingen under hans uppväxt eller de 23 åren som han har levt på jordelivet, har pratat med honom på det sättet som denna kvinna har gjort... kvinnan som han skulle dessutom råna.

MEN just den dagen, då han var så totalless på sitt liv och desperat efter pengar, när han skulle råna kvinnan med en laddad pistol, i ett total kaos, pratade kvinnan med killen på ett sätt som han ALDRIG hade blivit tilltalad på.

Kvinnan förklarade för Ophera och killen att hon inte förstår varför hon känner så otroligt starkt för killen som hon gör. Hon borde hata honom men det gör hon inte! Hon känner en sån otrolig, varm kärlek till honom och hon bad killen att umgås med bra personer och att han skulle ty sig till dem som ville gå den rätta vägen nu. Killen förklara sin kärlek för kvinnan lika varmt som kvinnan förklarade för honom.

HHMmmmm... va ska jag säga?

Kan det vara en slump att killen träffa denna kvinna under ett rån... att denna kvinna då genom en slump... får killen, utan några som helst hot eller poliser, att ge upp rånet frivilligt, får honom att sätta sig på knä, börja be frivilligt och vänta in polisen... allt detta frivilligt?

Nej, det var det inte en slump enligt mig :o) Jag vet att det finns dem som inte tror att var Gud. Du får tro det, jag respekterar dig ändå, men jag håller bara inte med dig :)

Men om den här killen...som redan hade sjunkit så lågt i sitt liv ...fast ändå precis hade börjat leva på helvetets vägar och vem vet... skulle ha skjutit ihjäl kvinnan under rånet...

TROR på att det var ett gudomligt ingripande och att det var Jesus, får inte killen tro det? Om det hjälpte honom genom att tro på att det var Guds kärlek han möttes av och att denna kvinna överlevde rånet tack vare det PLUS att denna kille får hjälp, blir förlåten och får en ny chans till att få ett bra liv...

Skulle du kunna säga till honom att det inte var Jesus och att Han inte fanns? Killen och kvinnan fick en ny relation...kvinnan fick ännu en gång känna en stark moderskärlek till en ung kille och killen fick för första gången känna en moderskärlek som han aldrig hade fått uppleva...

Killens biologiska mamma var också med på Ophera och hon bad sin son om förlåtelse för hennes stora frånvaro under hans uppväxt och nu. Mamman ville försöka gottgöra, finnas och stödja honom nu. Vem vet, han kanske får en mamma tillbaka?

Men kvinnan från affären...alltså... hon lyste, hennes hela jag lyste, medan killens mamma var som en grå mus. Jag tror kvinnan från rånet kommer hjälpa killen mycke och även Jesus såklart.

Ta hand om dig...

Ett kilo hit och dit?

2010-02-11T08:48:00.008+01:00

Vet du?

Det är första gången sen jag slutade växa på längden, ja va nog 14 år, som jag har behållt min ideal vikt i över ETT ÅR :o)

Känns så underbart att jag inte behöver kämpa längre att försöka nå min idealvikt(ett sunt idealvikt och behålla det)!! Tack vare att jag vågade inse min besatthet av träning och mat och vågade be om hjälp, så fick jag hjälp! Jag fick inte bara hjälp om att få veta hur mycket näring min kropp egentligen behöver ha i sig, utan jag blev befriad ifrån min besatthet av mitt tänkande om "Undra hur mycket fett och kalorier jag åt nu, iiiiiiiiiii, nu måste jag nog träna, eller måste jag det, nej, jag kan hålla inne med maten imorgon..iiii... eller nej...ja känner hur det växer... PAAANiiIK."

Insikten om att jag inte blir fet av rätt fett har hjälpt mig psykiskt och fysiskt. Av det fettet jag äter så går inte humöret upp och ner, inge problem med finnar längre, ja kan sova, får inte längre hjärtklappning av sockerbomb frukost/lunch/middag(som jag trodde var panikångest)och jag har behållt min ideal vikt över ett år!!!

Blev lite irriterad igår när jag tittade på när Malou på tv 4 intervjuade en...dietist eller nuetrist...eller vad det heter :). Dietisten hade plockat fram massa olika saker som jag kunde gå upp i vikt om jag åt 100 gram av det varje dag. Hon sa att jag kunde gå upp i vikt för kalorierna skull...fattade inte riktigt hon menade då.

Okunskap kallar jag det eller dumdristigt gjort av dem att dietisten inte fick förklara mer ingående.

Jag blev påmind om hur jag för flera år sedan fick höra att om jag tog bort smör så skulle jag gå ner i vikt efter ett år. Det var ingen som talade om för mig att jag t.ex. behövde det fettet för att behålla min vikt och slippa bli kocko i huvet av fettbrist.

För jag blir kocko i mitt huve ifall jag slutar äta fett. Hjärnan består av fett - inget fettintag- ingen hjärna? Hur ska hjärnan funka om jag inte får i mig fettintaget? Allt i kroppen byts ut efter några år. Min näsa har efter tio år blivit en "ny" näsa för att kroppen byter ut cellerna och allt annat. Jag märker det redan nu...har börjat få "fina linjer" runt ögonen...och snart blir det rynker :P...Titta på äldre och deras näsor och öron...dem hänger :)

:) Allvarligt, tänk hur hjärnan ser ut då utan fett på äldre dagar...fast jag hinner dö innan jag blir gammal om jag inte äter fett isf...då får jag inte ens hängöron:)

Intar jag inte fett så blir jag inte lika klar i huvet som om jag skulle äta fett. Jag vet hur jag blev när jag inte åt fett. Jag tog knäppa beslut, tänkte inte alls, ville bara sova, var jätte jätte jätte arg ofta men ja fatta inte varför ja kunde bli så arg(inte konstigt när kroppen gjorde allt för att visa mig att "AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAaaaaa ge mig maaat människa för jag vill att du ska överleva!!"

Ja fick för mig en massa saker när jag bantade, fick panikångest, blev nojig och trodde att folk ville "åt mig".

Men det är väl inte så konstigt om jag inte tillförde min kropp fett? Hur kan min hjärna fungera som den ska om jag inte tar hand om den? Hjärnan består av fett och behöver fett för att tänka. Får den inte fett "förtvinar" hjärncellerna och hjärnan, för det är inte bara kroppen som förlorar fett utan inälvor och allt det andra i kroppen tar SKADA!!

SKRÄMMANDE!!!

TÄNK!!! Idag äter jag ca 100 gram fett UTÖVER måltiderna! Jag har alltså det senaste året ätit 100 gram fett varje dag + det fettet som finns i maten + varje måltid består av ca 200 gram grönsaker, 120 gram proteiner, 100 gram kolhydrater + tillbehör- frukost plusar jag på frukt och mjölk.

Hur mycket har jag gått upp? INGET!!!!!! ÄR INTE DET HÄFTIGT? Så mycket jag äter dagligen idag, åt jag inte året innan...och det jag äter dagligen idag åt jag inte ens på en vecka...

Gick jag upp i vikt som dietisten menade att jag skulle göra...enligt henne skulle jag nog ha gått upp 50 kg vid det här laget med alla "extra kalorier"? Heheheee... men de skulle ha låtit dietisten ha fått pratat mer...för hon kunde väl inte ha menat allvar?

Tänk om NÅGON som bantar kan börja tro på mig att det inte fungerar att ta bort massa fett och kalorier hit och dit för att gå ner kilona fort och tar hjälp av en dietist eller någon proffesionell som kan göra en individuell matplan för henne/honom...Va gla jag skulle bli :) För är jag överviktig och äter enligt matplanen som är anpassat efter min längd och min livsstil så kommer jag automatiskt gå ner till den vikten min kropp ska väga!

WIHOOOOOO.... mitt liv förändrades sååååååå efter att jag tog beslutet att börja våga äta det min kropp egentligen behövde. När jag började med matplanen så gick jag ner ännu mer i vikt... tänk va coolt egentligen av den matrasonen jag äter varje dag :) ...fast då fick jag plusa till och börja äta mellanmål som bestod av t.ex. en hand med nötter för att sluta rasa i vikt.

Så jag hoppas inte att den där dietisten räknade in mig när hon sa att man går upp extra mycket i vikt per år, om jag tar ett glas extra mjölk varje dag. För det stämmer inte in på mig och dig om du äter och rör dig normalt. Men dietisten kanske menade kvinnor i klimateriet...för hon nämnde något om det.

Ett kilo hit och dit...alltså... Jag har skrivit att jag äter ca 100 gram fett, alltså cirka, för det händer att jag kan äta mer fett. MEN när det gäller kroppen så kan jag inte tänka att...OOOOOppsss, nu har jag ätit 10 gram fett mer idag..iiii!!!

Kroppen ser inte min dagliga fettintag utan ser den kanske vecko/månadsvis.

Jag kanske kan äta 100 gram extra fett någon vecka, men har jag då haft det väldigt stressigt den veckan,städat huset, promenerat med min dotter till och från skolan, gått en extra tur med hunden, sprungit till bussen, skottat snö.. då kan jag t.o.m ha gått ner i vikt.

Därför blev jag lite irriterad på dietisten som sa att jag kan gå upp extra kilo för det stämmer inte på mig. Jag är ett levande bevis på att det inte stämmer! Jag tänker på ungdomar eller vem det nu än kan vara som tror på dietisten och börjar dra in på massa nyttigt fett. Jag menar på att äter jag som jag ska så spelar det ingen roll om jag tar ett extra glas mjölk då och då i veckan eftersom jag ALDRIG vet vad som händer dagen efter.

Kroppen är finemang för den är redan programmerad för om det händer mig något tragiskt, t.ex. en hemsk olycka eller att jag hamnar i ett krig, så kan kroppen gå in på sparlåga. Dvs att min kropp sparar in på fettet och kalorierna jag har och äter under tiden det är fara och vägrar släppa det från min kropp för att kroppen vill att jag ska ÖVERLEVA!!!

Fascinerande va :o) !!!

MEN kroppen vet inte att om jag bantar eller befinner mig i ett krig. Kroppen vet att jag inte tillförser den med fett, kalorier och reagerar omedelbart att signalera att nu är det dax att sluta med fettförbränningen och börja överleva!!!!!

Det låter logiskt att om jag äter det jag ska per dag så oroar sig inte min kropp och låter fettförbränningen vara på dygnet runt. Men slutar jag äta så slutar kroppen att förbränna för att hjälpa mig att överleva. Va gulligt egentligen :) ...

När jag menar att det är bra att äta fett, så menar jag inte fettet i chips, choklad, friterat osv. Jag menar det nyttiga fettet som jag hittar i smör som bregott, olivolja, rapsolja, nötter, avacado, grädde osv.

Det dåliga fettet sätter sig som en propp i mina blodådror...och det vill jag inte :O) ....

Ja, nej, nu måste jag sluta!

Ta hand om dig!

Mobbare...

2010-02-08T11:21:00.002+01:00

Förresten.. Är det synd om dem som är mobbare?

Näää... det är ingen synd om mobbare. Mobbare är osympatiska, maktlystna och får ofta vinster från sin omgivning för deras elaka beteenden (många barn som blir utsatta idag har personer runt om sig som BLUNDAR väljer att fortsätta att blunda och vara med mobbaren. Är inte det en vinst för mobbaren, att den får mer uppmärksamhet och vänner än offret?

Mobbarna känner makt över att göra illa andra. Visst, det finns en bakgrund i deras liv etc. men mobbarna ska ändå inte få min sympati till att mobba andra!! Det finns hjälp att få och det är min och din plikt till att ingripa ifall vi ser någon bli mobbad för de behöver söka hjälp! Alla har vi en fri vilja och väg att gå. Även mobbarna behöver tillsynesgöras så att de tvingas ta ansvar! Mobbare kanske inte fattar själva att de mobbar andra? Fast, det är klart att de fattar!

Vet att jag tidigare skrev i min blogg om varför jag tror att mobbare mobbar. Men jag vill poängtera att jag absolut inte tycker synd om mobbare utan tvärtom, de äcklar mig med deras sätt att angripa oskyldiga personer.

Mobbare är maktlystna, osympatiska och de skall aldrig få någon vinst eller klapp på axeln från mig så länge de finner glädje att utsätta en oskyldig person för PUNKT SLUT!

PUNKT SLUT!

sömn..

2010-02-07T16:07:00.002+01:00

Jag är så trött. I fredags kväll somnade jag halv nio och på lördagen tog ja en eftermiddagslur..men somnade tidigt igår kväll oxå. Idag gick jag upp efter halv tio på morgonen och DET SKER NÄSTAN ALDRIG att jag gör det, inte ens om jag är dödssjuk!Inge kul att vara så trött.

Funderar på om det är allergitabletterna jag äter nu. Andra säger att om man är pollenallergiker så ska man börja äta medicinen ca två månader innan det man är allegisk mot blommar ut...

:)..så jag tänkte att jag skulle vara duktig nu och ta ansvar över min allergi...så jag har börjat äta allergitabletter:o)

Hmmm...jo, men det är februari nu...mars, april... blir det tre månader? Ehee..inte vet ja:o)...

Jag kanske är tidig med att börja äta dem? Äh...skit samma! Jag har ALDRIG NÅGONSIN varit så duktig som jag är nu och börjat äta allergimedcinen innan våren har ens börjat blommat ut. Jag har alltid tagit medicinen när allergin har blivit olidlig mot min kropp och jag har luggit däckat av allergiattackerna.

Jag har(innan jag började med min "allergigkur") kännt tryck över bröstet då och då och min astma har varit :P ... Men vet du...nu när jag äter min allegikur..så känner jag inget av min astma eller tryck över bröstet :o)

Jätteeeeekuuul :o) ... Men jag är supertrött fast hellre att jag är suuuuppppeeeer trött än att gå och känna att jag inte kan andas ordentligt.

Undrar om det är järnbrist för jag har slutat äta grönsaker! Jag vågar inte! Reagerar mot t.ex. gurka!! Då är det något knepigt på gång i kroppen. Åt köttfärssås i veckan och fick utslag på hela ryggen...äckligt...hatar prickar :P .... Men jag ska på sån där allergi undersökning snart.

Värdelöst att vara allergiker..har blivit lite småirriterad över det de senaste dagarna...Men..ja...ja.... Jag mår bra nu iaf när ja tar min allergikur :)

Jag är inne i en "undrar" period märker jag :o)

Ta ha om dig

Utfrysning

2010-02-04T09:14:00.005+01:00

Jag har inte kommit fram till vad jag ska göra om jag märker att en person mår dåligt över att andra beteer sig omoget mot henne. Vuxna personer som tittar ner och fryser ut en annan... SUCK!

Men jag har iallafall pratat med personen i fråga som jag upplever blir kränkt. Talade om vad jag hade upplevt och hon blev djupt "tacksam"(kanske inte rätt ord precis)över att hon inte hade upplevt och inbillat sig över att de hade betett sig så mot henne.

Har en sån god lust att prata med de personer som gör såhär mot henne. Men ska jag lägga mig i, fast det behöver jag inte göra. Behöver bara säga vad jag upplever och sen lämna ansvaret till dem. Funkar det så?

Inte vet jag! Jag känner att jag blir snurrig i huvudet. Min kraft dreneras!

ELAKA MÄNNISKOR... USHHHHH.... BLÄÄÄÄÄ... Visst har jag haft tycken och tankar om vissa saker men inte fryser eller kränker jag personen?

Jag ser SKILLNAD på vad ett acceptabelt beteende och vad personlighet är. Alltså, jag kan såklart bli frustrerad över att en person kan betee sig knepigt och oansvarigt. Men inte börjar jag FRYSA UT personen för det! En persons beteende har INGENTING att göra med personligheten!

Funderar på att skriva ett mail till ena personen som beteer sig så mot henne, även om den som blir kränkt inte vill det. Eller är det fel?

Hur och vad skulle Jesus ha gjort? Jesus har själv blivit utsatt för sådana kränkningar av "vänner" som föraktade Honom. Vad gjorde Han?

Han är så klok så att Han fattar att det är bara nötter till personer som gör så. Eller ja :o) ...

Han skulle nog inte ens säga att det är nötter utan att det är personer som har ett sånt självförakt och låg självkänsla. För att överleva sin egna starka smärta så hittar de någon som de kränker/mobbar för att hålla borta smärtan. De projicerar sin smärta och ilska på någon annan. Oftast är det såklart personer som har svårt att försvara sig!!! Det skulle inte vara så lyckat om "offret" de vill utsätta ger en rak höger tillbaka? Nej, det vore ännu mer kränkande och orsaka mer smärta för förövaren! Lätta offer! FEEEEEEEGISSAR!!

Jag vet själv om jag har irriterat mig på min dotters beteende:)hur svårt det är att hålla min frustration inom mig. Men om min man kommer hem senare och har glömt bort att köpa det jag ville ha och undrar varför jag inte har städat, när jag har pluggat som en knäppskalle hela dagen...DÅ BRISTER DET!!! Är det han jag egentligen är arg på?

NEJ, det är min otillräcklighet, trötthet och oförmågan att nå fram till min dotter som spökar! Men när jag inte pratar om det så skapas det irritation i mig själv över att jag inte har verktygen till att göra något konstruktivt åt min otillräcklighet. Pratar jag inte om det = fortsätter det = skapar ilska, trötthet = irritation = ilska = DESTRUKTIVA HANDLINGAR = PROJISERAR PÅ NÅGON ANNAN FÖR ATT ORKA ANDAS YTTERLIGARE EN MINUT:P

Alltså, att handla så är inte att ta ansvar över mitt liv. Men jag är inte felfri fast det ska inte ursäkta mina betenden. Jag vill må bra och jag vill att andra runt om mig ska må bra. Därför försöker jag vara ödmjuk och våga se mina brister, ta ansvar och ta emot den hjälp och verktygen andra personer vill ge mig.

Förövaren behöver jätte, JÄTTE mycket hjälp!!! Det vet Jesus. Han vet att förövaren är så svag och att Jesus själv vet att Han skulle kunna knäcka förövaren genom att säga ett enda ord. Men är Jesus sån? NEJ, Han älskar alla lika mycket vill inte knäcka någon!! Han vill att förövaren själv ska se vad han gör och bli villig till att erkänna det han/hon gör för att kunna få hjälp och att må bra.

Det är lite svårt att bli av med sina destruktiva beteenden om du inte ser eller tycker att du har/gör fel. Jag måste själv kunna se att det destruktiva jag gör gentemot mig och andra skada oss! Tycker jag att jag har rätten att kränka någon genom att låtsats om som om hon inte fanns, hur ska någon kunna hjälpa mig? Inte ens Jesus kan göra det!! Du vet väl själv när du anser att du tycker att du gör rätt, hur svårt det är för någon annan att övertala dig att du gör fel?

Jag vet det iaf:)... Min man tycker också det. Det går inte rubba mig om jag anser att något jag gör är rätt. Men jag är otroligt tacksam över att jag har kommit så långt i min utveckling att jag kan se när jag gör olämpliga saker eller gör någon illa!

Men vad skulle Jesus göra med personen som blir kränkt/mobbad? Han skulle nog... eller ja...Han gör nog så nu..

Tar henne under Hans starka armar, skyddar henne, älskar henne, kramar henne, inger henne med mod, kraft, styrka att klara en dag i taget, sveper Hans varma händer över hennes kinder och torkar bort hennes tårar, lyssnar på henne i hennes ensamhet, sätter ord på hennes känslor, ler kärleksfullt och visar henne vägen till personer som vill hjälpa henne, som är kärleksfulla, vänliga, ödmjuka, förlåtande och som tycker om henne oavsett vad hon har gjort och gillar henne för den hon är.

Men skulle Han säga något, göra något mot de som utsätter henne? Hans finns där för dem också fast Han är jätte ledsen över att de utsätter andra, gör illa sig själv och andra så! Men Han står där tappert och väntar, väntar, väntar kärleksfullt och tålmodigt på att de ska vakna upp. När de som utsätter någon annan "vaknar upp" så står Han där med öppna armar och är beredd över att ta emot när dem faller. För det kommer att göra så IN I NORDEN OOOOOOOONT i deras hjärtan!!!!

Mmmm..hoppas de är villiga och modiga till att våga omvandla smärtan till att göra något konstruktivt i sitt liv t.ex. att våga se vad det var som hände dem när de växte upp. Med Jesus fixar de det :o)

Jag kan inte låta bli att fundera över vad dessa personer som fryser ut andra har fått uppleva som barn. Deras mamma, pappa eller någon de älskar måste ha föraktad sig själva så att de inte kunde älska sina barn. De visste inte hur man älskar någon annan. De måste ha blivit utsatta för utfrysning och kallhet som barn. Jesus vet det och har varit med dem under hela deras liv.

Förövare kan inte bara komma på att de ska vara elaka eller frysa ut någon. Det funkar inte så!!! De har blivit lärda och det har funnits en acceptans i familjen att kränka varandra och andra.

Jag har svårt att se och jag aldrig känt en person för den delen som är uppväxt i en kärleksfull familj där de respektarar andra och varandra...att de fryser ut elle mobbar andra. ALDRIG! Däremot har jag genom livet känt många trasiga själar som har haft det jobbigt hemma. Har de varit taskiga/mobbat/fryst ut andra?

Ja... tyvärr!

Men som sagt så är de inte hopplösa fall utan de behöver veta hur och varför de inte ska betee sig så. Många som utsätter andra tycker inte ens att de gör fel! Varför? De är uppväxta med det, det är normalt för dem. Precis lika normalt som det var att dricka alkohol på en lördagsmorgon när jag växte upp. Det var normalt. Men idag när jag har fått kunskap om att det inte är normalt att dricka alkohol på det sättet, så vet jag att det inte är normalt eller sunt och jag gör det inte:o) Men innan det var det en en del av mig!!!

Om du har någon som blir utsatt, finns där för henne/honom! SKIT i vad andra säger!! Personer som snackar skit säger mer saker om sig själv eller andra!!!! De som blir utsatta behöver personer i sina liv som kan hjälpa och finnas till. Jag behöver inte göra masssa för personen, bara lyssna och stödja utan några som helst krav.

Jag vägrar vara delaktiga i grupper eller umgås med personer som beteer sig så äckligt och vill göra andra illa.

Jag har ett val och jag väljer att välja bort de personer som utsätter, är destruktiva och kränker andra personer!! De får inte vara med mig. PUNKT SLUT. Jag hjälper dem genom att visa att jag inte accepterar deras beteende och jag vill inte vara delaktiga i det dem gör! Jag tänker inte heller blunda för det dem gör!! De kan lika gärna hugga mig i ryggen när jag minst anar det och därför får de inte vara delaktiga i mitt liv så länge de håller på med sånt.

Om en person kommer som har varit elak/mobbat/fryst ut andra...och vill bygga en vänskap med mig...så ska hon/han ha insett vad hon/han har gjort och bryta det destruktiva mönstret genom att våga ta emot hjälp och de verktygen som får henne/honom att börja älska sig själv och sluta mobba/frysa ut andra.

Jag vill ha vänner som tycker om mig och andra människor. De som lyfter och tycker om mig oavsett vad jag gör. Som sagt, så är det jag som väljer vilka personer som får ha inflytande på mig. Jag väljer vilka personer jag vill släppa in i mitt liv för vänner är en av de viktigaste jag har i mitt liv.

Vilka personer har du i ditt liv?

Ta hand om dig!!

Moooorrrrr ....

2010-02-02T16:38:00.007+01:00

Nu är jag på hugget igen...

Fråga mig inte vad det är som har flugit i mig. Men jag är verkligen less på att att personer daltar med mig. Spelar ingen roll om det är personer som är "högre uppsatt" än mig för handlar det om mitt mående så handlar det om mitt mående. Vad spelar det för roll om det är Kung Adolf själv som talar om för mig vad jag ska göra om det inte gynnar mitt välmående...Jag vägrar slösa bort mitt liv och min kraft på daltande.

Jag går som sagt på Lärarlinjen. Mmmm. Jag tillhör ett lärcentra i Åmål. Gruppen där är goa men jag vill hellre tillbaks till min gamla Karlskoga grupp. Varför? Jo, för arbetsättet och förutsättningarna för att utveckla mitt lärande är bättre med min gamla grupp. De vet om min ADHD och även annat också vilket gör det lättare att prata om det. De vill också studera via internet och skype vilket är ett plus och sen pratar jag med en kvinna i den gruppen varje dag.

I Åmålgruppen är det annorlunda och jag har känt mig i vägen bara, vilket jag har diskuterat om och de har försökt möta mina behov. Fast det har ändå känts surt att de behöver offra massa för att passa in allt för mig. Jag kom på då att jag skulle byta tillbaka till min gamla grupp. Det var väl inga problem. NEEEEEEEJ ELLER HUUUUUUUR!!!

Idag fick jag ett tredje svar från skolledningen med ett tredje nekande om att få byta tillbaks till min gamla grupp.

Jag blev så arg! Här försöker jag lägga ner massa tid över att förklara anledningen till varför jag vill byta grupp och svaret jag får från dem är ett kort mail på några meningar.

Det blev droppen idag och jag svara dem bl.a. såhär...

"Vem ska jag prata med om detta beslut? Jag vet vad som fungerar bäst för mig och jag tänker inte nöja mig med mindre. Jag har inte haft behov över att ta upp mitt funktionshinder eftersom jag har lyckats lösa problem som har uppstått på vägen. Nu stöter jag på ett problem angående att byta lärcentragrupp och vilket påverkar mig negativt.

Jag har försökt att förklara väldigt tydligt för er varför jag vill byta grupp TVÅ gånger...Jag fattar inte varför det ska vara så krångligt.

Kan du förklara det för mig? Vad är problemet att jag ska byta lärcentragrupp? Vad är problemet om tjejerna i Åmål och Karlskogagagruppen tycker att det är okej att jag byter grupp?

Vad är problemet?! Om jag vet att jag mår bra av att byta grupp, varför låter ni mig då inte göra det? Alla har vi rätt att få må bra, oavsett om det är på skolan eller på jobbet!

Om en elev bad mig att få byta grupp och hade bra motiveringar till varför och att det inte var något mot personerna/gruppen i övrigt, så skulle jag naturligtvis tillmötagå elevens behov. Jag skulle inte ha någon som helst problem. Man vill att alla ska må bra men det verkar som om det tillstöter många problem till varför jag ska byta grupp.

Jag försöker göra något åt min situation och jag tänker inte strida om mina rättigheter om vad jag behöver. Det känns lite omoget att jag som vuxen behöver ägna min tid på att försöka förklara för tredje gången.
Vad är problemet? Jag förstår ingenting, är det något jag har missat. Jag vill ha en förklaring för det tar en massavis energi av mig till att bara få förklara, förklara, förklara igen..."

Vet du? Det tog någon timme sen fick jag svar över att det var okej att byta grupp:o)

Wihooooo:)

Vem ska se till att mina behov blir tillgodosedda? Inte är det någon annan! Jag blev riktigt förbannad idag när jag fick det tredje nekandet från dem. Det var så nonchalerande av dem att noncha bort mina försök till att förklara vad mina behov är. En del av mitt yrke, som lärare, är att tillgodose elevers behov. Kan jag hjälpa mina elever så gör jag självklart det! Mina elever, alla elever i Sverige, ska bli sedda och deras individuella behov ska faktiskt bli tillgodosedda. Det står så t.o.m. i läroplanen.

Jag trodde inte att jag skulle behöva få förklara så ingående angående mitt funktionshinder som jag ändå fick göra till slut(du kan inte se det i brevet ovan)och jag tycker inte att någon ska behöva få göra det.

Nej tack, till att må dåligt eller sätta mig i grupper, situationer etc. som inte gynnar eller får mig att må sämre. Visst, ibland är det bra med motgångar men har jag varit med om liknande upplevelser eller om jag ser att det inte kommer gynna mig eller andra, varför ska jag vara kvar i det?

Det är destruktivt och ett oansvarigt handlande om jag väljer att vara kvar i något som inte är bra. Den enda som kan ta ansvar och få mig att må bra är jag själv...

Klart att det finns yttre saker som kan få mig att må bra, men de är just bara yttre saker. De försvinner medans det inom mig finns kvar.

Det är mitt ansvar att ta hand om mig och ingen annan. Ingen annan har rätt att tala om för mig vad jag bör göra för att må bra...:)

Ibland kan det vara bra att höra någon vettig persons råd och därefter ta ett eget beslut om vad som ska göras.

Jag känner mig stolt idag över att jag vågade sätta en gräns. JAG SATTE EN GRÄNS och sa "NEJ jag accepterar inte det här". Jag vet vad som är bäst för mig, punkt slut :o)

Sov gott ...

Dop

2010-01-31T09:26:00.003+01:00

Igår fick jag äran att få bli Gudmor :0)

Det var verkligen så mysigt:)och det gick bra för prästen som införette sitt första dop:)..

Min Guddotter är såååå sööt! Men det är så sorgligt att jag har flyttat från Värmland för jag missar typ hela hennes uppväxt. Det kom över mig igår att jag är typ som en främing för henne :( :( :( ...

Hur kul är det då? Men jag får åka tillbaka till Värmland allt oftare nu så att jag får vara med mer i hennes liv. I hennes senare år kanske det blir lättare att få en djupare relation till henne men jag vill ändå vara med henne NUUUUUU! Typiskt att vi precis flyttade när hon kom till världen. Men men...livet är inte slut än... :o)

Ta hand oom dig!

Hur hade jag varit utan...

2010-01-30T23:52:00.006+01:00

Hur hade hade jag varit som person idag om jag inte hade haft några bra människor runt om mig? Var i min utvecking eller hur hade jag betett mig eller varit om ingen människa skulle våga ge mig konstruktiva kritik?

Jag har funderat....daaaaa :)... som vanligt :o)

Igår började jag fundera på över hur viktigt det är att kunna ha en öppen och ärlig kommunikation sinsemellan i t.ex. en relation eller t.ex. i en studiegrupp. Dels för relationen/gruppens skull men också för min egen del. Om det inte finns en öppen och ärlig kommunikation sinsemellan...hur kan relationen/gruppen utvecklas till det bättre, bli djupare, tilltalande, givande, tryggare? Det går väl inte utan att kunna ge varandra konstruktiv och öppen kritik? Eller? Nej...

Fast det är klart att jag kan ha en relation eller ha en gemenskap med människor som inte är ärliga, inte vill eller kan kommunicera med mig. Men vill jag ha det idag? Nej!Jag har redan haft många sådana oärliga relationer och jag vet varför idag. Jag var livrädd för det nya och jag ville inte förändras. Det var tryggt att ha oärliga och konfliktfyllda relationer för då slapp jag ta ansvar för mig själv.

Modet till att ta det första steget in i det nya försvann snabbt eftersom det var en stor pers att bara hålla elden vid liv med all skitsnack som var runt om mig.

Allvarligt, utan ärliga personer i mitt liv så hade/kommer jag inte utvecklats. Vem ska tala om mig för mig när jag gör något knäppt? Ärligt talat så märker jag inte alltid när jag beteer mig som en knäppskalle. Jag har perioder i mitt liv då jag är väldigt bra på att rättfärdiga mina konstiga beteenden. Känslan kan komma att jag har rätt att betee mig otrevligt och som en pms-kossa mot t.ex. min familj. Vem är jag som ska ge mig själv rätten att vara oshysst mot andra?

Det är verkligen då som jag behöver ge mig själv en riktig tankeställare men det oerhört svårt eftersom jag lätt kan rättfärdiga det när jag är i det. Vad hade jag varit utan vänner som inte vågar ge mig konstruktiv kritik när jag beteer mig så?

JAG BEHÖVER ANDRA SOM KAN ÖPPNA UPP MINA ÖGON! Jag behöver människor för att se mina beteenden :o) och en snutta ödmjukhet och mod att våga ta emot kritiken.

Det är faktiskt bra att omge mig med vänner som är ärliga och som även kan ge mig konstuktiv kritik! Först i början var det tufft att släppa personer som bara höll med mig och sa att allt det jag hade gjort i mitt liv och så som jag hade betett mig var okej. Visst, jag är bara en människa och jag har gjort många misstag i mitt liv men allt var inte okej och det var inte okej att bara glömma det jag gjort andra.

Vissa saker kunde jag släppa som jag var maktlös inför men många av de saker jag hade/har/gör kunde och kan jag rätta till när/om jag gjorde/gör något fel :0)

Det har alltid kännts och känns i hjärtat om jag gör något som blir fel. Oavsett vad någon annan än sa förr att t.ex. "Ja, men han/hon gjorde så mot dig först och det var inte ditt fel EGENTLIGEN...så skit i det nu Josse." ... så kändes det inte bra i hjärtat...själen... om jag ändå hade gjort illa den personen.

Jag behövde EGENTLIGEN inte höra personer som sa "Ähh, strunta och glöm det du har gjort och gå vidare nu". Varför? Det gynnade inte mig och gjorde inte mig modigare till att vilja ta ansvar för mina handlingar utan det blev tvärtom. Jag blev slappare men känslan att jag hade gjort fel blev bara större.

Jag har lyssnat och trott på andra/mig själv när jag försökte intala mig att det är bara att strunta när jag gjorde fel och glömma. MEN det var inte så lätt och under tiden jag hade den inställningen så blev jag inte vidare mognare heller i mina beteenden.

Någonstans visste jag att mina destruktiva handlingar gjorde illa mig och andra men jag kunde inte förstå vad det var som fick mig att göra så. En läkare behöver veta vad det är för sjukdom du har innan han kan hjälpa dig. Samma sak gällde mina beteenden. Vad var det som fick/får mig att betee mig såhär?

Jo, det kan t.ex. vara rädsla som får mig att bli arg för att jag känner mig osynlig och orättvis behandlad etc.

NÄR jag vet vad det är som utlöser mitt destruktiva beteendet som ilskan/rädslan(jag får inte glömma att ibland är det bra att vara arg o.s.v eftersom som jag skapades med känslor)så kan jag börja vårda den rädslan genom att inge mig med mod och förtröstan...kanske be en liten bön...

En viktig vändning i mitt liv var när jag började omge mig med personer som kunde titta på mig, vara ärliga och säga typ:

"Nej, det där var inte okej Josefina, utan det var riktigt kränkande gjort och skulle du ha gjort så mot mig så hade du sårat mig ordentligt. Jag hade gjort såhär om jag vore i din sits.

Sluta känn dig som ett OFFER Josefina och ta ansvar för dina betenden. Skärp dig och håll inte på lalla runt. Du var egocentrisk och snål på din kommunikation och vill du att din relationen till den här pesronen ska bli bättre så får du börja kommunicera med personen det handlar om nu".

VET DUUUUU... härom dagen fick jag VG i en inlämningsuppgift och det är FÖRSTA GÅNGEN I MITT LIV som jag får det i en uppgift. Jag hade aldrig fått det om jag inte hade lyssnat på min klasskompis. Hon är så ärlig och rak och vi brukar alltid granska varandras inlämningsuppgifter innan vi lämnar in dem.

Hon säger PRECIS vad hon tycker och tänker om mina inlämningsuppgifter. I början gjorde det ont när hon sa det ena efter det andra angående om hur jag skrev eller om den informationen jag hade tagit med. Hon kunde säga att hon inte fatta eller att jag på vissa ställen hade skrivit såååååååå ointressanta saker o.s.v.

MEN idag är ja så super tacksam över att hon vill lägga SIN TID PÅ MIG och MINA SKOLUPPGIFTER så att jag kan utvecklas i mitt tänkande och skrivande. Hennes KONSTRUKTIVA kritik har gjort mitt skolarbete ett snäppet bättre och det kan bara bli bättre och bättre :o)

Vad hade jag varit för person utan dem människorna jag har í mitt liv idag? Vågar inte tänka på det. Men jag vet att hade jag inte haft någon ödmjuk och ärlig person alls vid min sida så hade jag aldrig kunnat utvecklas överhuvudtaget.

Jag behöver personer som kan vara ärliga på ett bra sätt och som vågar vara ärlig mot mig även när det känns jobbigt att vara det. Nu menar jag inte avundsjuka personer som vill säga elaka saker utom personer som är mogna och ... ja... ärliga :o)... Det är skillnad på en person som kan ge konstruktiv kritik och en som bara ger negativ kritik. Glöm inte det!

Du eller jag behöver INTE ha negativa, oärliga, offer personer runt om oss som talar om hur orättvist och dåligt allt är och hur illa andra behandlar oss.

Min tid är dyrbar och jordelivet är för kort för att lyssna på negativa saker och människor! Jag har redan slösat så många är på sådan personer och de får inte en minut till från mig! PUNKT SLUT!

Du och jag behöver ha personer som lyfter oss och ger oss kraft, mod och inspiration till att våga satsa på det du och jag drömmer om. Jag behöver ha personer i mitt liv som motiverar och tror på mig och mina drömmar som uppfyllsbara.

Jag behöver ha vänner som är som förebilder för mig och vågar ge mig konstruktiv kritik, vara ärlig, kärleksfull, inspirerande och kommit långt eller håller på att komma långt i sitt liv :o)... mmm...

Just nu har jag det oxå :0)och jag känner mig så privilegrad att dem vill ha mig i sina liv!

Ta hand om dig!

Tänk...

2010-01-28T11:42:00.002+01:00

Tänk att vi människor är så olika med olika förutsättningar...Men ändå så lika :o)

"Det funnes...

2010-01-27T15:50:00.002+01:00

"Det funnes inga baktalare om ingen ville lyssna på dem".

Dessa ord har förföljt mig i några dagar. Men det är sååååå sant! Om ingen vill lyssna på skitsnack, så skulle det inte finnas någon skitsnackare!!!

Jag har kommit in i en period där jag rannsakar mig själv. Hur är jag mot personer som börjar baktala om andra?

Det börja efter händelsen med min studigrupp förra veckan. Jag fick mig en tankeställare. Lyssnar jag på skitsnack? Går jag in i diskussioner där folk snackar skit om andra?

Jag vill inte det! Men gör jag det? Om sanningen ska fram så kan jag lyssna på folk som snackar skit men säger inget. Är inte det lika illa? Hur gör jag då? Springer ut i kylan och låtsats ringa till någon? Låtsats om som om jag vore ett ufo och inte fattar vad skitsnackarna säger?

När snackar folk skit? När lysnnar jag på skvaller? När skvallrar jag? Vad är skvaller? Är det när jag säger hemligheter till någon annan?

Men att skvallra hemligheter... det tillhörde perioden då jag var 13 år och inte fatta så mycket.Skvallra hemligheter gör inte vuxna...eller?

Hur gör jag när någon utsätts för...vad jag tycker...utfrysning? Eller är det bara jag som tycker så? Jag vet att när tjejer väl börjar frysa ut någon så går jag in i någon sorts mammaroll och tar hand om "offret" som antagligen "utfryses".

Men jag låtsats inte om som om jag fattar vad andra gör mot den utsatte... fast ändå så tar jag ställning och vänder min rygg mer mot dem som utsätter stackars tjejen.

Hmm... är inte jag vuxen? Jag borde prata med den tjejen om det här. Jag kanske bara inbillar mig? Men varför ska jag inbilla mig när jag föddes till att vara en person som är medberoende ändå ut i tårna?

Fast, varför ska jag bry mig? Det är vuxna människor!

Tanken kom nu ifall jag skulle bli så behandlad...utfryst eller vad det är... så skulle det kännas skönt om någon annan också såg det...och mig!!!

Den personen som såg det skulle prata med mig om hur hon upplever att andra beter sig mot mig och jag menar... skulle det inte vara så att jag upplevde mig utfryst så skulle jag ändå bli rörd över att någon ser och brydde sig om mig.

Jag kan inte låtsats om som ingenting längre. Tänk om någon gjorde så mot mitt barn eller någon jag älskar!!! Även fast en person blir utsatt som vuxen så behöver det inte betyda att hon är stark nog att våga gå emot skitsnackare och mobbare.

Mobbare och skitsnackare väljer sina offer för att projicera sin låga självkänsla och frustration på dem för att överleva sin egen smärta.

Omedvetet väljer skitsnackare och mobbare offer som de kan projicera sin "skit" på. Offren är oftast supersnälla, kloka, söta och förövaren/förövarna vet "instinktivt" hur han/hon ska göra illa offret för att få några timmars välmående själv!!

ÅÅÅååååå...så ledsamt alltså! Jag vill att alla ska få må bra i världen. Blir så illa till mods när jag tänker på att det finns någon í min närhet som känner sig utsatt för skitsnackare/mobbare!

Ta hand om dig!!!!